Minskningen av det dödliga våldet i USA från början av
1990-talet är en lika anmärkningsvärd som uppmärksammad utveckling. Under en
25-års-period har våldsbrotten minskat med 75 %. Men, har minskningen slagit
lika för alla grupper? Har nedgången påverkat skillnaderna i våldsnivå mellan
vita, afro-amerikaner och latinos? Den frågan ställer sig två amerikanska
sociologer i en artikel från 2016*. Deras studie, som baseras på dödsorsaksstatistik,
är den första som undersöker skillnaderna över tid (perioden 1990 – 2010). De
analyserar olikheterna i relation till inflytandet av tre övergripande
samhällsförändringar i det amerikanska samhället: den ökade invandringen,
massfängslandet och ökade välståndsklyftor.
Under de aktuella åren har den utlandsfödda delen av USA:s
befolkning mer än fördubblats; från 19,8 miljoner till 40 miljoner. Merparten
utgörs av immigranter från Latinamerika. Under perioden har även mönstret för
invandrarnas bosättning radikalt förändrats. Områden utan historisk erfarenhet
av immigration, som t ex North Carolina och Georgia, har ersatt traditionella
mottagningsområden som Kalifornien och New York. I motsats till den gängse,
högröstade uppfattningen att ökad invandring leder till ökad brottslighet,
visar amerikansk samhällsvetenskaplig forskning att ökad invandring snarare är förenad
med minskad brottslighet. Två omständigheter kan förklara detta samband: 1)
genom att immigrantgrupper lägger tonvikt på familjestrukturen och
institutioner som kyrka och skola ökar den informella sociala kontrollen i
socialt utsatta områden; 2) inflyttningen av immigranter i etniska enklaver kan
innebära att dessa nätverk stärks, genom att arbets- och lönetillväxten gynnas,
vilket förstärker den lokala ekonomin. Men det finns annan forskning som
framhåller att sambanden mellan immigration och minskad brottslighet skiljer
sig åt mellan olika etniska grupper. Den ökade invandringen av latinamerikaner
påstås tränga ut afro-amerikaner från marknaden för lågkvalificerade jobb, vilket
leder till ökad våldsbrottslighet bland de utkonkurrerade. Det hävdas också att
den ökade invandringen till områden som inte tidigare tagit emot immigranter leder
till oro och instabilitet, vilket tenderar att öka våldsbrottsligheten bland främst
latinos i dessa områden. Genom att analysera skillnaderna i det dödliga våldets
nivåer mellan vita, afro-amerikaner och latinos kan betydelsen av de senaste
decenniernas ökade invandring klargöras.
Mellan åren 1975 och 2009 steg andelen fängslade i USA från
ungefär 100 per 100.000 invånare till 497 per 100.000. År 2010 satt
uppskattningsvis 2,3 miljoner i fängelse och över 7 miljoner amerikaner var
föremål för kriminalvård i frihet. Det är välbekant att dessa straffåtgärder
har en markant etnisk slagsida. År 2008 var mindre än 1 % av vita män
fängslade, jämfört med 2,7 % latinos och nästan 7 % av afro-amerikanska män.
Skillnaderna i risk för att under levnadstiden dömas till fängelse är än mer
anmärkningsvärda. För män födda i början av 1990-talet löper 29 % av afro-amerikanerna
risk att dömas till fängelse, jämfört med 16,3 % av latinos och mindre än 5 %
av vita män. Hur förhåller sig då den massiva ökningen av fängelsedömda och den
mycket ojämna fördelningen av utdömda fängelsestraff till nedgången av det
dödliga våldet? I den aktuella studien testas två hypoteser om
fängelsestraffens inverkan på nivån av dödligt våld inom olika grupper. Den
första – som grundas i avskräckningsteori – säger att ökad etnisk slagsida
bland fängslade kommer att leda till minskade skillnader av dödligt våld mellan
vita, afro-amerikaner och latinos. Varför? Jo, därför att 1) brottsligt
beteende påverkas av straff (främst genom eliminerad förmåga att begå brott);
2) afro-amerikaner och latinos har högre nivåer av våldsbrott än vita; 3) den
kraftiga ökningen för utdömda fängelsestraff drabbar vissa etniska grupper mer
än andra. Det kan därför förväntas att det dödliga våldet för afro-amerikaner
och latinos kommer att närma sig nivån för vita. Den andra hypotesen – som
grundas i social desorganisationsteori – pekar åt motsatt håll och gör gällande
att förhållandet att hundratusentals personer årligen, efter avtjänat straff, återvänder
till ett liv i det öppna samhället innebär att massvis av fattiga och socialt utstötta
personer kommer att bosätta sig i socialt utsatta områden med höga brottsnivåer.
Flödet av återvändande ex-fångar tenderar att öka den sociala desorganisation som
präglar utsatta minoritetsområden. Därigenom leder massfängslandet till en
förvärrad situation i dessa områden och, tvärt emot avskräckningshypotesen, kan
man därför räkna med att nivån på det dödliga våldet bland afro-amerikaner och
latinos kommer att öka i förhållande till nivån för vita.
Under de senaste decennierna har de ekonomiska klyftorna
vidgats. Mellan åren 1981 och 2007 ökade den rikaste procentens andel av
inkomsterna från 10 % till närmare 24 %. Frågan är hur denna tilltagande
ojämlikhet hänger ihop med det dödliga våldets omfattning och nivåskillnaderna
mellan olika grupper. Enligt en välkänd kriminologisk teori – anomi/strain-teorin
– leder social, ekonomisk och etnisk ojämlikhet till höga våldsnivåer.
Ojämlikhet skapar sociala påfrestningar som ger upphov till frustration och
aggression hos förfördelade grupper. En tillkommande, försvårande faktor är de
senaste decenniernas välståndskoncentration, som har ökat ojämlikheten mellan
vita, afro-amerikaner och latinos. År 2009 var medianen för välståndet hos vita
hushåll 20 gånger högre än för afro-amerikanska och 18 gånger högre än för
latinamerikanska. Denna ökade ekonomiska ojämlikhet har gått hand i hand med
ökad bostadssegregation, och därmed har skillnaderna i områdesbaserade
skyddsfaktorer för våld och annan brottslighet ökat. Det kan därför förväntas
att differenserna mellan våldsnivåer för vita, afro-amerikaner och latinos är
som störst i områden med särskilt stora välståndsskillnader.
Vad säger då resultaten? Här presenteras en sammanfattning:
-
Nivåskillnaderna för dödligt våld mellan de tre
grupperna har minskat. Gapet mellan afro-amerikaner och vita minskade med 40 %;
klyftan mellan latinos och vita minskade med 55 % och avståndet mellan
afro-amerikaner och latinos minskade med 35 %.
-
Avståndet mellan latinos och vita har fortgående
minskat under två decennier och är nu närmast försumbart. Nivåskillnaderna
mellan afro-amerikaner och de två andra grupperna har däremot inte minskat
sedan år 2000. Skillnaderna gentemot latinos har snarare ökat något under tiden
2000 – 2010.
-
I linje med kända forskningsresultat konstateras
att sociala nackdelar och segregation är väsentliga faktorer för det dödliga
våldets nivåskillnader, särskilt vad gäller skillnader mellan afro-amerikaner
och vita och mellan afro-amerikaner och latinos. Att skillnaderna, trots
minskningarna, är så pass stora, talar för att de i grunden beror på ojämlika
socio-ekonomiska förhållanden.
-
Studien ger inget stöd för uppfattningen att
ökad invandring skulle leda till ökade skillnader ifråga om dödligt våld.
Tvärtom konstateras att större och växande andelar av immigranter kan
förknippas med minskade skillnader mellan afro-amerikaner och vita. En
förklaring till det kan vara att utlandsfödda afro-amerikaner månar om
samhällsinstitutioner som kyrka och skola och stärker lokala nätverk av socialt
kapital. Men det faktum att ökad invandring inte på samma sätt kan kopplas ihop
med förändrade nivåskillnader mellan latinos och vita och mellan
afro-amerikaner och latinos tyder på att sambanden mellan invandring, lokala
samhällsförhållanden, etnicitet och brottslighet behöver undersökas mer ingående.
-
Analyserna gav inget stöd åt uppfattningen att
ökade välståndsklyftor skulle påverka nivåskillnaderna för dödligt våld mellan
de tre grupperna. Tvärtom – ökade ekonomiska klyftor har ett tidsmässigt
samband med minskade skillnader ifråga om dödligt våld. Resultaten innebär
därför ett ifrågasättande av den populära tesen om att ökade klyftor föder frustration
och aggression bland förfördelade grupper, med bifogade ökade våldsnivåer hos
dessa grupper. Resultaten ger istället stöd för tesen om ”koncentrerade
nackdelar”, vilka ger negativa verkningar i form av social desorganisation och höga
våldsnivåer i utsatta etniska minoritetsområden.
-
Studien ger stöd för tesen att utdömda
fängelsestraff (eliminerad förmåga att begå brott) med etnisk slagsida har ett
positivt samband med minskade nivåskillnader mellan afro-amerikaner och vita
och afro-amerikaner och latinos. Men forskarna är tveksamma till om denna
förtjänst uppväger nackdelarna i form av splittrade familjer, barnfattigdom,
dålig hälsa, arbetslöshet, social passivitet etc. som framför allt drabbat
socialt utsatta afro-amerikanska grupper.
Avslutningsvis betonar forskarna behovet
av samhällsinsatser som inte enbart är inriktade på polisinsatser och
massfängslande. Ansatsen måste ha en större bredd och andra inslag än vad som
blir följden av en ensidig fokusering på minoritetsområdenas kriminella
grupperingar. De pekar på vikten av insatser i form av ekonomiska
investeringar, bättre bostäder, satsningar på skola, drogbehandling och
arbetsträning mm i syfte att komma tillrätta med de ”koncentrerade nackdelar” som
så länge har plågat etniska minoritetsområden i USA.
* Lighta, Michael T. & Ulmerb, Jeffrey T. (2016) ”Explaining
the Gaps in White, Black, and Hispanic Violence since 1990: Accounting for
Immigration, Incarceration, and Inequality.” American Sociological Review, Vol. 81(2) 290 – 315.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar