Det råder betydande samsyn om de främsta riskfaktorerna för barns/ungas väg in i kriminalitet. Bontas och Andrews kända lista kan tjäna som exempel på faktorer som många forskare och praktiker är överens om.
Men hur allmängiltiga är de? Gäller de för barn som växer upp under olika årtionden, gäller de för olika grupper i olika länder, gäller de för både pojkar och flickor? Inför sådana frågor är osäkerheten större.
För att ge svar har en grupp forskare sammanställt resultaten från uppföljningar av tre löpande undersökningar. Det rör sig om välkända longitudinella studier: the Cambridge Study in Delinquent Development, the Pittsburgh Youth Study och the Zürich Project on the Social Development from Childhood to Adulthood *. Den första studien omfattar 411 pojkar födda I London 1953 (huvudsakligen från vit arbetarklass), Pittsburgh-undersökningen har följt 1 517 pojkar födda 1977 (varav hälften var afro-amerikaner), och Zürich-studien inkluderar 1 675 individer födda 1997 (både pojkar och flickor, av vilka ca tre fjärdedelar hade utlandsfödda föräldrar). Alltså: olika tidpunkter, olika länder, olika grupper med olika bakgrundsförhållanden, och i en undersökning olika kön. Härtill kommer också ett metodupplägg som borgar för pålitliga resultat: den longitudinella uppföljningen innebär att en och samma individ följs över tid, det prospektiva perspektivet möjliggör en säkrare differentiering av verksamma riskfaktorer och användningen av officiella registerdata gör att självdeklarationsstudiernas brister kan undvikas.
Den aktuella studien var huvudsakligen inriktad på de tidiga uppväxtårens förhållanden. Resultaten kan sammanfattas så här:
Individfaktorer i form av koncentrationsstörningar och hyperaktivitet var tydliga riskfaktorer i samtliga underlagsstudier, och likaså svaga skolprestationer (dock inte för pojkar i Zürich-studien). För flickor var hyperaktivitet och koncentrationsstörningar des starkaste riskfaktorerna.
Bristande barnuppfostran i form av dålig tillsyn kvalificerade sig också som en genomgående riskfaktor, men även här med undantag för pojkar i Zürich-studien. Konflikter mellan föräldrarna visade sig ha ett robust inflytande, men enbart för pojkar. Kriminalitet hos fadern var en tydlig riskfaktor i samtliga kontexter, dock inte för flickor. En annan riskfaktor med könsdifferens var fysisk bestraffning, som var en betydande riskfaktor för pojkar i London- och Zürich-uppföljningarna.
Fattigdom i termer av låga familjeinkomster och mottagande av försörjningsstöd var en verksam riskfaktor i samtliga studier och för samtliga undergrupper.
De största skillnaderna beträffande typ av riskfaktor och grad av inverkan noterades för pojkar och flickor. Samtidigt poängterar forskarna att det finns ett underskott på studier som specifikt tar sikte på flickors uppväxtvillkor. Här finns utrymme för förbättringar, som det brukar heta. En annan betydande skillnad gäller uppväxtförhållanden i ett välfärdssamhälle som 1990-talets Zürich, jämfört med 1950-talets London och 1970-talets Pittsburgh. Men trots dessa kontextuella skillnader: allmängiltig verkan i fråga om kända riskfaktorer som gäller personlighetsdrag samt dysfunktionalitet i uppväxtmiljön. Dock – allmängiltigheten är begränsad till vad vi vet om uppväxtvillkoren i Europa och USA. Hur det ser ut för de nämnda riskfaktorerna i andra delar av världen är i stort okänt.
I ett avslutande avsnitt resonerar forskarna om behovet av adekvata åtgärder. Analogt med att riskfaktorerna sedan länge är kända, finns det också underlag för rekommendationer av lämpliga åtgärder. Forskarna betonar särskilt insatser inom dessa områden: kognitiv beteendeterapi; program för familjestöd för att förändra vanor som rör omvårdnad, tillsyn och fysisk bestraffning; funktionell familjeterapi för konflikthantering; rådgivning och stöd i försörjnings- och bostadsfrågor. Till de angelägna områdena hör också programstöd för unga mödrar och familjer där någon av föräldrarna dömts för brott.
I en debattartikel i SvD 6 november 2021 ger Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell ett flertal exempel på konkreta förebyggande insatser som ligger i linje med vad forskarna i den här aktuella studien säger om riskfaktorer och angelägna skyddsåtgärder. Läs gärna artikeln: https://www.svd.se/detta-behovs-for-att-forebygga-brotten
