torsdag 30 juli 2020

Mediekonsumtion och rädsla för brott


Det finns en hel del forskning som påvisat ett positivt samband mellan mediekonsumtion och rädsla för brott, särskilt våldsbrott. Merparten har en del år på nacken. Hur ser det ut idag; i det nya medielandskapet med sociala medier och alternativa informationskanaler? Vilken roll spelar ett alltmer brokigt nyhetsutbud? Har sambanden förstärkts? 

Det har ett team finska forskare undersökt.* De har ”hängt på” ett antal frågor i den finska motsvarigheten till vår nationella trygghetsundersökning (NTU), vilka har besvarats av drygt 5 300 personer (FNCS 2017). Nyckelfrågorna är dessa:  

-       Från vilka medie- och informationskällor hämtar människor information om våldsbrott?
-       Hur ser sambanden ut mellan användning av olika medie- och informationstyper och erfarenheterna av tre möjliga effekter av denna konsumtion: rädsla för gatuvåld, ändrat beteende (undvikande) på grund av sådan rädsla och terroristhot som upplevs vara riktat mot en själv? 
-       Består sambanden när man justerar för ålder, kön, utbildning, brottsutsatthet och ekonomiska påfrestningar?

När det gäller nyhetskonsumtionen visar forskarna att de traditionella mediekanalerna alltjämt fungerar som huvudsaklig informationskälla. Det gäller nyhetsinslag på TV och radio, tabloider och tidningar online och tryckta tidningar. Ca 20 % hämtar sin information om våldsbrott via Twitter och Facebook. 3 % uppgav att de aktivt använde alternativa källor som den högerextrema MV-lehti.

Valet av informationskanal tycks påverka graden av rädsla. De som följde nyheterna om våldsbrott via traditionella medier hade 5 % högre sannolikhet att rapportera rädsla för gatuvåld jämfört med dem som inte alls följde rapporteringen om våldsbrott. De som använde både traditionella och sociala medier låg 10 % högre, och för dem som därtill även inhämtade alternativ information var det 16 % mer sannolikt att de uppgav rädsla för gatuvåld. Beträffande övriga variabler visar resultaten att kvinnor rapporterade rädsla i 18 % större omfattning än män. Gruppen yngre (15 – 34 år) angav rädsla i högre grad än andra åldersgrupper. Resultaten för övriga variabler överensstämmer med tidigare forsknings: rädslan är mer omfattande bland dem med egen erfarenhet av att vara brottsutsatt, högre utbildning tenderar att sammanfalla med högre grad av rapporterad rädsla och sannolikheten att uppleva rädsla för våldsbrott är högre bland dem som lever under ekonomiskt pressande levnadsvillkor. 

Forskarna fann inga samband mellan konsumtionen av nyheter om våldsbrott och påverkan på det egna beteendet i form av undvikande (fråga: finns det ett område nära ditt hem, inom ca en km radie, som du undviker pga. hot om våld?). För övriga variabler var mönstret detsamma som för rädsla för våldsbrott: kvinnor rapporterade undvikande i högre grad än män, yngre mer än äldre, personer som varit brottsutsatta jämförelsevis mer osv. 

Respondenter som förutom traditionella medier även nyttjade sociala medier och alternativa informationskanaler upplevde i betydligt högre grad terrorism som ett direkt hot mot sig själva (22 %) än de som enbart inhämtade information via traditionella medier (5 %). För övriga variabler var skillnaderna relativt små.    

I resultatdiskussionen framhåller forskarna att tillkomsten av nya informationskällor – sociala medier och alternativa informationskanaler – har stärkt det positiva sambandet mellan mediekonsumtion och rädsla för våldsbrott. Samtidigt problematiserar de denna slutsats genom att bl.a. peka på effekter av själv-selektering. Vissa personer söker mer aktivt än andra efter våldsnyheter och de påverkas genom mer intensiv exponering i högre grad än de som har ett annat konsumtionsmönster. Forskarteamet understryker också att graden av rädsla för våldsbrott inte kan förklaras av en orsak. Det är snarare summan av medverkande omständigheter som avgör (nyhetskonsumtion, kön, ålder, tidigare brottsutsatthet, ekonomiska påfrestningar, m.m.). I det avseendet har det nya medielandskapet inte förändrat det vi vet om rädslans uppkomst- och spridningsmekanismer. 

Forskarna nämner också den uppenbara paradoxen att rädslan för våldsbrott ökar samtidigt som den faktiska brottsligheten minskar. Ungdomsbrottsligheten och det dödliga våldet ligger på historiskt låga nivåer i Finland. Ändå visar undersökningar att 70 % av befolkningen tror att våldsbrotten ökat under de senaste åren.      

*Matti Näsi et al. (2020) “Crime News Consumption and Fear of Violence: The Role of Traditional Media, Social Media, and Alternative Information Sources”. Crime & Delinquency, 1–27.

Nedan listas ett knippe svenska avhandlingar som mer eller mindre behandlar liknande frågeställningar som tas upp i den aktuella finska studien. Med tanke på medielandskapets utveckling under senare år borde det vara läge för en ny större genomlysning av förhållandet mellan mediekonsumtion och rädsla för brott i Sverige.

Felipe Estrada (1999) Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem Utveckling, uppmärksamhet och reaktion.

Ester Pollack (2001) En studie i medier och brott.

Carina Listerborn (2002) Trygg stad: diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik.

Agneta Mallén (2005) Trygghet i skärgårdsmiljö. En studie av rädsla för brott i Åboland.

Anita Heber (2007) Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och dagspress.

Gabriella Sandstig (2010) Otrygghetens landskap. En kartläggning av otryggheten i stadsrummet och en analys av bakomliggande orsaker, med fokus på mediernas roll.




torsdag 16 juli 2020

Anmäld misshandel – har vi någon Coronaeffekt?


Halvårsskiftet innebär att BRÅ har släppt den preliminära statistiken för anmälda brott under årets två första kvartal. Det ger möjlighet till flera jämförelser. Mellan ett kvartal med lindriga coronaåtgärder och ett med betydande sociala inskränkningar under större delen av tiden. Och jämförelser mellan kvartal och halvår 2019 med motsvarande perioder 2020.

Diskussionen om coronakrisens påverkan på brottsligheten har främst handlat om misshandelsbrotten. Men med lite olika förväntningar beroende på vilken typ av våldsbrott man talar om. När det gäller våld mot män med obekant gärningsperson förutsägs en reducering pga. nedskalningen av det sociala utelivet. Misshandel mot kvinnor – utförd av någon som kvinnan varit eller är partner till – har däremot förmodats öka, därför att mer tid i hemmet under pressade villkor antas öka risken för sådan misshandel. Våld mot barn har av likartade skäl också förutsatts öka.

Nedan följer en sammanställning av siffrorna för de tre misshandelskategorierna, fördelade på hela landet samt de tre storstädernas polisregioner. Notera att det rör sig om anmälda brott, med en anmälningsbenägenhet som är störst för våld mot män med obekant gärningsperson och lägst för s.k. partnervåld inomhus mot kvinnor. Här är dock inte diskrepansen gentemot det faktiska våldets omfattning av primärt intresse, utan istället de tidsmässiga differenserna. Eftersom tidsskillnaderna är små kan vi anta att anmälningsbenägenheten är relativt stabil, oavsett nivå.

Två saker till. Jag har avgränsat de tre brottstyperna så att utmärkande egenskaper accentueras (våld mot man med obekant gärningsperson, partnervåld mot kvinna inomhus, barnmisshandel inomhus med bekant gärningsperson). Det finns fler sorters misshandelsbrott mot män, kvinnor och barn. Idealt borde anmälningsstatistiken kompletteras med uppgifter om personer som sökt akutvård för ”övergrepp av annan person”. Men fr o m april månad har mängden patienter som sökt vård för olika skador och åkommor drastiskt sjunkit pga. coronakrisen. Det går därför inte att göra rimliga jämförelser med motsvarande period 2019. 

Nu till siffrorna. Först misshandel mot vuxen man med obekant gärningsperson (utomhus och inomhus).

Anmäld misshandel (inkl. grov) mot man 18 år eller äldre, utomhus och inomhus, obekant med offret

kvartal 1 19
kvartal 2 19
kvartal 1 20
kvartal 2 20
+ / - procent per halvår
Hela landet
3880
4764
3956
4243
minus 5 %
Region Sthlm
1333
1590
1363
1452
minus 4 %
Region Väst
736
832
726
807
minus 2 %
Region Syd
608
850
658
668
minus 9 %

Källa: BRÅ:s statistikdatabas, brottskoder 0357, 0367, 0377, 0387. 

Sett till halvåren har vi en viss minskning 2020. Genomgående är minskningen störst för andra kvartalet, medan anmälda brott ökade under det första kvartalet 2020 (undantag Region Väst). Minskningen är störst i Region Syd. En mer detaljerad granskning avslöjar att de grova brotten (mindre antal) minskat obetydligt i Region Stockholm, medan de ökat något i hela landet samt i Region Väst och Region Syd. Enligt månadsstatistiken för 2020 började den här typen av misshandelsbrott öka under maj månad, något som tilltagit under juni. 

I kriminalstatistiken uppdelas våld mot vuxna kvinnor som begåtts av någon närstående i tre olika kategorier: närstående genom parrelation, närstående genom släktskap/familj och bekanta genom annan slags relation. Inom varje kategori görs en uppdelning i om misshandeln skett inomhus eller utomhus samt om misshandeln bedöms vara av normalgraden eller grov. Tabellen nedan visar siffror för misshandel inomhus med gärningsperson som kvinnan har haft eller har en parrelation till.

Anmäld misshandel (inkl. grov) mot kvinna 18 år eller äldre, inomhus, är eller har varit närstående genom parrelation

kvartal 1 19
kvartal 2 19
kvartal 1 20
kvartal 2 20
+ / - procent per halvår
Hela landet
1949
1932
2721
3067
plus 49 %
Region Sthlm
526
492
758
925
plus 65 %
Region Väst
329
317
426
491
plus 42 %
Region Syd
386
388
532
533
plus 38 %

Källa: BRÅ:s statistikdatabas, brottskoder 9365, 9367

Jämförelsen första halvåret 2019 med samma period 2020 påvisar en markant ökning av denna typ av våld, särskilt i Region Sthlm. Notera dock att anmälningarna är påtagligt fler redan under det första kvartalet 2020 jämfört med samma period 2019. En mer ingående granskning tydliggör att ökningen tog fart redan i februari 2020, dvs. innan inskränkningar och påfrestningar till följd av coronaåtgärder inträffat. Månadsstatistiken för 2020 tyder på att anmälningarna minskat under juni månad, med undantag för Region Väst.

Även misshandel mot barn registreras i ett flertal olika kategorier. Indelningar görs med hänsyn till ålder, kön, relationen mellan gärningsperson och offer, om brottet ägt rum inomhus eller utomhus samt graden av misshandel (normalgrad eller grov). I tabellen nedan redovisas siffror som rör misshandel mot pojkar och flickor 0–14 år, som skett inomhus och förövats av gärningsperson som är bekant med barnet. 

Anmäld misshandel (inkl. grov) mot barn 0–14 år, inomhus, bekant med offret

kvartal 1 19
kvartal 2 19
kvartal 1 20
kvartal 2 20
+ / - procent per halvår
Hela landet
3502
3173
3245
2517
minus 12 %
Region Sthlm
825
799
769
655
minus 12 %
Region Väst
500
501
498
391
minus 11 %
Region Syd
980
811
822
681
minus 16 %

Källa: BRÅ:s statistikdatabas, brottskoder 9306, 9308, 9314, 9316, 9330, 9332, 9338, 9340

En generell minskning kan noteras. Den är noterbar redan i jämförelsen mellan de första kvartalen, men ökar under det andra. Nedgången är störst i Region Syd. Notera även att de med undantag för kvartal 2 2020 har fler anmälningar än Region Sthlm, trots att Region Syd har ca 20 % färre invånare. Region Väst har med viss marginal lägst antal anmälningar. Enligt månadsstatistiken har vi en fortsatt minskning i juni (undantag för Region Sthlm med i stort samma siffror som för maj).  

Vad säger siffrorna om en eventuell coronaeffekt? Följer utvecklingen de antaganden som formulerats? Enligt förväntan, fast i mindre omfattning kanske, när det gäller misshandel mot män 18 år eller äldre med obekant gärningsperson. Enligt förmodan, och med överraskande kraftig ökning för kvinnomisshandel inomhus med gärningsperson som varit eller är partner. Oklart dock i vilken grad det rör sig om enbart en coronaeffekt med tanke på att ökningen inleddes redan i februari. Minskningen i juni ger också anledning att fundera över andra faktorer. När det gäller barnmisshandel går siffrorna på tvärs emot antagandet att sociala begränsningar som leder till mer tid i hemmet under pressade villkor ger ökad risk för inomhusmisshandel med bekant gärningsperson. Enligt månadsstatistiken är trenden fortsatt minskning (med undantag för Region Sthlm med i stort oförändrat) när besked om lättnader började komma under juni. Varför infrias inte förväntningarna för barnmisshandel? Flera alternativa svar är möjliga. Antagandet om ökad risk är måhända felaktigt? Det är tänkbart att ökad press och nya slags påfrestningar tvärtom leder till tätare sammanhållning och förbättrad omvårdnad. En annan eventualitet kan vara att restriktionerna lett till att fler familjemedlemmar är hemma under större del av dygnet, vilket kan ha inneburit en förstärkt informell social kontroll. 

Det finns säkert andra tänkbara förklaringar till varför vissa antaganden håller streck och andra inte. Viktigt framöver – när mer data blir tillgängliga – är att den kriminologiska forskningen tar sig an den utmaning som coronakrisen innebär. Här finns ett gyllene tillfälle att utforska vad som händer med brottsligheten när våra sociala vanor (rutinaktiviteter för att tala med Marcus Felson) radikalt ändras. Vi genomlever ett ”naturligt” experiment av det mer ovanliga slaget.