GW svamlar

Den som följt Leif GW Persson under årens lopp vet att hans kriminologiska analyser baseras på två empiriska mått: ”mellan tummen och pekfingret” och ”en kvalificerad gissning ger vid handen”. Ju äldre han blivit och ju mer han distanserat sig från kriminologisk forskning, ju mer ovederhäftiga har hans svajiga skattningar blivit. Inte konstigt då att han i sin Expressen-krönika (15/1 2017) hamnar helt fel i sina slutsatser om svensk och europeisk polis. Han påstår att polistätheten är dubbelt så hög i närliggande EU-länder och att det följaktligen skulle behövas 20 000 nya poliser för att nå upp till EU-nivå. Egentligen behövs det 30 000 nya poliser, eftersom svensk polis i så hög grad sysslar med annat än egentligt polisarbete, menar ”polisprofessorn”. Om man gör sig omaket att titta närmare på Eurostats jämförande Europa-statistik får man dock en annan bild.

Antalet poliser per 100 000 invånare varierar stort i Europa. Sverige har 210 (2014 års siffror). Högst ligger länder som Montenegro (685), Serbien (625), Cypern (579), Spanien (523) m.fl. länder som nyligen var diktaturer alt. fortfarande plågas efter färska inbördeskrig. Närliggande länder har färre, eller i stort lika många poliser per invånare, som Sverige: Danmark har 188, Finland har 140, Norge 168 och Island 212 (år 2013). Andra länder som vi gärna jämför oss med ligger något högre: Tyskland 299 (år 2013), Nederländerna 306, Frankrike 281, England/Wales 222.

Med en dubblering av den svenska polismakten – + 20 000 poliser – skulle vi hamna kring 400 poliser per 100 000 invånare, vilket är betydligt högre än medianvärdet på 326. Och då ska vi notera att medianen dras upp av länder som nyligen gått från diktatur till demokrati (Spanien, Grekland, Portugal, Slovakien och Lettland) eller som nyligen genomlevt inbördeskrig eller liknande väpnade strider (Serbien, Kroatien och Nordirland). För att komma i nivå med Tyskland och Nederländerna skulle det behövas en ökning i storleksordningen 10 000 nya poliser.

Det gäller m a o att räkna rätt och att jämföra med likvärdiga länder. Antalet poliser i ett land är inte ett oberoende mått på en optimal brottsbekämpande dimensionering. Nivån bestäms i hög grad av historiska och politiska förhållanden. Mängden har förstås betydelse, men både den brottsförebyggande och brottsuppklarande funktionen beror i högre grad på effektivitet baserad på kompetens (typ och nivå) samt organisation och ledarskap.