Frågan om sambanden mellan migration och brottslighet är eldfängd och omdebatterad. Jag frågade ChatGPT, som är en generativ AI-chattrobot (virtuell assistent), om vad den internationella forskningen har att säga om saken. AI-programmet har en ny funktion som kallas ”djup research”. Den ger ett mer omfattande svar än vad som ges av den snabba och översiktliga ”sökfunktionen”. Svaret nedan genererades på 18 minuter och 15 sekunder och baseras på 53 källor. Med tanke på intresset för AI-programmens energislukande aspekter frågade jag roboten hur mycket energi som förbrukades för den aktuella sökningen. Svar: ett långt och komplext svar som detta förbrukar 3–6 watttimmar, motsvarande energin för att använda en vanlig LED-lampa i 20–30 minuter. Den följde upp svaret med en fråga om jag ville ha energimängden översatt till energikostnad i kronor. Men det tyckte jag var överkurs.
Notera att det finns en del språkliga brister i texten. Assistenten har förmodligen inte fullföljt sin SFI-utbildning. Nåväl, nedan följer det AI-genererade svaret på frågan.
Migration och brottslighet: En internationell forskningsöversikt
Resultat i olika geografiska områden
Internationell forskning finner överlag inga starka samband mellan invandring och ökad brottslighet. En omfattande EU-översikt (17 projekt) drog slutsatsen att det inte finns “några bevis för att invandring leder till ökat brottslighet eller arbetslöshet”. Detta gäller både nyare invandrarländer och traditionella mottagarländer i Europa. Flera studier i USA och andra OECD-länder ger liknande resultat: som grupp är invandrare snarare mindre benägna till brott än infödda. Till exempel visar en stor amerikansk översikt att invandrare – inklusive papperslösa – är mindre benägna att begå både vålds- och egendomsbrott än inhemskt födda. I USA har invandringen fördubblats sedan 1980 samtidigt som den totala brottsligheten har sjunkit dramatiskt.
- Europa: Flera europeiska studier och rapporter finner inget statistiskt samband där högre invandringsnivåer skulle öka brottsligheten. Tvärtom pekar resultat från exempelvis moderna analysmetoder (”instrumentvariabel”-ansatser) på ungefär noll i samband mellan flykting- eller invandrarflöden och lokala brottssiffror. I EU-projektet betonades också att om en “svart ekonomi” redan finns på plats kan den dra till sig fattiga migranter, men att migranter i sig inte är orsaken till den oregistrerade ekonomin. Länderna med stabil migrationspolitisk forskning (Frankrike, Tyskland, Storbritannien m.fl.) bekräftar den allmänna bilden: invandring följer sällan brottslighetens utveckling. Ett undantag är att personer med mycket utsatta bakgrunder (t.ex. unga män utan tillstånd) ofta överrepresenteras i kriminalstatistiken, vilket dock ses som en reflektion av socioekonomisk utsatthet och marginalisering snarare än ett direkt orsakssamband.
- Nordamerika: I USA visar merparten av studierna att invandrare löper lägre brottsrisk än infödda, och att regioner med många invandrare ofta har lägre brottsnivåer. Exempelvis noteras att i Texas, som är en av få delstater som registrerar invandringsstatus, dömdes illegala invandrare 45% mer sällan för brott än infödda. Sannolikheten för att ungdomar (18–39 år) med invandrarbakgrund skulle dömas till fängelsestraff var ungefär en fjärdedel jämfört med motsvarande inhemska grupp. Även omfattande panelstudier med statistiska kontrollvariabler (fastighets- och våldsbrott) visar i USA inga signifikanta ökningar av brott när invandrartätheten ökar. Studier av specifika grupper, t.ex. flyktingar, visar likaledes inga konsistenta effekter: en studie fann att minskad flyktingmottagning i USA inte påverkade brottsligheten alls.
- Australien och övriga: Australien följer samma mönster: flera studier och myndighetsrapporter finner att invandring inte förklarar uppgångar i våld eller egendomsbrott. Exempelvis betonar australisk forskning att invandringskritiska grupper ofta överdriver kopplingen mellan migranter och brott. Kritikerna pekar ofta på fallstudier (som ungdomsgäng) trots att bred data inte visar någon generell ökning av brottsligheten till följd av invandring. I utvecklingsländer är forskningen mer begränsad, men en översikt över venezuelanska migranter i Latinamerika visade att de begick betydligt färre brott än infödda, givet sin andel av befolkningen. I praktiken har det globala forskningsläget utvecklats mot en bild där invandring i de flesta sammanhang inte driver upp brottsligheten, trots att populär debatt ofta förutsätter motsatsen.
Studerade brottstyper
Forskningen har analyserat både våldsbrott och egendomsbrott, med varierande utfall beroende på fokus.
- Våldsbrott vs egendomsbrott: Många studier skiljer på vålds- och egendomsbrott. Översikter i USA visar generellt att ökad invandring inte leder till mer våld eller stöld; ibland noteras till och med minskningar i våldsbrott kopplade till invandring. Även i Australien pekar vissa äldre data på att migranter relativt sett oftare är dömda för narkotikabrott eller vissa egendomsbrott, men forskningen är osäker och ålderdomlig. Helhetssammanställningar (meta-analyser) finner att sambandet mellan invandring och våldsbrott är antingen obefintligt eller svagt negativt.
- Ungdoms- och gängbrott: Några studier har undersökt särskilt ungdomsbrott och gäng, då det ofta debatteras i media. Befintlig evidens tyder dock på att invandrarungdomar i regel uppvisar samma eller lägre brottsfrekvens som andra ungdomar när man kontrollerar för socioekonomiska faktorer. Exempelvis konstaterar Migration Observatory i Storbritannien att invandrande ungdomar – liksom infödda – är påverkade av arbetsmarknads- och utbildningsförutsättningar, och att bristfälliga jobbutsikter i allmänhet ökar brottslighet för båda grupper.
- Organiserad brottslighet: Det finns också forskning om invandring och organiserad brottslighet, exempelvis människosmuggling eller narkotikahandel. Denna forskning visar snarare att invandrare oftare är offer än förövare i kriminella nätverk – smuggling av migranter bedrivs av internationella ligor som oftast lurar migranter på pengar, utan att dessa förövar själva våldsbrott i samband med migrationen. (Inga engelska källor citeras här, men UNODC-rapporter och polisstudier stödjer oftast att migranter utnyttjas av kriminella snarare än att själva organisera brottslig verksamhet). Generellt gäller att majoriteten av studier fokuserar på vanliga brottstyper (vålds- och egendomsbrott), medan frågan om organiserad brottslighet oftare betraktas i policy- och säkerhetskontext, utan entydiga kvantitativa belägg om invandrarnas roll.
Skillnader mellan olika migrantgrupper
Forskningen betonar att struktur och socioekonomi ofta förklarar skillnader mer än invandrarstatusen i sig. I studier noteras ofta att vissa undergrupper (unga män, lågutbildade, personer utan papper) har högre brottslighet, men dessa egenskaper är generella riskfaktorer, inte unika för invandrare. Exempelvis visar data från Sverige att personer födda utomlands har ungefär 2,5 gånger högre risk att misstänkas för brott än personer med två infödda föräldrar. Men när man korrigerar för ålder, kön och socioekonomiska faktorer sjunker denna relativrisk till omkring 1,7–1,8. Liknande mönster ses i andra nordiska studier – andelen med invandrarbakgrund är något överrepresenterad i brottsstatistik, men förklaras delvis av låg utbildning, arbetslöshet och andra integrationsproblem.
- Asylsökande och flyktingar: Några studier antyder att nyanlända flyktingar kan ha något högre andel brott bland de första åren, ofta kopplat till trauma, instabil ekonomi eller segregation. Den vetenskapliga bilden är dock splittrad. Vissa analyser i Tyskland pekar t.ex. på en liten ökning av brott i samband med stora flyktingvågor, medan andra studier inte finner något särskilt mönster. Vissa slutsatser är att legalt uppehållstillstånd minskar brottslighet bland invandrare: ett nyare exempel visar att när invandrare får permanent status sjunker deras brottsbenägenhet. Sammantaget finns ingen enhetlig consensus om skillnader mellan “asylinvandrare” och andra grupper, utan socioekonomiska villkor och integrationspolitik anses ha större betydelse.
- Arbetskraftsinvandrare och högkvalificerade: Flera studier lyfter fram att invandrare med hög utbildning eller stark anknytning till arbetsmarknaden oftast är positiva ur brottssynpunkt: de tenderar att undvika kriminalitet (dels på grund av arbetsmöjligheter, dels av rädsla för avvisning). Bland höginkomstländer anses till exempel de migranter som rekryteras för jobb (t.ex. kvalificerade arbetare) ofta utgöra en urvalsgrupp med lägre riskprofiler.
- Utrikes födda vs inrikes födda av utländsk bakgrund: Andra forskningsöversikter (bl.a. nordiska) visar att andragenerationen ofta har högre brottslighet än förstagenerationen. En svensk genomgång konstaterar att riskökningen för andra generationen (barn till invandrare) är något högre än för nyanlända, men även den riskökningen krymper kraftigt efter socioekonomisk kontroll. Detta kan hänga samman med faktorer som socioekonomisk status och uppväxtvillkor, snarare än invandrarstatus per se.
Tidsmässiga trender
Tidsserier och historiska studier visar ingen generell uppgång av brott i samband med ökande invandring över tid. I USA har kriminalitet och invandring följts åt omvänt sedan 1960-talet – när andelen invandrare ökat har brottsligheten sjunkit kraftigt. Liknande mönster syns i många europeiska länder: 1990-talets och 2000-talets stora migrationsvågor sammanföll ofta med fortsatt sjunkande våldsnivåer. Historiskt hittar forskare t.ex. att 1800-talets massmigration till USA inte gav några långvariga brottseffekter. (Enligt Nunn et al. finns “ingen relation mellan historisk invandring och brottsnivåer” på längre sikt.) På kortare sikt kan data från 2010-talet visa varierande trender – t.ex. ökade vapen- och gängvåldet i delar av Sverige under 2010-talet, men analysen tyder på att detta var skilt från invandringen och snarare kopplades till lokal segregation och socioekonomiska faktorer. I samtliga fall finns inga belägg för att brottsökningarna berodde primärt på nyanlända migranter. Sammanfattningsvis visar tidsserierna att brottsligheten i regel följer andra sociala trender, inte invandringsnivåer; tvärtom pekar flera studier på att ökad invandring kan ha bidragit till de historiskt sjunkande brottstalen i många länder.
Metodologiska utmaningar
Forskare lyfter fram flera svårigheter i studier av migration och brott:
- Data och mätproblem: Olika länder redovisar invandrardata olika (t.ex. födelseland, medborgarskap, eller föräldrar). Brottsstatistik är också känslig för under- eller överrapportering. Immigranter kan vara ovilliga att anmäla brott (t.ex. av rädsla för myndigheter), eller så kan polis och åklagare rikta mer resurser mot misstänkta med utländsk bakgrund. Detta kan leda till systematiska skevheter i anmälnings- och fängelsesiffror. Därför är det viktigt att skilja på brottslighet (som görs i undersökta befolkningar) och brottsregistrering.
- Kontroll av bakgrundsfaktorer: Invandrare och infödda grupper skiljer sig ofta i ålder, kön, utbildning och socioekonomisk status. En ung, arbetslös person har generellt högre brottsrisk oavsett ursprung. Flera studier visar att när man statistiskt kontrollerar för ålder, kön, utbildning och ekonomi, så minskar eller försvinner den statistiska skillnaden i brottsprevalens mellan invandrare och infödda. Det är därför en metodutmaning att isolera invandringens direkta effekt från sådana faktorer.
- Tvärsnitts- vs longitudinella studier: Många äldre studier är tvärsnittsstudier (en tidpunkt) på aggregerad nivå, vilket kan leda till förväxling mellan korrelation och orsak. Modern forskning använder gärna longitudinella paneldata och instrumentalvariabler för att försöka fånga kausala effekter. Meta-analyser visar tydligt att långsiktiga (panel-)studier oftare finner ett svagt negativt samband medan enkla tvärsnittstudier ibland visar mer blandade resultat. Översiktsstudier påpekar att valet av geografisk skala (kommun, region, land) och brottsindikator (anmälningar, domar, offerenkäter) kraftigt kan påverka resultatet.
- Selektions- och endogenitetsproblem: Invandrare väljer ofta destination och tidpunkt för migration av egen vinning (jobb, säkerhet). Detta självval kan samvariera med lokala förhållanden (exv. jobbmarknad eller befintlig kriminalitet). Det är metodiskt komplicerat att avgöra om fler invandrare orsakade en förändring i brottsligheten, eller om invandrare snarare dras till regioner med redan låga/höga brottsnivåer. Kvalitetsstudier använder därför t.ex. “förskjutningsinstrument” som fördelning av asylplatser eller slumpmässiga bosättningsprogram för att bryta denna endogenitet.
Sammanfattningsvis är de metodologiska utmaningarna stora: värderingsfrågor kring data och kontrollvariabler innebär att enstaka studier kan ge olika resultat. Men när vi tar hänsyn till dessa brister ger tyngdpunkten i forskningen underlag för slutsatsen att invandring i sig sällan är en drivande faktor för brottslighet.
Sammanfattande slutsatser
Huvudslutsatsen från modern internationell forskning är att invandring normalt sett inte leder till mer brottslighet, och att det inte finns någon generell ”invandrings-relaterad” brottsvåg i befolkningsdata. Stora översiktsartiklar och metaanalyser visar att invandringens effekt på brott i bästa fall är mycket liten och ofta svagt negativ. Det finns alltså en tydlig forskningsövervikt för att invandrarpopulationer inte medför högre brottstakt – tvärtom kan invandring ofta följa andra sociala trender som bidrar till tryggare samhällen. Samtidigt pekar forskningen på att invandrarnas överrepresentation i brottsstatistik i stor utsträckning förklaras av socioekonomiska faktorer, ålder och kön, snarare än en inneboende benägenhet.
Forskningen är inte helt enhetlig – det finns studier som noterar ökningar i specifika situationer – men dessa studier är sällan slumpen över hela befolkningen och tenderar att försvinna eller förklaras bort med bättre kontroll för bakgrundsvariabler. Många experter drar slutsatsen att bekymmer över ett generellt invandrar-brottslighetsproblem inte stöds av empiriska data. Det finns alltså ingen klar konsensus om att invandring ökar brotten; tvärtom finns ett starkt stöd i litteraturen för att invandring i sig vanligtvis inte har negativ effekt på brottsligheten, och att problem som upplevs i vissa områden är kopplade till fattigdom och social utsatthet – inte migration i sig. Metodologiskt är dock området utmanande, och fortsatta studier med bättre data (särskilt om asylsökande och papperslösa) efterfrågas för att ytterligare klargöra nyanserna i sambandet.
Källor: Sammanställningen bygger på en lång rad fackstudier och översikter, inklusive internationella metaanalyser och systematiska översikter, samt officiella brotts- och migrationsrapporter från exempelvis Sverige och USA. Dessa källor har använts för att ge en evidensbaserad bild av hur migration och brottslighet samvarierar i olika kontexter.