måndag 28 september 2020

Grovt våld i dagens Sverige

Låt oss utgå ifrån data. I detta fall uppgifter från Socialstyrelsens dödsorsaksregister om dödligt våld och patientregistret om personer som vårdats i slutenvård och/eller specialiserad öppenvård till följd av våldsskador (”övergrepp av annan person”, kodgrupp X85 – Y09). Först det dödliga våldet.



Två trender kan urskiljas. Dödligt våld mot kvinnor har minskat, även om riktningen har inslag av temporära uppgångar. För män har vi en nedåtgående trend under den första delen av perioden, trots höga siffror för enskilda år (2007). Efter år 2012 ser vi en påtaglig ökning. Denna ökning sammanfaller med uppgången för dödligt skjutvapenvåld i kriminella miljöer (för en detaljerad beskrivning av denna typ av dödligt våld, se BRÅ-rapport 2020:4 ”Dödligt våld i den kriminella miljön”).

 

Grovt våld är mer än dödligt våld. Det omfattar även våld som i olika grad skadar offret. Skadornas omfattning och utveckling registreras i patientregistret och omfattar dels patienter i slutenvård dels patienter som behandlats inom den specialiserade öppenvården. Först data om slutenvårdade patienter.




Trenden är tydlig. Särskilt ifråga om våldsskadade män. Från toppåret 2005 ser vi en stadig minskning. Det rör sig om en dryg halvering. Även kvinnor som slutenvårdats för våldsskador har blivit färre. Antalet 2019 är drygt 40 % färre jämfört med 2003. I absoluta tal uppgår antalet vårdade patienter till mellan 1 500 och 2 500 per år.

 

När det gäller våldsmetod visar data från ett särskilt registerutdrag om läget i Stockholm, Göteborg och Malmö för perioden 2008 – 2019 följande: Vanligast är skador som klassificeras som övrigt våld (50 %), följt av obeväpnat våld (27 %), därefter knivskador (18 %) och sist skottskador (6 %). Trendmässigt har skadorna av obeväpnat våld och övrigt våld minskat i de tre storstäderna. Knivskadorna har ökat i Stockholm och i mindre grad även i Malmö. I Göteborg har de däremot minskat över tid. Samma utveckling kan ses för skottskadorna; ökning i Stockholm och Malmö, men minskning i Göteborg. 

 

En stor del av våldsskadorna är av sådan art att de inte kräver slutenvård. I Socialstyrelsens databas finns uppgifter om patienter inom den specialiserade öppenvården fr o m 2008. När blickfånget vidgas till att även omfatta patienter med lindrigare våldsskador ser utvecklingen ut så här.  




I absoluta tal uppgår antalet patienter till mellan 12 100 och 14 700 per år. För perioden som helhet svarar män för 67 % av fallen och kvinnor för 33 %. Trendmässigt har vi i detta större patientmaterial en tydlig minskning av skadade män. Reduceringen ligger i storleksordningen 34 %. För män i det jämförelsevis mer brottsaktiva åldersintervallet 15 – 34 år är minskningen 40 %. Ökningen 2019 kan vara tillfällig eller markera inledningen på ett trendbrott. För kvinnor är nivån i stort konstant fram till 2015. Därefter kan noteras en stadig ökning. 

 

De senaste årens debatt om det grova våldet i Sverige har nästan uteslutande handlat om skjutvapenvåldet i kriminella miljöer. Men data som redovisats ovan talar för att våldsutvecklingen i samhället även innefattar andra aspekter. Något som är självklart sett till våldsbrottens omfattning och mångsidighet ifråga om motiv och karaktär. Över tid finns mer än en utvecklingslinje. När vi väger samman uppgifterna om dödligt våld och registrerade våldsskador totalt blir det uppenbart att det grövre våldet minskat. Eftersom män svarar för merparten av våld som utövas innebär det att mäns våldsanvändning minskat. Den slutsatsen får stöd av anmälningsstatistiken för ett av typfallen av manligt våld – misshandel av man 18 eller äldre, utomhus, med gärningsperson som är obekant med offret. Från år 2007 kan noteras en fortlöpande minskning. Det rör sig i stort sett om en halvering av antalet anmälda brott av detta slag.

 

Så frågan tycks berättigad: Varför har mäns våld – särskilt mot andra män – minskat? 

 

söndag 13 september 2020

Forskning om kriminella nätverk

I en debattartikel med rubriken ”Forskningen har missat de kriminella nätverken” i DN 12/9 hävdar statsvetarna Bo Rothstein och Peter Esaiasson att forskningen försummat att belysa problemen med kriminella släktbaserade nätverk. Även om kritiken primärt riktas mot forskningsområdet internationell migration och etniska relationer finns tecken på att den missuppfattats till att gälla forskningen i stort. Och avgränsningen till släktbaserade nätverk har i linje med rubriken kommit att uppfattas som forskning om kriminella nätverk. För att justera denna missvisande bild av forskningsläget finns därför skäl att framhålla en del vetenskapliga arbeten som handlar om kriminella nätverk av olika slag. 


Micael Björk, professor i sociologi, GU

 

“Ethnicity and Organized Crime: Outline of an Ethno-Symbolic Approach” I R Lombardo (ed). Organized Crime: Causes and Consequences, 2019.

 

“Contours of an Interaction Sequence in Rioting: The Gothenburg Disturbances of 2009”, Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 2013 (1).

 

”Gängbekämpning. Om polisinsatser mot organiserad brottslighet”, Gleerups Förlag 2009.

 

”Ordningsmakten i stadens periferi. En studie av polisiära gänginsatser i Göteborg, 2004-2005”, Brutus Östlings Bokförlag 2006.

 

Torbjörn Forkby, professor, Linnéuniversitetet

 

(med Kuosmannen och Örnlind), ”Vägen ut ur gänget – om manligheter, broderskap och svikna förhoppningar, Kriminalvården, 2019.

 

(med Russell Turner) “Collaboration as Usual? The Swedish Approach to Prevention and Intervention with Troublesome Youth Groups”, I Maxson & Esbensen (eds) Gang Transition and Transformation in an International Context, 2016.

 

”Gängrelaterat ungdomsarbete. En utvärdering av Ung och Trygg i Göteborg”, FoU i Väst, 2008.

 

Janne Flyghed, professor, SU

 

”Konsten att skapa en fiende. Hur ”MC-kriget” 1994-1997 blev Organiserad brottslighet”, i Heber & Roxell (red.) Att odla kriminologi. Perspektiv på brott och utsatthet, 2019.

 

”Radikaliseringen av ett begrepp. Från radikal till våldsbejakare”, i Dahlstrand mfl. (red.) Festskrift till Håkan Hydén, 2018.


Manne Gerell, docent, MaU 

 

”Att vända utvecklingen – från utsatta områden till trygghet och delaktighet” (red. tillsammans med P-O Hallin, Kim Nilvall & Stig Westerdahl), Malmö universitet 2020.

 

(med Khoshnood, A) “Skjutvapens- och explosionsvåld”, i Väfors-Fritz & Khoshnood (red.) Brottslighet och utsatthet i Malmö, 2019.

 

“Violent Crime, Collective Efficacy and City-Centre Effects in Malmö”, British Journal of Criminology, 2017, vol. 57, nr. 57

 

“Neighborhoods without community: collective efficacy and crime in Malmö, Sweden”, doktorsavhandling, Malmö universitet, 2017.

 

Stefan Holgersson, professor, LiU

 

”Hur kan polisen tackla gängskjutningarna?”, Linköpings universitet, 2020.

 

Göran Larsson, professor, GU

 

(med Simon Sorgenfrei & Tanja Wiklund) (red.) Religion, migration och polisiärt arbete, Studentlitteratur, 2020.

 

Leandro Schclarek Mulinari, Fil.dr., SU

 

Race and Order. Critical Perspectives on Crime in Sweden, doktorsavhandling, 2020.

 

Tove Pettersson, professor, SU

 

”Tre perspektiv på brottsliga nätverk: Supporterbråk, etnicitet och genus”, doktorsavhandling, 2002.

 

Magnus Ranstorp, docent, Försvarshögskolan 

 

(med Filip Ahlin) (red.) Från nordiska motståndsrörelsen till alternativhögern. En studie om den svenska radikalnationalistiska miljön, Försvarshögskolan, 2020.

 

(med Gustafsson och Hyllengren) ”From the Welfare State to the Caliphate: How a Swedish suburb became a breeding ground for foreign fighters streaming into Syria and Iraq”, 2015.

 

(med Normark och Ahlin) “Financial activities linked to persons from Sweden and Denmark who joined terrorist groups in Syria and Iraq during the period 2013 – 2015, Report commissioned by Finansinspektionen, 2017.


Amir Rostami, Fil.dr., SU

 

med Göran Ahrne) “How is ‘Organized Crime’ Organized? In G. Ahrne & N. Brunsson (Eds.), Organization outside Organizations, Cambridge Core, 2019.

 

Rostami, A., Mondani, H., Carlsson, C., Sturup, J., Sarnecki, J., & Edling, C., ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige”, Stockholm: Institutet för Framtidsstudier, 2018.

 

“Criminal Organizing: Studies in Sociology of Organized Crime”, doktorsavhandling 2016.

 

“Policing gangs and organized crime – Experiences from conceptual confusion and its consequences from two Swedish case studies”, I Maxson & Esbensen (ed). Gang Transitions and Transformations in an International Context, 2016.

 

Jerzy Sarnecki, Professor, SU

 

”Delinquent Networks. Youth Co-offending in Stockholm”. Cambridge, 2001.

 

”Nätverk eller gäng? Medbrottslingsskap hos ungdomar” i Estrada, F & Flyghed, J, Den svenska ungdomsbrottsligheten, 2007.

 

Joakim Sturup, med.dr. KI

 

(med Gerell M och Rostami A) “Shootings in Contemporary Sweden”, Security Journal, 2020. 

 

(med Rostami, A., Mondani, H., Gerell, M., Sarnecki, J., & Edling, C.  ”Increased Gun Violence Among Young Males in Sweden: a Descriptive National Survey and International Comparison”, European Journal on Criminal Policy and Research, 2018.

 

Mattias Wahlström, docent, GU

 

(med Anton Törnberg) “Social Media Mechanisms for Right-Wing Political Violence in the 21st Century: Discursive Opportunities, Group Dynamics, and Co-Ordination”, Terrorism and Political Violence, 2019.

 

Mark S. Weiner, professor, Rutgers Law School

 

Klanvälde: från stamsamhälle till rättsstat, Dualis Förlag, 2015.

 

Det finns även betydande forskning som gjorts vid BRÅ, bl.a. av Lars Korsell, Johanna Skinnari och David Vesterhav. Nedan redovisas relevanta arbeten med beteckningen BRÅ-rapport.

 

BRÅ-rapport 2019:10, Tystnadskulturer. En studie om tystnad mot rättsväsendet.

 

BRÅ-rapport 2019:3, Skjutningar i kriminella miljöer. En intervjustudie.

 

BRÅ-rapport 2018:6, Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden.

 

BRÅ-rapport 2016:20, Insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta områden. En kunskapsöversikt.

 

BRÅ-rapport 2016:12, Kriminella nätverk och grupperingar. Polisers bild av maktstrukturer och marknader.

 

BRÅ-rapport 2016:9, Bedrägeribrottsligheten i Sverige.

 

BRÅ-rapport 2015:15, Administrativa åtgärder mot ekonomisk och organiserad brottslighet.

 

BRÅ-rapport 2015:8, Intyget som dörröppnare till välfärdssystemet.

 

BRÅ-rapport 2014:10, Gå på pengarna. En antologi om tillgångsinriktad brottsbekämpning.

 

BRÅ-rapport 2011:20, Bekämpning av organiserad brottslighet. Utvärdering av den myndighetsgemensamma satsningen på grov organiserad brottslighet.

 

 

Listan är ofullständig. Den omfattar texter som jag kommit i kontakt med i olika sammanhang. Många av författarna har producerat mycket mer än vad som framgår av mitt lite godtyckliga urval. Googla gärna på deras namn, sök korsreferenser och bygg på listan!

 

 

 

söndag 6 september 2020

Hur många är de gängkriminella?

Svar på frågan: alldeles för många. Och de är alltför brottsaktiva. Men om man är intresserad av en närmare kvantifiering; vad säger de ansvariga inom polisen? I en SvD-intervju den 26 augusti säger NOA:s chef Mats Löfving att vi har 5 000 medlemmar i kriminella nätverk i utsatta områden som är beredda att skjuta andra. I en intervju i DN den 6 september säger Linda Staaf, chef för NOA:s underrättelseverksamhet, att NOA med stöd av EncroChat-informationen (data från de-krypterade mobiler) och mängder av andra källor har ringat in cirka 3 000 personer som bedöms vara knutna till våldsamma nätverk som mc-gäng, familjebaserade grupperingar och gatugäng. Det är samma siffror som rikspolischefen Anders Thornberg uppgav i DN den 14 februari. Han sa då att polisen har identifierat ca 3 000 individer, med en kärna på cirka 300 personer, som är aktiva inom den organiserade brottsligheten. 

Det är ganska stora skillnader. Å ena sidan 5 000 medlemmar i kriminella nätverk i utsatta områden, å andra sidan 3 000 personer som sammantaget är knutna till mc-gäng, familjebaserade grupperingar och gatugäng. Thornberg vidgar dessutom kretsen till att handla om den organiserade brottsligheten i stort.

 

Hur många är de? De arbetslösa, de som lämnar skolan utan betyg, de som lever papperslöst, de som vill ha en egen bostad, de som riskerar att bli allvarligt sjuka i covid-19, de som är fattigpensionärer, de som kan tänkas söka asyl i landet nästa år, osv? Tillförlitlig kategorisering och kvantifiering är grundläggande för all samhällsplanering. För resursdimensionering, organisationsförändringar, eventuella lagändringar, utbildningsinsatser m.m. Det gäller att ha koll på läget. 

 

Men den nationella polisledningens besked om hur många som ingår i kriminella grupperingar svajar betänkligt. Det är inte bara antalet som diffar. De pratar också om delvis olika saker. Med tanke på alla krav och förslag på exceptionella åtgärder som förs fram i syfte att bekämpa gängen vore det bra att få lite hyfs på siffrorna. Den nationella polisledningen måste kunna presentera en väl underbyggd, stringent och valid lägesbild. 

 

Hur många är de gängkriminella?