fredag 16 februari 2018

Våldets långa räckvidd


(Den här texten har med annan rubrik publicerats på e-GP Debatt)

Gängvåldet med dödsskjutningar och annat grovt våld beskrivs ofta i termer av interna uppgörelser mellan kriminella. I förlängningen av den beskrivningen lurar tankefelet att våldets verkningar är begränsade till slutna kretsar av unga män som valt att leva laglöst. I den offentliga debatten avgränsas problemet allt oftare till att ses som ett polisiärt och kriminalpolitiskt problem. Men våldsproblemet är i hög grad också ett folkhälsoproblem i enlighet med WHO:s definition:

Våld är ett avsiktligt användande av tvång och makt, som hot eller faktisk handling, riktat mot en själv, en annan person, mot en grupp eller mot samhället, som leder till, eller med hög sannolikhet resulterar i, fysiska skador, död, psykologiskt lidande, negativa förändringar och förluster (1).

Det hör numera till etablerad kunskap att våld drabbar som ringar på vattnet. Först naturligtvis de som direkt drabbas och de som direkt bevittnar det. Till dem som direkt exponeras hör också de som delges beskrivningar av personer som blivit offer eller varit på plats när det skett. Men nyare forskning pekar på att våldets verkningar inte upphör här utan i hög grad påverkar livet i våldsmärkta miljöer. Händelser och tillstånd kvardröjer och ger upphov till lidande, negativa förändringar och förluster, även för människor som inte exponeras direkt. Det gäller bostadsområden, skolor, gator och torg, stadsdelar och städer. Och det gäller särskilt barn.

Studier på området visar att de som på så vis indirekt exponeras för våld upplever trauman och stress, drabbas av negativa fysiska och psykiska biverkningar, riskerar att prestera sämre i skolan och få problem med utvecklingen av kognitiva färdigheter samt löper förhöjd risk att utveckla sociala problembeteenden. Ny forskning som specifikt undersökt negativa effekter av att leva och bo i våldshärjade områden och på platser som nyligen drabbats av uppmärksammade våldsdåd, exempelvis skolskjutningar, har särskilt uppmärksammat barns och ungas situation (2). Forskarna pekar på samband mellan otrygghet och oro i bostadsområdet eller i skolan och försämrade skolresultat. I samband med exponering för våld i området försämras koncentrationen och skolprestationerna. Rädsla, oro och otrygghet konsumerar uppmärksamhet och energi. Problembilden försämras om den unge dessutom själv bevittnar våld eller känner personer som varit involverade. Resultat i linje med dessa har även rapporterats från Mexiko (samband mellan antalet mordfall och skolmisslyckanden i våldsdrabbade samhällen) och Rio de Janeiro (försämrade resultat på matteprov i samband med gängkrig i stadens favelas).

Vad kan dessa rön säga oss om de översätts till aktuella förhållanden i Göteborg? Först ska sägas att våld generellt sett drabbar skevt och snedvridet. I USA löper afro-amerikaner 6 gånger högre risk att drabbas av dödligt våld än vita, och risken är mer än fyra gånger så hög jämfört med ”latinos”. Trots de senaste decenniernas remarkabla minskning av våldsbrotten. I Göteborg följer våldets fördelning på ett liknande sätt mönstret för den socio-ekonomiska ojämlikhetens och segregationens geografi. Tabellen nedan visar att risken att utsättas för våld är ca 3,5 gånger så stor för invånare i exempelvis Hjällbo, jämfört med boende i Långedrag.


Tabell 1. Stadsdelar rangordnade efter antal patienter per 100 000 invånare som 2017 sökt akutsjukvård för våldsskador.

Stadsdel
Antal patienter per 100 000 invånare


Angered
121
Östra Göteborg
  82
Västra Hisingen
  80
Norra Hisingen
  71
Centrum
  65
Lundby
  62
Örgryte Härlanda
  61
Majorna Linné
  53
Askim Frölunda Högsbo
  50
Västra Göteborg
  36

Göteborg totalt
  67
Källa: VG-regionen, koncernavdelning data och analys

Tabellen visar också att tre stadsdelar ligger klart över genomsnittet för staden som helhet: Angered, Östra Göteborg och Västra Hisingen. Här återfinns flertalet av de områden som klassificerats som särskilt utsatta. Även Norra Hisingen, Östra Göteborg och Västra Hisingen ligger jämförelsevis högt, med 60 – 70 % fler våldsutsatta jämfört med Majorna Linné och Askim Frölunda Högsbo. Det ska noteras att antalet patienter som sökte akutsjukvård för våldsskador 2017 minskade jämfört med 2016. Det gäller alla stadsdelar utom Angered.

I de tre stadsdelarna med flest våldsskador bor ca 40 000 barn och tonåringar. Det är kanske främst deras liv och framtid som det anförda folkhälsoperspektivet handlar om. Hur mycket tid och kraft måste de lägga på att hantera våldets biverkningar? Vilka inskränkningar och bortval tvingas de dagligen till för att freda sig och hantera stressen som de tidigt fått känna på? Vad betyder det för deras fysiska och psykiska hälsa? I vilken grad försämras deras skolprestationer? Vad betyder sådana pressade levnadsförhållanden för de val de gör?

När vi applicerar ett mer mångsidigt perspektiv på gängvåldet och dess följdverkningar öppnas möjligheter för andra typer av åtgärder och andra aktörer än de som vanligen förekommer i den kriminalpolitiska debatten. En sådan möjlighet betonas i en ny uppmärksammad studie om betydelsen av lokala ideella organisationernas insatser för nedbringandet av våldsbrotten i USA under perioden 1990 – 2015 (3). Utgångspunkten är att de etablerade förklaringarna till brottsminskningen – fler poliser och ändrade arbetsmetoder, massfängslande av brottslingar, förbättrad samhällsekonomi, demografiska förändringar, crackets försvinnande, effekter av ändrad abortlagstiftning och minskad exponering för blyhaltigt vatten osv. – missar inflytandet av motåtgärder som genomförts i lokalsamhället, av de mest utsatta områdenas invånare. Genom att samköra data från administrativa system och brottsstatistik för 264 städer under 20 års tid beräknade forskarna sambanden mellan variationer i vålds- och tillgreppsbrotten och förändringar ifråga om tillkomsten av lokala ideella organisationer med syfte att ta sig an områdets sociala problem. Resultaten visar att för var 10:e ny ideell organisation per 100 000 invånare minskade mordfrekvensen med 9 %, övriga våldsbrott reducerades med 6 % och tillgreppsbrotten med 4 %. Det är effekter som, enligt forskarna, väl överensstämmer med resultat som presenterats i fallstudier och kvasi-experimentella undersökningar av olika lokalt initierade åtgärdsprogram i våldsdrabbade områden. Ett extra plus är att de ideella organisationernas arbete även har verkningar som går utöver brottsminskningen. Offentliga platser blir åter tillgängliga för rekreation och sociala möten, den sociala sammanhållningen ökar liksom förtroendet människor emellan, den kollektiva handlingsförmågan stärks och den allmänna trivseln gynnas. Det sociala klimatet får ett lyft.

Mycket görs för att motverka våld och annan brottslighet i Göteborg. Enskilt och i samverkan. Polis, socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, bostadsbolag, privata fastighetsägare, ideella organisationer, individuella eldsjälar m.fl. Sett över tid har mycket blivit bättre. Man delar i högre grad en gemensam problembild. Samverkan har förbättrats och arbetsmetoderna har utvecklats. Framför allt är dagens insatser i högre grad och på bättre sätt förtöjda i den lokala miljöns dagliga verksamhet. Självklart behövs mer: resurser, fördjupad samverkan, metodutveckling m.m. Det är dock – särskilt när behoven ses ur ett folkhälsoperspektiv – angeläget att aktörer som hittills kanske haft en mer undanskymd roll tar ett kliv framåt. Det gäller hälsovården för barn- och unga, skolan (inklusive förskoleverksamheten) och ideella organisationer med potential att kanalisera och realisera de boendes önskan om varaktiga förändringar.

(1) WHO (2014) Global Status Report on Violence Prevention 2014, WHO, Geneva

(2) Sharkey, Patrick (2018) ”The Long Reach of Violence: A Broader Perspective on Data, Theory, and Evidence on the Prevalence and Consequences of Exposure to Violence” Annual Review of Criminology, 2018/1: 85 – 102.

(3) Sharkey, Patrick, Torrats-Espinosa, Gerard, and Takyar, Delaram (2017) ”Community and the Crime Decline: The Causal Effect of Local Nonprofits on Violent Crime”, American Sociological Review, Vol. 82(6): 1214 – 1240.





onsdag 14 februari 2018

Brottsutvecklingen i Göteborg


Förr levde göteborgarna strävsamma men trygga och trivsamma liv. Arbetsgemenskap, redbarhet och framtidstro präglade vardagen. Och Blåvitt vann Europacupen. Nu härskar sönderfall, misstro, pessimism, bilbränder och gängvåld. Men det kan ändras i september 2018, om ….

Moderaternas svartmålning av tillståndet i landet förgrovas. Med påstående om galopperande brottslighet, no-go-zones och områden styrda av gäng och klaner. Det är minst sagt anmärkningsvärt när det största oppositionspartiet – med ambitioner att erövra regeringsmakten och stadshusstyret i Göteborg – distanserar sig från seriösa informationskällor och gör film som grovt förvränger utvecklingen i vår stad. Göteborg har aldrig varit det himmelrike som moderaterna yrar om, och det är inte heller det helvete som de och SD vill få oss att tro.

Eftersom brottsligheten utgör ett återkommande tema i svartmålningen kan det vara lämpligt att utifrån vedertagna källor ge en bild av de senaste decenniernas utveckling. Diagrammet nedan visar utvecklingen för stöld, rån och häleri per 100 000 invånare i Västra Götaland från 1980 till 2017. Data har hämtats från BRÅs statistik över anmälda brott. Uppgifterna om våld bygger på enkät- och intervjusvar som insamlats av SCB under perioden 1980 – 2016. Siffrorna anger procent av invånare i Göteborg med kranskommuner som uppgett att de under de senaste 12 månaderna utsatts för något våld. Uppgifter om det grova våldets utveckling kommer från Socialstyrelsens patientregister och anger vårdtillfällen per 100 000 invånare i Göteborg för våldsskador som krävt slutenvård under åren 2000 – 2016. Det dödliga våldet beskrivs genom siffror från Socialstyrelsens dödsorsaksregister och gäller fall av dödligt våld per 100 000 invånare i Västra Götaland för perioden 1997 – 2016. Samtliga sifferserier har indexerats med värdet 100 för respektive basår.

 Brottsutvecklingen för fyra brottstyper, indexerade siffror utifrån basårets värde 100

















Först kan en mycket positiv trend konstateras. Stöld, rån och häleri har fortlöpande minskat sedan år 2000. Nivån 2017 är den lägsta på drygt 35 år. Med tanke på att dessa brott utgör drygt 30 % av den totala mängden anmälda brott innebär minskningen stora lättnader för många människor. En giltig invändning är förstås att det rör sig om anmälda brott och anmälningsbenägenheten kan ha minskat över tid. Färre har försäkringsskydd, färre anmäler när godsvärdet understiger höjda självrisker, en del har tappat förtroendet för rättsväsendet etc. Men även om vi skriver 10 % till 20 % på den förändrade anmälningsbenägenhetens konto rör det sig om en påtaglig reell nedgång.

Utsattheten för något våld var högst i början av 2000-talet, för att sedan sjunka fram till 2012. Därefter har den på nytt ökat. Hackigheten i sifferserien speglar de tämligen stora variationerna i underliggande data. Det rör sig om små tal och i slutet av 00-talet förändrade SCB insamlingsmetoden. Dessutom reviderades frågornas utformning under 10-talet. Till saken hör också att uppgifterna från 2008 och framåt gäller data från H-regionen Malmö-Göteborg samt storstadskommuner med förortskommuner för de sista åren. Sammantaget innebär det att tillförlitligheten är lägre för dessa uppgifter om våldsutsatthet än för de två övriga.

Grovt våld mätt med indikatorn vårdtillfällen per 100 000 invånare inom slutenvården vid Göteborgs sjukhus för skador till följd av ”övergrepp av annan person” visar en trendmässig nedgång, särskilt från och med 2008. Nedgången gäller både män och kvinnor. Skadorna är av olika karaktär och tittar man närmare på underlaget ser man att skottskadorna ökat sedan 2011 medan skador till följd av obeväpnat våld minskat.

Under den dryga 15-årsperiod som redovisas har vården av skador förändrats, både ifråga om vårdteknologi och organisation. Vissa skador som i början av 00-talet ledde till slutenvård behandlas under senare delen av 10-talet i större utsträckning inom akut öppenvård. Denna systemförändring innebär sannolikt över tid en viss överföring av allvarliga våldsskador från slutenvård till öppenvård. En del av den konstaterade minskningen är därför sannolikt inte reell, utan en minskning beroende av var skadorna har behandlats och var dessa åtgärder dokumenteras och redovisas. Uppgifter från akutsjukvården vid Göteborgs sjukhus ger stöd för detta antagande. De visar nämligen att antalet patienter som vårdats inom akutsjukvården till följd av ”övergrepp av annan person” ökat från 2013.

Det dödliga våldet per 100 000 invånare i Västra Götaland var som högst i början av 2000-talet, varefter det gick ned till 2012. Därefter har det åter ökat något. Det rör sig om små tal – mellan knappt 10 och drygt 20 per år – och årsvariationerna är stora. Räknat per 100 000 ligger nivån mellan 0,6 och 1,3. Sett över tid har dödliga skottskador ökat medan det dödliga knivvåldet har minskat. Som jämförelse kan nämnas att dödligt våld i USA ligger på 5,6 fall per 100 000 invånare (Nationell hälsostatistik för år 2015).

Dagens debatt kretsar i huvudsak kring gängskjutningarna. Låt mig därför avsluta genomgången med en presentation av de senaste uppgifterna om skjutningarna i polisområde Storgöteborg.


År
Skjutningar
Antal döda
Antal skadade
2013
56
8
31
2014
52
4
22
2015
32
7
27
2016
40
6
12
2017
21
4
11
Totalt
201
29
103

Källa: Polismyndigheten

Allvarligt nog. Men det är knappast en eskalering, och inte en utveckling som löper amok. Tvärtom kan polis och övriga delar av rättssystemet bokföra framgångar i form av flera fällande domar med långa frihetsstraff. Och i häktet väntar fler misstänkta på kommande rättegångar.

Inom andra områden håller sig politiker i regel till belagda sakuppgifter. Men inom vissa, som klimatfrågan, invandring och brottslighet, är det tuta och kör. Trump är typexemplet, men han har många följare. Även i Göteborgspolitiken.