måndag 16 januari 2017

GW svamlar


Den som följt Leif GW Persson under årens lopp vet att hans kriminologiska analyser baseras på två empiriska mått: ”mellan tummen och pekfingret” och ”en kvalificerad gissning ger vid handen”. Ju äldre han blivit och ju mer han distanserat sig från kriminologisk forskning, ju mer ovederhäftiga har hans svajiga skattningar blivit. Inte konstigt då att han i sin Expressen-krönika (15/1 2017) hamnar helt fel i sina slutsatser om svensk och europeisk polis. Han påstår att polistätheten är dubbelt så hög i närliggande EU-länder och att det följaktligen skulle behövas 20 000 nya poliser för att nå upp till EU-nivå. Egentligen behövs det 30 000 nya poliser, eftersom svensk polis i så hög grad sysslar med annat än egentligt polisarbete, menar ”polisprofessorn”. Om man gör sig omaket att titta närmare på Eurostats jämförande Europa-statistik får man dock en annan bild.

Antalet poliser per 100 000 invånare varierar stort i Europa. Sverige har 210 (2014 års siffror). Högst ligger länder som Montenegro (685), Serbien (625), Cypern (579), Spanien (523) m.fl. länder som nyligen var diktaturer alt. fortfarande plågas efter färska inbördeskrig. Närliggande länder har färre, eller i stort lika många poliser per invånare, som Sverige: Danmark har 188, Finland har 140, Norge 168 och Island 212 (år 2013). Andra länder som vi gärna jämför oss med ligger något högre: Tyskland 299 (år 2013), Nederländerna 306, Frankrike 281, England/Wales 222.

Med en dubblering av den svenska polismakten – + 20 000 poliser – skulle vi hamna kring 400 poliser per 100 000 invånare, vilket är betydligt högre än medianvärdet på 326. Och då ska vi notera att medianen dras upp av länder som nyligen gått från diktatur till demokrati (Spanien, Grekland, Portugal, Slovakien och Lettland) eller som nyligen genomlevt inbördeskrig eller liknande väpnade strider (Serbien, Kroatien och Nordirland). För att komma i nivå med Tyskland och Nederländerna skulle det behövas en ökning i storleksordningen 10 000 nya poliser.

Det gäller m a o att räkna rätt och att jämföra med likvärdiga länder. Antalet poliser i ett land är inte ett oberoende mått på en optimal brottsbekämpande dimensionering. Nivån bestäms i hög grad av historiska och politiska förhållanden. Mängden har förstås betydelse, men både den brottsförebyggande och brottsuppklarande funktionen beror i högre grad på effektivitet baserad på kompetens (typ och nivå) samt organisation och ledarskap.












söndag 8 januari 2017

Goda nyheter från framtiden

(Den här texten var publicerad som debattartikel i GP den 4/1 2017, dock under annan rubrik)

Det sägs att gängvåldet blivit det nya normala. Och det är kanske sant i betydelsen att det är ett seglivat och svårbekämpat socialt problem. Men det är inte normalt i betydelsen representativt för vår tids huvudströmning bland de unga. Tvärtom. Det är snarare en motstridig, begränsad strömfåra. Den ymniga flodfåran har en helt annan riktning. Låt mig konkretisera och utveckla påståendet genom att granska utvecklingen inom tre problemområden.

CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) har sedan 1971 undersökt niondeklassares (15-åringars) drogvanor. 2016 års mätning visar att alkoholkonsumtionen minskat stort under de senaste tio åren. Det gäller andelen som dricker, mängden som konsumeras, berusningsdrickandet och andelen som testat alkohol i tidiga år. Tillbakagången är särskilt märkbar för killar i nian. Det handlar om minskningar i storleksordningen 50 – 80 %. Nedgången gäller också tjejer, och elever i gymnasiets årskurs två.

Alkoholkonsumtion medför ofta också andra problem. CAN har ringat in olika bekymmersamma konsekvenser. Det handlar om att råka i slagsmål, bli bestulen eller rånad, bli fotad/filmad i en pinsam eller kränkande situation, ha sex som man ångrar dagen efter, råka ut för olycka eller skadas m.m. Utvecklingen för denna typ av alkoholrelaterade problem följer föga överraskande alkoholkonsumtionens nedgång. För elever i årskurs nio är minskningen särskilt stark från 2010 och framåt. Jämfört med 2000 noteras en halvering.

Innebär den kraftiga minskningen av alkoholkonsumtionen att tonåringarna istället gått över till narkotika? Nej, så är det inte. För niondeklassarna har andelen som någon gång använt narkotika under de två senaste decennierna pendlat mellan 5 – 10 %. År 2016 var andelen 6 % respektive 5 % för killar och tjejer. Narkotikakonsumtion är dock betydligt vanligare bland elever på gymnasiets årskurs 2. Men inte heller där har vi sedan 2010 en ökning som talar för att alkoholen ersatts av narkotika.

BRÅs skolundersökning om utsatthet och delaktighet i brott från 2015 innehåller likartade uppgifter om nedgång för olika brottstyper. Typiska ungdomsbrott som stöld i affär, väskryckning, cykelstöld, bilstöld och stöld ur bil har minskat betydligt. BRÅs utredare gör en särskild analys av utvecklingen för grövre våld och stöld, som visar att delaktighet i den förstnämnda brottstypen minskat från ca 7 % år 2008 till 3,4 % år 2015. För stöld handlar det om en nedgång från 35 % år 2003 till 21 % år 2015.

Till den positiva bilden hör också uppgifter från SCB om att antalet nyblivna tonårsmödrar (14 – 17 åringar) minskar. Tydligast är tillbakagången bland 16-åringar, där antalet mer än halverats under de senaste tio åren.

Vad kan den positiva utvecklingen inom dessa områden bero på? Först ska sägas att uppgifter om minskad ungdomsbrottslighet, minskat berusningsdrickande och färre tonårsfödslar kommer från flera länder i den ”rika världen”. Det innebär att vi primärt bör söka svar i form av generella förändringar av tonåringarnas levnadsvillkor. Här är tre samverkande omständigheter:

-       ändrade ideal och attityder
-       internet som arena för nya former av social interaktion
-       situationell brottsprevention

Enligt både inhemska och internationella attitydundersökningar finns en utbredd skötsamhets- och hälsotrend bland dagens unga. Nykterhet, konformitet, kontroll, försiktighet, trygghet och säkerhet är i högre grad än tidigare värdesatta ideal. Dagens unga är medvetna och målinriktade. De bejakar hållbarhet och social rättvisa, allas lika värde och rättigheter, samtidigt som de kräver utrymme för sina privata livsprojekt. I denna nya mix av solidaritet och individualism är riskfyllda avvikande beteenden hotfulla och oönskade inslag.

Dagens unga lever en stor del av sina liv i den virtuella verkligheten. Uppkopplad tid begränsar utrymmet för aktiviteter i direktkontakt med andra människor. Därmed begränsas också tillfällena att begå brott och agera normbrytande i den fysiska världen. Baksidan av denna utveckling är ökningen av it-relaterade brott. BRÅs skolundersökning visar att fenomen som illegal fildelning samt hot, kränkningar och mobbning på sociala medier är vanligt förekommande.

För att brott ska begås krävs motiv och en situation som erbjuder tillfälle. Ändrade värderingar påverkar motivsidan. Parallellt har tillfällessidan förändrats genom en mycket omfattande satsning på situationell brottsprevention. Under ledorden försvåra genomförandet, öka riskerna och minska lönsamheten har omfattande åtgärder satts in för att begränsa mängden brottstillfällen. Insatserna har framför allt påverkat stöldbrotten.

Om min problembedömning stämmer, säger prognosen att vi kan se fram emot flera nya ljusa år. Åtminstone när det gäller alkoholkonsumtion, brottslighet och andra liknande problemområden. Värderingar, attityder och beteenden som grundläggs tidigt i livet tenderar att forma det senare livets levnadssätt. Dagens tonåringar är morgondagens ungdomar, och snart är de framtidens samhällsbärare.