söndag 30 juli 2017

Mindre dödligt våld i USA – men skillnader mellan etniska grupper

Minskningen av det dödliga våldet i USA från början av 1990-talet är en lika anmärkningsvärd som uppmärksammad utveckling. Under en 25-års-period har våldsbrotten minskat med 75 %. Men, har minskningen slagit lika för alla grupper? Har nedgången påverkat skillnaderna i våldsnivå mellan vita, afro-amerikaner och latinos? Den frågan ställer sig två amerikanska sociologer i en artikel från 2016*. Deras studie, som baseras på dödsorsaksstatistik, är den första som undersöker skillnaderna över tid (perioden 1990 – 2010). De analyserar olikheterna i relation till inflytandet av tre övergripande samhällsförändringar i det amerikanska samhället: den ökade invandringen, massfängslandet och ökade välståndsklyftor.

Under de aktuella åren har den utlandsfödda delen av USA:s befolkning mer än fördubblats; från 19,8 miljoner till 40 miljoner. Merparten utgörs av immigranter från Latinamerika. Under perioden har även mönstret för invandrarnas bosättning radikalt förändrats. Områden utan historisk erfarenhet av immigration, som t ex North Carolina och Georgia, har ersatt traditionella mottagningsområden som Kalifornien och New York. I motsats till den gängse, högröstade uppfattningen att ökad invandring leder till ökad brottslighet, visar amerikansk samhällsvetenskaplig forskning att ökad invandring snarare är förenad med minskad brottslighet. Två omständigheter kan förklara detta samband: 1) genom att immigrantgrupper lägger tonvikt på familjestrukturen och institutioner som kyrka och skola ökar den informella sociala kontrollen i socialt utsatta områden; 2) inflyttningen av immigranter i etniska enklaver kan innebära att dessa nätverk stärks, genom att arbets- och lönetillväxten gynnas, vilket förstärker den lokala ekonomin. Men det finns annan forskning som framhåller att sambanden mellan immigration och minskad brottslighet skiljer sig åt mellan olika etniska grupper. Den ökade invandringen av latinamerikaner påstås tränga ut afro-amerikaner från marknaden för lågkvalificerade jobb, vilket leder till ökad våldsbrottslighet bland de utkonkurrerade. Det hävdas också att den ökade invandringen till områden som inte tidigare tagit emot immigranter leder till oro och instabilitet, vilket tenderar att öka våldsbrottsligheten bland främst latinos i dessa områden. Genom att analysera skillnaderna i det dödliga våldets nivåer mellan vita, afro-amerikaner och latinos kan betydelsen av de senaste decenniernas ökade invandring klargöras.

Mellan åren 1975 och 2009 steg andelen fängslade i USA från ungefär 100 per 100.000 invånare till 497 per 100.000. År 2010 satt uppskattningsvis 2,3 miljoner i fängelse och över 7 miljoner amerikaner var föremål för kriminalvård i frihet. Det är välbekant att dessa straffåtgärder har en markant etnisk slagsida. År 2008 var mindre än 1 % av vita män fängslade, jämfört med 2,7 % latinos och nästan 7 % av afro-amerikanska män. Skillnaderna i risk för att under levnadstiden dömas till fängelse är än mer anmärkningsvärda. För män födda i början av 1990-talet löper 29 % av afro-amerikanerna risk att dömas till fängelse, jämfört med 16,3 % av latinos och mindre än 5 % av vita män. Hur förhåller sig då den massiva ökningen av fängelsedömda och den mycket ojämna fördelningen av utdömda fängelsestraff till nedgången av det dödliga våldet? I den aktuella studien testas två hypoteser om fängelsestraffens inverkan på nivån av dödligt våld inom olika grupper. Den första – som grundas i avskräckningsteori – säger att ökad etnisk slagsida bland fängslade kommer att leda till minskade skillnader av dödligt våld mellan vita, afro-amerikaner och latinos. Varför? Jo, därför att 1) brottsligt beteende påverkas av straff (främst genom eliminerad förmåga att begå brott); 2) afro-amerikaner och latinos har högre nivåer av våldsbrott än vita; 3) den kraftiga ökningen för utdömda fängelsestraff drabbar vissa etniska grupper mer än andra. Det kan därför förväntas att det dödliga våldet för afro-amerikaner och latinos kommer att närma sig nivån för vita. Den andra hypotesen – som grundas i social desorganisationsteori – pekar åt motsatt håll och gör gällande att förhållandet att hundratusentals personer årligen, efter avtjänat straff, återvänder till ett liv i det öppna samhället innebär att massvis av fattiga och socialt utstötta personer kommer att bosätta sig i socialt utsatta områden med höga brottsnivåer. Flödet av återvändande ex-fångar tenderar att öka den sociala desorganisation som präglar utsatta minoritetsområden. Därigenom leder massfängslandet till en förvärrad situation i dessa områden och, tvärt emot avskräckningshypotesen, kan man därför räkna med att nivån på det dödliga våldet bland afro-amerikaner och latinos kommer att öka i förhållande till nivån för vita.

Under de senaste decennierna har de ekonomiska klyftorna vidgats. Mellan åren 1981 och 2007 ökade den rikaste procentens andel av inkomsterna från 10 % till närmare 24 %. Frågan är hur denna tilltagande ojämlikhet hänger ihop med det dödliga våldets omfattning och nivåskillnaderna mellan olika grupper. Enligt en välkänd kriminologisk teori – anomi/strain-teorin – leder social, ekonomisk och etnisk ojämlikhet till höga våldsnivåer. Ojämlikhet skapar sociala påfrestningar som ger upphov till frustration och aggression hos förfördelade grupper. En tillkommande, försvårande faktor är de senaste decenniernas välståndskoncentration, som har ökat ojämlikheten mellan vita, afro-amerikaner och latinos. År 2009 var medianen för välståndet hos vita hushåll 20 gånger högre än för afro-amerikanska och 18 gånger högre än för latinamerikanska. Denna ökade ekonomiska ojämlikhet har gått hand i hand med ökad bostadssegregation, och därmed har skillnaderna i områdesbaserade skyddsfaktorer för våld och annan brottslighet ökat. Det kan därför förväntas att differenserna mellan våldsnivåer för vita, afro-amerikaner och latinos är som störst i områden med särskilt stora välståndsskillnader.

Vad säger då resultaten? Här presenteras en sammanfattning:

-       Nivåskillnaderna för dödligt våld mellan de tre grupperna har minskat. Gapet mellan afro-amerikaner och vita minskade med 40 %; klyftan mellan latinos och vita minskade med 55 % och avståndet mellan afro-amerikaner och latinos minskade med 35 %.
-       Avståndet mellan latinos och vita har fortgående minskat under två decennier och är nu närmast försumbart. Nivåskillnaderna mellan afro-amerikaner och de två andra grupperna har däremot inte minskat sedan år 2000. Skillnaderna gentemot latinos har snarare ökat något under tiden 2000 – 2010.
-       I linje med kända forskningsresultat konstateras att sociala nackdelar och segregation är väsentliga faktorer för det dödliga våldets nivåskillnader, särskilt vad gäller skillnader mellan afro-amerikaner och vita och mellan afro-amerikaner och latinos. Att skillnaderna, trots minskningarna, är så pass stora, talar för att de i grunden beror på ojämlika socio-ekonomiska förhållanden.
-       Studien ger inget stöd för uppfattningen att ökad invandring skulle leda till ökade skillnader ifråga om dödligt våld. Tvärtom konstateras att större och växande andelar av immigranter kan förknippas med minskade skillnader mellan afro-amerikaner och vita. En förklaring till det kan vara att utlandsfödda afro-amerikaner månar om samhällsinstitutioner som kyrka och skola och stärker lokala nätverk av socialt kapital. Men det faktum att ökad invandring inte på samma sätt kan kopplas ihop med förändrade nivåskillnader mellan latinos och vita och mellan afro-amerikaner och latinos tyder på att sambanden mellan invandring, lokala samhällsförhållanden, etnicitet och brottslighet behöver undersökas mer ingående.
-       Analyserna gav inget stöd åt uppfattningen att ökade välståndsklyftor skulle påverka nivåskillnaderna för dödligt våld mellan de tre grupperna. Tvärtom – ökade ekonomiska klyftor har ett tidsmässigt samband med minskade skillnader ifråga om dödligt våld. Resultaten innebär därför ett ifrågasättande av den populära tesen om att ökade klyftor föder frustration och aggression bland förfördelade grupper, med bifogade ökade våldsnivåer hos dessa grupper. Resultaten ger istället stöd för tesen om ”koncentrerade nackdelar”, vilka ger negativa verkningar i form av social desorganisation och höga våldsnivåer i utsatta etniska minoritetsområden.
-       Studien ger stöd för tesen att utdömda fängelsestraff (eliminerad förmåga att begå brott) med etnisk slagsida har ett positivt samband med minskade nivåskillnader mellan afro-amerikaner och vita och afro-amerikaner och latinos. Men forskarna är tveksamma till om denna förtjänst uppväger nackdelarna i form av splittrade familjer, barnfattigdom, dålig hälsa, arbetslöshet, social passivitet etc. som framför allt drabbat socialt utsatta afro-amerikanska grupper.

Avslutningsvis betonar forskarna behovet av samhällsinsatser som inte enbart är inriktade på polisinsatser och massfängslande. Ansatsen måste ha en större bredd och andra inslag än vad som blir följden av en ensidig fokusering på minoritetsområdenas kriminella grupperingar. De pekar på vikten av insatser i form av ekonomiska investeringar, bättre bostäder, satsningar på skola, drogbehandling och arbetsträning mm i syfte att komma tillrätta med de ”koncentrerade nackdelar” som så länge har plågat etniska minoritetsområden i USA.



* Lighta, Michael T. & Ulmerb, Jeffrey T. (2016) ”Explaining the Gaps in White, Black, and Hispanic Violence since 1990: Accounting for Immigration, Incarceration, and Inequality.” American Sociological Review, Vol. 81(2) 290 – 315.