The International Self-Reported Delinquency Study (ISRD) startade 1992. Den tredje omgången av denna omfattande internationella tonårsstudie rullades ut 2013 och börjar nu resultera i publicerade studier. * ISRD ställer frågor till skolelever i motsvarande högstadiet (12 till 16 års ålder) i ett stort antal länder. Antalet elever som ingår är över 60 000. Liksom i BRÅ:s svenska skolundersökning gäller frågorna bl.a. begångna brott och upplevd brottsutsatthet. Dessutom ingår bakgrundsfrågor om familjeförhållanden, invandring, föräldrars utbildningsnivå m.m.
I en färsk schweizisk studie (2019) ** användes ISRD-3 data för att undersöka och jämföra brottserfarenheter bland skolelever i landet. Schweiz har en stor andel invandrare; ca 25 % av dem som bor permanent i landet har utländsk bakgrund, varav en stor del kommer från länder i ex–Jugoslavien. Eftersom Bosnien, Kosovo, Makedonien och Serbien deltar i ISRD-3 ges möjlighet till jämförelser mellan elever födda i Schweiz med två infödda föräldrar och elever med invandrarbakgrund samt elever som bor och går i skolan i nämnda ex-jugoslaviska länder. För att särskilt granska invandringens betydelse gjorde forskarna följande indelning:
· Eleven och föräldrar födda i Schweiz
· Eleven med fader född i Schweiz och moder född utomlands
· Eleven med moder född i Schweiz och fader född utomlands
· Eleven född i Schweiz och båda föräldrarna födda utomlands
· Eleven och båda föräldrarna födda utomlands
Förutom intresset för invandringens komplikationer koncentrerade man sig också på variabler om föräldrakontroll, brottsbenägna kompisar, självkontroll samt uppfostran med inslag av fysisk bestraffning och vanvård (omfattar grövre misshandel).
Resultaten visar att invandrade skolelever begick fler våldsbrott än inhemska schweiziska elever. Elever födda utomlands och med d:o föräldrar hade sex gånger så hög nivå av misshandelsbrott och rån jämfört med inhemskt födda elever med d:o föräldrar. Beträffande tillgreppsbrott och lindrigare förseelser var skillnaderna betydligt mindre. Brottsnivåerna för elever i de fyra ex-jugoslaviska länderna var genomgående lägre än motsvarande för elever i schweiziska skolor.
Som väntat förelåg tydliga samband mellan inflytande från brottsbenägna kompisar och egen benägenhet att begå brott (ett samband som tydligt visats i tidigare studier baserade på ISDR-data). Sambandet gäller för studiens samtliga undergrupper. Inverkan från variabler om föräldrakontroll och självkontroll var också uppenbar, även om den hade mindre genomslag för invandrade elever och elever i de ex–jugoslaviska länderna.
Men det som är studiens mest intressanta resultat och dess huvudpoäng är effekten av fysisk bestraffning och föräldrarnas vanvård. För utrikes födda elever med d:o föräldrar var vanvård fyra gånger så vanligt i förhållande till elever födda i Schweiz med inrikes födda föräldrar. Den höga nivån noterades inte enbart för barn från ex–Jugoslavien, utan också för dem med rötter i andra länder.
Forskarnas slutsats är att det verkar vara migrationen i sig – flyttningen och integrationen eller bristen därpå – som skapar problem för familjen och eleven. Den ger upphov till stress och gör familjen dysfunktionell, vilket mer vanligt förekommande fysisk bestraffning och vanvård är ett uttryck för. Denna svåra familje- och uppväxtsituation är det som främst utmärker invandrade elever som i högre grad begår våldsbrott (misshandel och rån) i Schweiz. Eftersom samma påfrestande familjesituation inte noterades för eleverna i ex-jugoslaviska skolor, och eftersom den förekom frekvent oavsett ursprungsland, är det inte kulturell bakgrund som ställer till det, utan migrationen i sig, framhåller Killias & Lukash.
Även andra forskare framhåller resultat som pekar i samma riktning. Enzmann & Kammigan (2018) *** har i ett delprojekt med ISDR-3 data undersökt utsattheten för föräldrars fysiska bestraffning bland i skolelever i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, UK och USA. Skillnaderna mellan tonåringar med invandrarbakgrund och inrikes födda elever med d:o föräldrar var påtagliga i följande länder: Tyskland 15,4 % mot 10,7 %, Nederländerna 23,9 % mot 16,9 % och UK 17,4 % mot 10,6 %.
Resultat som dessa understryker behovet av tidiga preventiva insatser. Det räcker inte med satsningar på skola, fritid och arbetstillfällen, även om mycket förstås behöver göras inom dessa områden. Uppsökande insatser i hemmiljön hos småbarnsföräldrar behöver lyftas fram. Det faktum att denna typ av arbete utgör ett outvecklat område inom svenskt brottsförebyggande arbete gör skyndsamma satsningar än mer angelägna.
* Sebastian Roché and Mike Hough (2018) (eds.) Minority Youth and Social Integration. The ISRD-3 Study in Europe and the US.New York: Springer.
** Martin Killias & Anastasiia Lukash (2019) “Migration, not migrants, is the problem: Delinquency among migrants and non-migrants in Switzerland and ex-Yugoslavia”.European Journal of Criminology, s 1–22.
*** Dirk Enzmann & Ilka Kammigan (2018) “Parental Violence, Deprivation and Migration Background” i Sebastian Roché & Mike Hough (eds.) Minority Youth and Social Integration. The ISRD-3 Study in Europe and the US.New York: Springer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar