torsdag 17 juni 2021

Kommuner mot brott – sammanfattning och kommentarer

 

Nu föreligger betänkandet av utredningen om kommunernas brottsförebyggande ansvar (SOU 2021:49). Utredningen har letts av Ann-Sofie Hermansson, tidigare ordf. för kommunstyrelsen i Göteborg.

 

Nedan kommenterar jag delar som jag anser vara styrkor respektive svagheter i utredningen. Jag inleder med en sammanfattning av lagförslaget.

 

Utredningen lägger fram ett förslag till lag om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Lagen ska träda ikraft den 1 januari 2023, men den del som gäller kommunens beslut om en åtgärdsplan för att förebygga brott föreslås träda ikraft först den 1 januari 2024. 

 

Lagen stadgar att kommuner utifrån ett kunskapsbaserat underlag tar ställning till behovet av brottsförebyggande åtgärder och skapar förutsättningar för samordning av det brottsförebyggande arbetet inom kommunen. I konkret avseende ska kommunen göra följande:

 

-       Ta fram en lägesbild som beskriver brottsligheten och dess konsekvenser, som ska innehålla:

o   En kartläggning av brottslighetens art, omfattning och konsekvenser

o   En analys av kartläggningens resultat, samt

o   Annan information av betydelse.

 

-       Utifrån lägesbilden ska kommunen besluta om en åtgärdsplan för att förebygga brott.

-       Lägesbilden ska följas upp vartannat år och uppdateras minst vartannat år.

-       Arbetet med lägesbilden och åtgärdsplanen bör om möjligt och lämpligt integreras med analys- och planeringsarbete som sker i enlighet med annan författning.

-       Kommuner ska inom sitt geografiska område ta ett ansvar för samordningen av det brottsförebyggande arbetet genom att verka för:

o   Skriftliga överenskommelser om samverkan

o   Strategiska frågor hanteras i ett särskilt strategiskt råd.

o   Det strategiska rådet ska ledas av kommunen och bör bestå av representanter för ledningsfunktioner hos de aktörer som ingår i rådet.

 

-       I varje kommun ska det finnas en särskild samordningsfunktion för brottsförebyggande frågor och denna ska särskilt:

o   Samordna och stödja genomförandet av kommunens arbete.

o   Utgöra kommunens kontaktpunkt i förhållande till externa aktörer.

o   Bidra till att information om det brottsförebyggande arbetet sprids till kommunens invånare.

 

-       Kommunstyrelsen, eller den nämnd som kommunfullmäktige beslutar, ansvarar för ledningen av kommunens brottsförebyggande arbete och för att kontinuerligt rapportera om arbetet till kommunfullmäktige.

-       I övrigt gäller att BRÅ ges i uppdrag att ansvara för uppföljningen av tillämpningen av lagen. Längre fram ska Statskontoret utvärdera reformen. Vidare föreslås att BRÅ ska ge strategiskt stöd till kommunerna och att länsstyrelserna ska ge operativt stöd. Kommunerna ska kunna söka bidrag från BRÅ för särskilda utvecklingsinsatser.

 

-       När det gäller kommuner med särskilt utsatta områden föreslås att regeringen tillsätter en fristående expertgrupp för att skyndsamt kartlägga den aktuella situationen och identifiera eventuella behov av ytterligare åtgärder från regeringens sida. 

 

-       Ifråga om ekonomiska konsekvenser föreslås att kommunerna ges ett särskilt tillskott på ca 200 Mkr för att täcka de merkostnader som förslagen för med sig.

 

 

Det är svårt att ha invändningar mot dessa förslag. I praktiken innebär det att det arbetssätt som redan finns på plats i exempelvis Göteborg nu med lagstöd ska genomföras generellt. Det är bra att utredningen placerar ansvaret på kommunstyrelsenivå, men otillfredsställande att den samtidigt öppnar för att fullmäktige kan lägga det på en annan nämnd. Förslaget om en särskild samordningsfunktion är viktigt. Jag är också nöjd med att utredningen genomgående talar om brottsförebyggande arbete, och inte sammanblandar det med trygghetsskapande insatser, som enligt min mening är något annat (även om det till delar kan sammanfalla).

 

Men utredningens förslag är minimala. Många viktiga frågeställningar lämnas obesvarade eller gränsas ut. Exempel på det är att regionernas roll i det brottsförebyggande arbetet har utelämnats. Det betyder att hälso- och sjukvårdsinsatser från BUP och BVC inte lyfts fram, och att samverkan mellan region och kommun inom dessa folkhälsoområden inte ges någon belysning. 

 

En annan besvärande omständighet är att den nya lagen inte leder till följdförändringar i socialtjänstlagen, skollagen och plan- och bygglagen som utgör styrande ramlagar för mycket stora kommunala verksamhetsområden. Förvånande nog nöjer sig utredningen med att konstatera att dessa lagar är föremål för översyn och avstår därmed möjligheten att skärpa skrivningarna om det brottsförebyggande arbetet inom socialtjänst, skola och samhällsbyggnad.

 

En fråga som jag tror att många väntat sig tydligare svar på är problemen med sekretess och informationsdelning. Även här passar utredningen och hänvisar till att förslag från BRÅ för närvarande behandlas i regeringskansliet.

 

När det gäller nya kostnader för de förslag som utredningen lägger (främst för samordningsfunktionen) beräknas dessa utifrån den modell som avser statens ersättning till kommunerna för deras krisberedskapsarbete. Överfört till utredningens förslag om samordning av det kommunala brottsförebyggande arbetet beräknas merkostnaderna till ca 200 Mkr, vilka föreslås belasta budgetposten om kommunalekonomisk utjämning. Detta sätt att beräkna kostnader för det brottsförebyggande arbetet liksom förstärkningsinsatser i form av statliga extrabidrag bibehåller synsättet att brottsförebyggande arbete egentligen är något sidoorienterat och extra-kommunalt. Det betonas inte som en viktig del av det kommunala verksamhetsområdet, och jag menar att utredningen därmed har försuttit chansen att lägga förslag som verkligen integrerar brottsförebyggande arbete i kommunal verksamhet och kommunal budgetering.

 

Man kan fråga sig varför utredningen inte nått längre. Möjligen ger en intervju med SKR:s sakkunnige i utredningen Greta Berg i tidningen Dagens Samhälle (17.06.2021) ett svar. Enligt henne anser SKR att det inte behövs en lagreglering. Kommunerna bör få utforma och dimensionera sitt arbete utifrån sin egen bedömning. Hon menar att det brottsförebyggande arbetet är polisens sak. Men att det är lågt prioriterat. Hon menar att ett lagstadgat kommunalt ansvar skulle lägga en alltför stor börda på kommunerna, samtidigt som risken är stor att en kommunal lagreglering skulle leda till att polisen prioriterar ned sitt brottsförebyggande arbete ännu mer. 

 

Om detta uttalande avspeglar SKR:s syn har vi en lång väg att vandra innan det blir ordentlig fart på kommunernas samordnade insatser för att förebygga brott inom sitt geografiska område.

 

 

onsdag 2 juni 2021

Data om akutvård för våldsskador

  

Våldsbrott inträffar varje dag, i varierande omfattning. Året runt. Vår kunskap om våldet härrör i huvudsak från tre källor: kriminalstatistik över anmälda brott, utsagor om utsatthet som redovisas i trygghetsundersökningar och sjukvårdsstatistik. Den senare omfattar dödsorsaksstatistik samt patientregistrets uppgifter om slutenvård och viss öppenvård. 

 

Men det finns även en tredje typ av vårdstatistik. Regionerna dokumenterar personer som akutvårdas vid sjukhus för våldsskador. En del av dem lämnar sjukhuset efter akutvården, andra läggs in för slutenvård. Det betyder att akutvårdens data omfattar fler personer än patientregistrets uppgifter om slutenvård.

 

Jag har under de senaste åren, tillsammans med ledningen för polisen i Storgöteborg och en statistiker vid analysenheten inom VG-regionen, sammanställt data om personer som akutvårdats för ”övergrepp av annan person” i Göteborgsområdet. Uppgifterna visar fördelningen per stadsdel alternativt fördelningen per Storgöteborgs lokala polisområden. Uppdelningar har gjorts på kön och ålder. Nedan ges några exempel:

 



Diagrammet visar att personer med våldsskador i polisområde Storgöteborg minskat påtagligt från 2019 till 2020, för både män och kvinnor. Antalet kvinnor är det lägsta sedan 2016. 

 

Tabellen nedan visar i vilka åldersintervall den nämnda förändringen varit störst i olika lokalpolisområden.

 

LPO

Män

Kvinnor

Nordost

15–24 år

15–24 år

Syd

25–44 år

15–24 år

City

45+

15–24 år

Hisingen

45+

25–44 år

Kungälv/Ale

Ökningen gäller 45+

Liten minskning 0–14 år

 

 

I syfte att utröna våldsutvecklingen under 2021 års första kvartal har jag sammanställt data med jämförelser för denna period och motsvarande kvartal åren 2018 – 2020. Så här ser det ut:

 



Vi ser att antalet akutvårdade personer är påtagligt lägre under första kvartalet 2021 jämfört med motsvarande kvartal 2019 och 2020. Det är en utveckling som beträffande män motsvarar förväntningen om ett sannolikt skeende under covid-19-pandemin. Restriktioner som stänger ner det sociala utelivet under de mest intensiva timmarna på dygnet bör leda till mindre utomhusvåld mot män av obekant gärningsperson. Men för kvinnor går det på tvärs mot farhågorna om ökat våld inom hemmets väggar under socialt påfrestande villkor, utfört av bekant gärningsperson.

 

När det gäller barn har vi en liknande utveckling som för kvinnor.


 



En rimlig invändning är att data om akutvård avser det grövre våldet. Både våld mot kvinnor och mot barn är mer omfattande om vi inkluderar lindrigare former. En annan invändning är att färre personer sökt akutvård för våldsskador under delar av 2020 och det första kvartalet 2021 på grund av rädsla att smittas av covid-19 (minskningen av detta skäl uppges dock vara liten för den aktuella patientgruppen).  

 

Även denna datakälla har således brister. Men den har flera betydande fördelar: den ger uppgifter oberoende av om våldet anmäls eller inte, den ger uppgifter om våld mot grupper som annars lätt kommer i skymundan, t ex barn och äldre, den ger uppgifter om använd våldsmetod: skjutvapen, kniv/stickvapen, obeväpnat våld, sexuellt våld m.m., den ger uppgifter ner på stadsdelsnivå (egentligen postnummernivå), den ger uppgifter om offret har inhemsk eller utländsk bakgrund m.m.  

 

Såvitt jag förstår har alla regioner denna typ av statistik om sin akutsjukhusvård. Den bör därför på samma sätt som i VG-regionen kunna göras tillgänglig lokalt som komplement till annan data i syfte att bättre kunna kartlägga våldets härjningar.