fredag 21 oktober 2016

IT-relaterad brottslighet ­– en utmaning för rättsväsendet

  
Det är välkänt att samhällsutvecklingen genererar och formar brottslighet i högre grad än vad den direkta kriminalpolitiken förmår påverka den. Historiska exempel är 1800-talets och det tidiga 1900-talets genomgripande omvandling med industrialisering och urbanisering, förkortade avstånd och ökad rörlighet genom utbyggda kommunikationer, den allmänna tillgången till bil från 50-talet och framåt, explosionen av konsumtionsvaror under 1900-talets andra hälft, av- eller omregleringar av valutahandel och finansmarknader, Östblockets kollaps, introduktionen av mobiltelefon etc. Nu är det inte minst internet, med alla dess möjligheter, som står i förgrunden. Regeringen gav 2015 därför BRÅ i uppdrag att utreda den it-relaterade brottslighetens och rättsväsendets förmåga att utreda brott med it-inslag. Nu föreligger resultatet: BRÅ rapport 2016:17, IT-inslagen i brottslighet och rättsväsendets förmåga att hantera dem.

Vad är it-relaterad brottslighet? BRÅ använder en definition som säger att it-relaterade brott är något av följande:

·      * it är målet och en förutsättning för brottets genomförande, t ex dataintrång;
·      * it är medlet och har understött brottet, t ex genom att ett socialt forum använts för att hota någon;
·      * it kan, utan att vara mål eller medel, ha beröring med brottet, t ex genom att digitala spår har lämnats som kan användas i utredningssyfte.

Det säger sig därmed självt att it-inslagen är både omfattande och mångskiftande. Brott som särskilt ökat sedan 2006 är olika typer av bedrägeribrott och hot/ofredande. En annan slags ökning avser brott som filmats av övervakningskameror. It-inslagen har också inneburit stora förändringar för det brottsutredande arbetet, med allt från beslagtagande av mobiltelefoner, inhämtning och analys av information från mobilmaster, undersökning av hårddiskar med krypterat innehåll, tidskrävande förfaranden för att inhämta uppgifter som finns lagrade på utländska servrar etc. Den it-forensiska verksamheten är med andra ord under hårt tryck.

Hur ser rättsväsendets resurser och kompetens ut? BRÅ har genom enkäter till och intervjuer med bl.a. åklagare, polisiära förundersökningsledare och civilanställda it-tekniker undersökt läget. Resultaten är minst sagt nedslående. Det brister ifråga om teknisk utrustning, system, organisation och ledning. Och det finns alarmerande brister ifråga om kompetens. 9 av 10 polisiära förundersökningsledare saknar it-relaterad utbildning. 5 av 10 operativa åklagare saknar samma sak. Civilanställda it-undersökare anger att de har mycket hög arbetsbelastning; till följd av mängden ärenden, men också på grund av dålig beställarkompetens hos åklagare och polisiära förundersökningsledare samt att deras kompetens används ineffektivt. Den generellt låga nivån på it-kompetens gör att specialisterna ofta får göra sådant som de är överkvalificerade för.

Det finns med andra ord ett akut utbildningsproblem, både ifråga om grundutbildning och fortbildning. Det är en fråga som regeringen nu måste ta sig an och lyfta in i utformning av den nya framtida polisutbildningen (se SOU 2016:39 Polis i framtiden – polisutbildningen som högskoleutbildning).









torsdag 13 oktober 2016

Allvarlig kartellbrottslighet i Göteborgsföretag

(denna text har tidigare publicerats på GP Debatt)

År 2014 fälldes SKF för kartellbrottslighet och bötfälldes av EU-kommissionen med 2,8 miljarder kronor. Brottet avsåg ett långvarigt hemligt samarbete med fem andra, liknande företag som tillsammans hade manipulerat priset på kullager till fordonsindustrin. Nu är det dags för Volvo Lastvagnar. I ett nyligen fattat beslut ålägger EU-kommissionen AB Volvo att betala 6,4 miljarder kronor i böter, för att de under fjorton år (1997 till 2011), tillsammans med merparten av sina ”konkurrenter” slutit hemliga avtal om a) gemensamma prisnivåer för lastbilar, b) samordnade tidpunkter för införsel av ny, mer miljövänlig avgasrening, 3) överföring av kostnaderna för sådan ny teknik på kunderna. De hissnande bötesbeloppen signalerar att det rör sig om allvarlig brottslighet. Som jämförelse kan nämnas domarna mot den s.k. asfaltskartellen i slutet av 00-talet, där summan för samtliga berörda företag uppgick till 500 miljoner kronor i böter.

Vad är kartellbrottslighet? Det är när företag i hemlighet bildar sammanslutningar i syfte att upphäva eller snedvrida konkurrensen. I praktiken är det en form av gängbrottslighet. Det rör sig om en grupp chefer (oftast män) som känner varandra via jobbet. Branschinterna mässor och konferenser har visat sig vara särskilt kreativa träffpunkter för överenskommelser om samhällsskadliga brottsupplägg. Motivet för att bryta mot lagar och regler är att främja det egna företaget, och därigenom sig själv. Det rör sig om överlagd brottslighet. De här gossarna vet vad de gör. Ingen på denna nivå är okunnig om gällande lagar och regler. De är inte heller ovetande om vad de företagsinterna etiska riktlinjerna och uppförandekoderna föreskriver. Trots det kör de mot rött ljus. Frågan är hur långt upp i koncernledningarna som vetskap och eventuell involvering sträcker sig. I AB Volvos fall säger EU-kommissionen att kartellmöten hölls på ”senior chefsnivå”.

Vilka är offren? I första hand drabbas kunderna, genom att priserna blir högre än vad de borde vara. Konsekvenserna kan också bli kännbara för mindre konkurrenter, som agerar lagenligt men riskerar att slås ut. Vår gemensamma miljö tar skada i de fallen mer energisnål och miljövänlig teknik fördröjs eller manipuleras bort. Drabbas görs också företagens ägare, om och när kartellerna upptäcks. Stora belopp måste betalas i böter. Det är pengar som annars kan användas för utdelning till aktieägarna, för investeringar, eller satsas på högre löner. Härtill kommer också osäkra framtidskostnader relaterade till eventuella skadeståndsdomar. På systemnivå undergrävs konkurrensen och därmed den fria marknadens funktionssätt, till skada för den internationella ekonomins utveckling.

Hur regleras kartellverksamhet? För verksamhet inom EU gäller EU-fördragets förbud mot konkurrensskadlig verksamhet och ansvarig instans är kommissionen. Sedan 2002 gäller en ordning som innebär att det företag i en kartell som först anger sig självt och erkänner sin skuld kan slippa böter. Övriga företag i kartellen kan i mån av samarbetsvilja få sina böter sänkta. Förutom bötesstraffet innebär kommissionens föreläggande också att företaget kan bli skadeståndsskyldigt. Från och med 2014 är det i Sverige dessutom möjligt att döma ansvariga chefspersoner och styrelseledamöter till näringsförbud i samband med kartellbrottslighet.

Har företagen inga egna påbud? Jo, sedan flera decennier har alla internationellt verksamma företag etiska riktlinjer och uppförandekoder. Volvokoncernen har sådana budord, tänkta att främja lagenlig verksamhet och god affärssed. Här sägs uttryckligen att företaget inte med otillbörliga medel ska påverka marknaden eller utgången av ett anbudsförfarande. Men den interna självregleringen har uppenbart inte fungerat. EU-beslutet mot lastbilsföretagen visar att det var tyska MAN, och inte AB Volvo, som anmälde brottsligheten, trots att den fortgick under fjorton år. Däremot fick AB Volvo en nedsättning av bötesbeloppet med 40 % (SKF fick 2014 20 %).

Vad bör göras? Åtgärderna måste vara av två slag. Å ena sidan reaktiva; företaget måste demonstrera att denna typ av samhällsskadlig verksamhet är förkastlig. Hela sanktionsskalan med avsked, skadestånd, näringsförbud etc. bör aktualiseras. Å andra sidan behövs också preventiva insatser för att förhindra upprepning. Självregleringen behöver givetvis förstärkas. Den kan göras vassare med hjälp av modern preventionsforskning. Utbildningsinsatser och kontroll kan mer selektivt riktas mot chefsgrupper som är speciellt riskutsatta. Särskilda riskmiljöer, typ mässor och konferenser, kan bevakas bättre. En specifik befattning som regleringsansvarig (”compliance officer”) kan inrättas på koncernnivå, med ansvar för kontroll, uppföljning och rapportering av det interna regelverkets efterlevnad. Redovisningskraven gällande självregleringens utformning och realisering kan skärpas i bokslutets avsnitt om bolagsstyrning.

Med tanke på vad det aktuella EU-föreläggandet visar angående brottets omfattning, varaktighet och konsekvenser har Volvokoncernen en rejäl uppförsbacke framför sig. Ansvaret vilar tungt på både ledning och ägare. Men det stannar inte därvid. Eftersom återverkningarna är stora också för vitala samhällsintressen som kostnadsnivåer för tunga transporter, miljövänlig och energisnål teknik samt konkurrensfrihet och näringsfrihet under lika villkor, behöver också media och den politiska sfären hålla minst ett vakande öga på vad som händer framöver.



tisdag 11 oktober 2016

Ungdomsvåld – vad vi vet och vad vi bör veta


Efter den förhärjande skolskjutningen på Sandy Hook-skolan i Newton, Connecticut i december 2012 – då 20-årige Adam Lanza dödade 20 barn och 6 anställda, sin mor och sig själv – tillsatte det nationella forskningsrådet i USA (NSF) en kommitté med uppdrag att sammanfatta det vetenskapliga kunskapsläget om ungdomsvåld. Gruppen bestod av 14 experter från olika vetenskapliga discipliner, och den leddes av professor Brad Bushman. Kommitténs rapport publicerades 2013, och nu har deras resultat sammanställts i en artikel i American Psychologist, 2016, Vol. 71, No 1: 17 – 30, Bushman, Brad et al. Youth Violence: What We Know and What We Need to Know. I artikeln behandlas de två mest uppmärksammade våldsformerna i USA: gatuvåld och skolskjutningar. Med ungdomar avser kommittén personer mellan 15 – 24 år.

Om man snabbt vill få en mycket god resumé av det vetenskapliga kunskapsläget gällande ungdomsvåld, då är detta artikeln man ska läsa. Visserligen handlar det om ungdomsvåld i USA, men fenomenet är till övervägande del av generell karaktär (gäller åtminstone för den ”rika världen”).

Forskarna sammanfattar kända risk- och skyddsfaktorer och lämnar därefter rekommendationer om verksamma åtgärder. När det gäller de förstnämnda behandlas faktorer som familjeförhållanden, neuro-biologiska störningar, skolprestationer, personlighetsdrag, exponering för mediavåld, vapentillgång, alkohol- och narkotikamissbruk, social exkludering, fattigdom och social misstro samt psykisk sjukdom. Anmärkningsvärt i deras genomgång är den entydiga slutsatsen om mediavåldets negativa effekter. Ställningstaganden i denna fråga går annars ofta isär. De betonar här särskilt den nedåtgående spiral som inträder när aggression, social exkludering och exponering för mediavåld samverkar. Preventionsinsatserna handlar i mångt och mycket om att intervenera, påverka och förändra de identifierade riskfaktorerna. Härutöver framhålls program för träning av självkontroll och utveckling av sociala kompetenser samt insatser som möjliggjorts av den digitala tekniken: uppbyggnad av ”early-warning.systems” med hjälp av algoritmer som spårar misstänkt kommunikation på nätet och avlyssning av gängmedlemmar och villkorligt frigivna i syfte att förhindra våldsbrott. Till denna kategori hör kanske också den polisiära strategin med inriktning på geografiska ”hot spots”, som visat sig ha god effekt när det gäller minskning av narkotikabrott och ordningsstörningar.

Beträffande skolskjutningar betonar forskargruppen särskilt vapentillgången (försvåra åtkomsten av legala skjutvapen), mediavåld, hälso- och sjukvårdens (barnpsykiatrins) uppgift att uppmärksamma självmordstendenser parade med tankar på mord, familjeförhållanden samt skol- och samhällsklimatet.

Tabellen nedan visar nyckelaspekter för de två olika typerna av ungdomsvåld.

Some Major Descriptive Differences Between Street Shootings and School Shootings

Street shootings                                                                                      School shootings

Less rare
Extremely rare

Concentrated in inner cities
Concentrated in rural towns and suburbs

Non-White offenders overrepresented
Mostly White offenders

Guns usually obtained from illegal gun market
Guns often obtained from family members who purchased them legally

Preferred weapon is a handgun
Often multiple guns used, including semiautomatic rifles with high capacity magazines

Many recidivist violent offenders
Uncommon recidivist violent offenders

History of discipline problems common
History of discipline problems uncommon

Co-offending typical
Solo offending typical

Prior criminal victimization common
Prior criminal victimization uncommon

Suicide combined with homicide uncommon
Suicide and homicide very common

Victims mostly of same sex and race (often African American males)
Mixed-sex male and female but same race

Victimization of family members highly unusual
Victimization of family members can occur prior to the school shooting

Mostly from low income families
Mostly from middle class families

Substance use common
Substance use uncommon

Treatment of mental illness uncommon
Treatment of mental illness uncommon, but some symptoms of mental illness may be present                                                                               

Generally below average in academic achievement
Generally average, or above, in intellectual functioning and academic achievement

Generally personally know someone who has killed or been killed before
Generally do not personally know anyone who has killed before
Avoid media attention for shootings because they don’t want to be caught and prosecuted
Seek media attention for shootings

Källa: Bushman et al. (2016) s 30.

De som vill ha fördjupning om skolskjutningar – även omfattande Europeiska fall – rekommenderas att ta del av Böckler, Nils et al. (eds.) (2013) School Shootings. International Research, Case Studies, and Concepts for Prevention. New York: Springer


söndag 9 oktober 2016

Kommunerna har sedan länge anlitat privata bevakningsföretag


På GPs ledarsida skriver Alice Teodorescu den 7/10 att kommunerna i allt högre grad anlitar privata säkerhetsföretag (bevakningsföretag) för att klara av grundläggande trygghetsskapande uppgifter. Hon menar att detta är en effekt av den nya polisorganisationen och varnar för en utveckling där staten inte längre kan garantera medborgarnas trygghet. Men detta är ingalunda något nytt. Redan i början av 2000-talet kunde Aftonbladet och GP rapportera om att det i storstäderna fanns fler väktare än poliser, och att framför allt de kommunala bostadsbolagen alltmer anlitade privata bevakningsbolag för att skydda objekt, förebygga brott och öka tryggheten. Enligt data från SCB över anställda inom olika yrken (gäller hela landet) gick antalet anställda väktare/ordningsvakter förbi antalet anställda poliser år 2007. Tillväxten inom den privata sektorn under de senaste tio åren ligger i storleksordningen 30 %.

Det finns flera orsaker till denna utveckling. Först ska sägas att det rör sig om en internationell trend, en reaktion på ökad brottslighet och tilltagande otrygghet som svepte fram under 60- och 70-talen. Ett viktigt inslag i problematiseringen av denna negativa utveckling var utvecklingen av miljöinriktad och situationell prevention. En grundtes i dessa preventionsstrategier är att fokus ska ligga på potentiella brottstillfällen som stads- och områdesutformningen liksom vardagslivets rutinaktiviteter generar. Tillfällen och objekt graderades upp, medan intresset för brottsbenägna personer minskade. I Sverige fick denna vändning sitt genombrott med justitiedepartementets skrift ”Allas vårt ansvar” (1996), och en därpå omfattande satsning på bland annat lokala brottsförebyggande råd med samverkande aktörer i form av kommun, polis, näringsliv och ideella föreningar.

En annan orsak har att göra med att perspektivet på brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor har breddats. Under de senaste decennierna har dessa i allt högre grad börjat beskrivas i termer av hot och risker. Därmed har de också blivit en angelägenhet för de myndigheter och aktörer som traditionellt arbetar med säkerhet relaterat till olyckor, katastrofer och hotbilder (exempelvis MSB, Länsstyrelserna, de privata säkerhetsföretagen). Termer som antagonistiska hot och social oro ingår numera i den vokabulär som gäller för de risk- och sårbarhetsanalyser som kommunerna har skyldighet att upprätta. För kommunernas vidkommande har SKL (Sveriges kommuner och landsting) spelat en viktig pådrivande och samordnande roll. Exempel på det är lanseringen av kommunala trygghetsindex och ramavtalen som sedan 2012 upprättats med ledande säkerhetsföretag (bevakningsföretag), och som alla enskilda kommuner kan avropa.

Man kan ha många synpunkter på den nya polisorganisationen, och man kan säkert lasta rikspolischefen för en hel del misstag. Men slutsatsen att kommunernas köp av privata bevakningstjänster för att stärka det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet skulle bero på den nya organisationens brister är rent nonsens.