Morgondagens polisarbete?

I en uppmärksammad essä i forskningsöversikten Crime and Justice (Vol. 45/2016) pläderar de amerikanska kriminologerna Cynthia Lum och Daniel Nagin för ett förnyat amerikanskt polisarbete (Reinventing American Policing). De gör det mot bakgrund av den senaste tidens debatt om övervåld och diskriminering, Obama-regeringens reforminitiativ och resultat från senare decenniers polisforskning. Utgångspunkten är polisarbetets tre grundfunktioner: att förebygga och förhindra brott och ordningsstörningar, att gripa och lagföra brottslingar samt att upprätthålla medborgarnas förtroende och tillit. Dessa tre, sinsemellan oberoende områden, är viktiga i sin egen rätt, och inget av dem bör övertrumfa ett annat.

Men, givet dagens situation, argumenterar författarna för att brottsprevention och medborgarnas gensvar måste prioriteras. Att förebygga och förhindra brott är, som Cesare Beccaria noterade för 250 år sedan, bättre än att bestraffa brott som redan begåtts. Om brott primärt förhindras, så undviks också alla kostnader för enskilda offer och samhället som annars följer. Polisarbetet bör därför i ökad grad handla om att kontrollera och beskydda snarare än att gripa och frihetsberöva. Minst lika viktigt är medborgarnas förtroende för och inställning till polisen och deras metoder/arbetssätt. Polisens överordnade uppgift, menar Lum och Nagin, är att bygga och värna ett säkert och tryggt demokratiskt samhälle.

I syfte att utveckla polisarbetet i riktning mot brottsprevention och medborgarsamverkan formulerar författarna en handlingsplan med sju punkter. Så här ser den ut i sina huvuddrag (i essän diskuteras varje punkt utförligt och viktiga preciseringar och exempel lämnas):

Förslag 1: Prioritera brottsprevention före reaktiva ingripanden. Polisen ska proaktivt skräddarsy verksamhet och åtgärder mot specifika problem och fokusera på platser, tidpunkter och människor som i hög grad genererar brott. Polisen bör också samverka med andra aktörer för att förändra/påverka sociala och fysiska förhållanden samt människors vardagliga rutinaktiviteter i syfte att förebygga och förhindra brott.

Förslag 2: Skapa och inför system som mäter och bevakar medborgarnas reaktioner och rapportera fortlöpande resultaten från sådana undersökningar. Här föreslås olika typer av mätningar: sådana som är inriktade på polisens verksamhet generellt och sådana som tar sikte på specifika arbetsmetoder som polisen tillämpar. Viktigt är att resultaten återkopplas till både polisledning och personal och till medborgarna. Kontinuerlig återkoppling är av avgörande betydelse för implementeringen av evidensbaserat polisarbete.

Förslag 3: Förändra utbildning/träning och omdefiniera polisarbetets hantverk. Poliser ska utbildas och socialiseras enligt ideal som säger att polisarbete inte enbart handlar om att gripa brottslingar och återställa ordningen, utan att det också handlar om brottsprevention och upprätthållande av goda samhällsrelationer. Avgörande här är struktureringen av den tid och det arbete som poliser efter egna överväganden disponerar/utför när de inte ”åker på larm”.  Här behövs en omorientering med sikte på brottsreducering istället för brottsreaktion.

Förslag 4: Ställ om organisatoriska incitament. Incitament som belöningar och befordringar, liksom informella uppmuntringar, måste ändras så att de inkluderar effektivitetsmått anpassade för brottsprevention och medborgarsamverkan. Exempel på det är att befordran ska baseras på dokumenterade färdigheter i att använda problemorienterade tekniker och evidensbaserade arbetssätt som reducerar brottslighet och utvecklar medborgarnas förtroende för polisen. Hit hör också förmågan att använda sig av kriminalstatistik och brottsanalys samt undersökningar om medborgarnas reaktioner och syn på polisen och dess arbete.

Förslag 5: Stärkt ansvarighet genom ökad transparens. Här är undersökningar om medborgarnas förtroende och återkopplingar om vad gjorts för att förbättra och utveckla kritiserade områden och ifrågasatta aspekter av central betydelse. Det gäller särskilt vid utövande av våld och användning av tvångsmedel samt vid anmälningar som rör misskötsel och försummelser.

Förslag 6: Införliva analys av brottsligheten och medborgarnas reaktioner i det praktiska chefsarbetet. Alla inom polisorganisationen måste få bättre tillgång till tillförlitliga analyser om brottslighetens lokalisering och trender samt om och i vilken grad olika metoder fungerar. Brottslighetens geografiska och sociala mönster behöver synliggöras i syfte att klarlägga den tillfällesstruktur som gör att olika brott i olika grad förekommer i olika situationer. Analyser av detta slag ger möjlighet att tillämpa fokusering, testning och utvärdering (”triple T”, enligt Sherman: targeting, testing, tracking the success of tailored tactics).

Förslag 7: Stärk nationell forskning och utvärdering. Även om mycket har skett sedan ”nothing works-dagarna” på 1970-talet återstår mycket att göra. Lum och Nagin pekar på olika satsningar som gjorts i USA och Storbritannien, och de ger referenser till viktiga sammanställningar och centra. Vi är bara i inledande stadier när det gäller att finna lösningar på de stora utmaningar som gäller för dagens polisarbete inriktat på att förebygga och förhindra, gripa och lagföra samt skapa och bevara medborgarnas förtroende. Finansieringen måste upp, menar de, och jämför med tandvårdsforskningen som får mycket större forskningsanslag.

I dagens svenska debatt handlar mycket om polisreformen, rikspolischefens duglighet och den sjunkande andelen uppklarade brott. Förvisso viktiga frågor. Men det är en otjänst att dessa teman får skymma sikten för andra inslag som nu utformas och genomförs inom ramen för den nya nationella myndigheten. Hit hör den ökade betoningen av förebyggande och förhindrande åtgärder och dialoger för att i samverkan med medborgarna öka och upprätthålla förtroendet för polisen som yttersta garant för demokratins fri- och rättigheter. Alltså; samma betoning som Lum och Nagin gör i sin plan för förnyelse av det hårt kritiserade polisarbetet i USA. Och Beccarias gamla insikt gäller säkert också här: brott som inte förövas vållar ingen skada och drar inga kostnader, jämfört med alla direkta och indirekta kostnader för brott som begås.