torsdag 25 februari 2021

Ny verklighet - nya begrepp

 

Vår omvärld förändras ibland både snabbt och genomgripande. Då behövs nya begrepp för att avgränsa och förstå innebörden av det som händer. Migrationen och den rika världens sätt att betrakta och behandla människor på flykt har gett upphov till två nya begrepp inom rättsvetenskap, MR- forskning och kriminologi: krimmigration och krimmigrant.

 

Det första begreppet kan härledas till en uppmärksammad essä av den amerikanska rättsvetaren Juliet Stumpf från 2006 (se även Stumpf 2015), där hon lanserade begreppet krimmigration (”crimmigration”). Med det menade hon att två tidigare separata områden – immigrationskontroll och brottsbekämpning – alltmer blandats ihop och att sammanblandningen omfattar både lagstiftning och olika myndigheters kontrollmetoder. Därmed sammanblandas också olika principer och logiker: politiken för kontroll av tillträde till och vistelserätt inom ett territorium och politiken för att beskydda invånarna från brottsangrepp. Det kan också uttryckas som en fusion av en straffri administrativ reglering och en straffbaserad rättslig reglering. Stumpf ger flera exempel på krimmigration och hon betonar i synnerhet tre konsekvenser (2015): 

 

1) att icke-medborgare som misstänks för traditionella brott, exempelvis narkotikabrott, kan deporteras utan rättslig prövning; 

2) att tidigare straffria gärningar som olovlig inresa (invandring) kriminaliserats, vilket betyder att straffrätten används för att avskräcka från och bestraffa beteenden som tidigare hanterades som straffria regelöverträdelser. Hit hör också skapandet av nya fantasifulla brottstyper som ”själv-smuggling” i den amerikanska delstaten Arizona;

3) att staten använder polismakt och polismetoder för att spåra upp, låsa in, förhöra, övervaka och deportera personer som inte begått brott i straffrättslig mening.

 

Den norska kriminologen Katja Franko (Aas) (2013; 2020) har i flera texter diskuterat krimmigrationen inom EU, med särskilt fokus på den yttre gränsbevakningen (skapandet av Frontex) och den inre kontrollen av olika migrantkategorier och deras rörelser. Ett tydligt exempel på krimmigration är uppkomsten och utvecklingen av databasen EURODAC år 2003, i vilken insamlas information om individer som söker sig till EU-området för att få asyl, för att få jobb, för att förenas med familjemedlemmar, för att turista etc. Den basala tekniken för fastställande av varje individs identitet baseras på forensisk teknik som fingeravtryck och biometrisk avläsning av ansiktsdrag och ögoniris, det vill säga tekniker som historiskt sett uteslutande använts för att identifiera misstänkta brottslingar och utreda förövade brott. Inledningsvis betjänade databasen enbart den administrativa regleringen av EU:s kontroll av en humanitär och effektiv ordning för asylsökande, men från och med 2013 är den också tillgänglig för Europol och medlemsländernas polis- och tullväsende i brottsbekämpande syfte.  

 

Trenden med krimmigration är även uppenbar i Sverige. Ett talande exempel är att Migrationsverket kan besluta om att ställa personer under uppsikt och besluta om att ta personer i förvar i låsta enheter som de inte får lämna. Förvar kan i vissa fall också avse inlåsning i arrestlokal, häkte eller fängelse, det vill säga frihetsberövande åtgärder som annars är förbehållna personer som är misstänkta eller lagförda för brott. Ett annat exempel på krimmigration är att polisen kan eftersöka, kontrollera, gripa, förhöra och fängsla personer som inte begått brott i straffrättslig mening. Sådana ingripanden inom det migrationsrättsliga området är dock inte ämnade att leda till rättslig prövning och lagföring, utan till avvisning enligt utlänningslagens bestämmelser. I den politiska debatten har också framförts krav på införande av elektronisk fotboja för asylsökande som fått avslag på sin asylansökan, för att förhindra att de ”går under jorden” och är tillgängliga för avvisning. I katalogen över krimmigrations-inslag finner vi också förslag om att införa möjligheter att utvisa personer som misstänks för allvarlig brottslighet utan föreliggande domstolsprövning och dom. Dessa uttryck för krimmigration inramas av en brysk politisk omställning från en relativt öppen invandringspolitik till en policy med betonad slutenhet med undantagsregler om tillfälliga gränskontroller (2015) och alltmer stränga krav för asyl och återförening samt tidsbegränsade uppehållstillstånd från och med 2016.

 

Krimmigrationen skapar krimmigranter (Franko 2020). Det är slutsteget i en transformativ process där principerna om mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl försvagats i relation till nationella krav på säkerhet, trygghet, rätt till arbete och den tillhöriges givna del av välfärdens avkastning. Immigranter ses inte längre primärt som medmänniskor i behov av skydd, som medlemmar av en familj som söker återförening, som en potentiell arbetskraftsresurs, som ensamkommande barn/ungdomar som söker en framtid. Denna mångskiftande skara har förvänts till en endimensionell kategori av regelbrytare, snyltare och kriminella förövare. De har omvandlats till krimmigranta andra. Det är en transformation med gamla anor – en ny variant på det gamla temat om främlingen, syndabocken, outsidern, den utstötte och den goda fienden.

 

En randanmärkning: krimmigrationsforskningen är intressant också i andra avseenden. Den drivs i stort sett uteslutande av kvinnliga forskare, verksamma i Nordamerika, Europa och Oceanien. Den har m a o ingen explicit USA-dominans, som annars gäller för kriminologin i stort.  

 

Litteraturtips:

 

Ana Aliverti (2012) Making people criminal: The role of the criminal law in immigration enforcement, Theoretical Criminology 16(4) 417–434.

 

Franko Aas, Katja & Bosworth, Mary (eds.) (2013) The Borders of Punishment. Migration, Citizenship, and Social ExclusionOxford: Oxford University Press.

 

Franko, Katja (2020) The Crimmigrant Other. Migration and Penal Power. London: Routledge.

 

Pickering, Sharon & Weber, Leanne (eds.) (2006) Borders, Mobilities, and Technologies of Control. Dordrecht: Springer.

 

Pickering, Sharon & Ham, Julie (eds.) (2015). The Routledge Handbook on Crime and International Migration.London: Routledge.

 

Stumpf, Juliet P. (2006) The Crimmigration Crisis: Immigrants, Crime, and Sovereign Power. American University Law Review. Vol 56/2: 367-419.

 

Stumpf, Juliet P. (2015) Crimmigration. Encountering the Leviathan, i Pickering & Ham (eds.) The Routledge Handbook on Crime and International Migration. New York: Routledge.

 

 

 

tisdag 23 februari 2021

Hur påverkas barn av att en förälder döms till fängelse?


2019 kom en forskningsrapport som inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det rör sig om en svensk studie om konsekvenserna för barn när en förälder döms till fängelse*. För att besvara frågan använde forskargruppen ett finurligt upplägg i syfte att isolera effekten av en fängelsedom från andra inverkande riskfaktorer. De drog nytta av det faktum att brottmål mellan åren 1996 och 2004 lottades på vilken tingsrättsrotel de avgjordes vid, och kunskapen om att en del rotlar var/är mer benägna än andra att utdöma fängelsestraff för likvärdiga fall. På så sätt kunde de imitera ett experimentellt upplägg där föräldrar slumpmässigt får en fängelsedom för att besvara frågan om konsekvenserna för barnen.

Det bör noteras att det rör sig om en stor studie. Det slutliga urvalet omfattade totalt drygt 99 000 fall från 550 rotlar, vilket motsvarade drygt 174 000 barn från drygt 68 000 familjer. Dessutom rör det sig om svenska data. Det klagas ju ofta på dominansen för amerikanska forskningsresultat och svårigheterna att översätta dem till en svensk kontext. Samtidigt ska dock noteras att domarna avser brottslighet där andra påföljder än fängelsestraff kan vara aktuella. Resultaten är därför inte rakt av generaliserbara till grövre brottslighet med enbart fängelse i straffskalan. Å andra sidan ska man inte glömma att även vanebrottslingar mellan varven döms för brott där andra straff än fängelse kan komma ifråga. 

 

Vilka var då effekterna på barns framtida livschanser när en förälder döms till fängelse? För det första säger resultaten att det markant ökar risken för att deras barn ska dömas för brott när de är i åldern 15–17 år (plus 23 % jämfört med medelvärdet). Påtagliga negativa konsekvenser kunde också noteras på skolbetyg, möjligheten att nå en gymnasieexamen och att ha en anställning vid 25 års ålder. När det gäller inverkan på den fängelsedömda förälderns egna livschanser fann forskargruppen en liten och icke-signifikant effekt på deras eget framtida kriminella beteende (senare domar). Men en stor negativ effekt på framtida arbetsmarknadsanknytning, liksom för risken att leva ensam under delar av livet.    

 

I en mer detaljerad analys visar forskargruppen att effekterna slår snett; konsekvenserna är socialt graderade. En jämförelse mellan socioekonomiskt missgynnade och gynnade familjer avslöjar att de negativa effekterna för barn i hög grad var koncentrerade till de missgynnades skara. För denna grupp innebar en fängelsedom för en förälder att risken för framtida kriminellt beteende ökade med 41 %, och sannolikheten för sysselsättning vid 25 års ålder minskade med 50 %.      

 

Vilken är då den verksamma mekanismen som gör att en fängelsedom jämförelsevis slår så hårt mot missgynnade familjer? Forskargruppen avvisar hypotesen om att det skulle bero på fängelsedomens negativa inverkan på familjens ekonomiska resurser och relationer. Om så vore fallet borde en fängelsedom ge negativa effekter på de missgynnade fängelsedömdas egna livschanser. Men en sådan effekt kunde inte styrkas för denna grupp, däremot var den observerbar för gruppen med socioekonomiskt gynnade föräldrar. Det gör att forskargruppen pekar på en annan verksam process. De menar att det tyder på att socioekonomiskt missgynnade barn kan vara särskilt känsliga för det trauma det kan innebära att få en förälder skickad i fängelse (något som annan forskning också har visat). 

 

Två avslutande reflektioner:

 

I en tid när kraven på hårdare straff dominerar den kriminalpolitiska debatten bör diskussionen om fängelsestraffets verkningar vidgas till att också innefatta de långsiktiga effekterna för dem som indirekt drabbas – de fängelsedömdas barn.

 

Studien visar att fängelsedomar har en självständig negativ effekt mellan generationerna och den visar att fängelsestraff och socioekonomiskt missgynnade förhållanden leder till ackumulerade nackdelar för redan utsatta barn. Det sociala arvet kallade Gustav Jonsson (Skå-Gustav) för mer än 50 år sedan en sådan överföring mellan generationerna. 

 

 

 

 

*Will Dobbie, Hans Grönqvist, Susan Niknami, Mårten Palme och Mikael Priks (2019)

När en förälder döms till fängelse. Vilka är effekterna på barnens livschanser?

Stockholm: Institutet för Arbetsmarknads- och Utbildningspolitisk Utvärdering.