Leder kameraövervakning till färre brott?

Kameraövervakning (Closed Circuit Television – CCTV) är åter på tapeten då Göteborg Stad planerar att kraftigt öka antalet kameror i syfte att förebygga brottslighet och öka människors trygghet. Men har kameraövervakning någon påvisbar positiv effekt? Först ska sägas att den avsedda effekten kan gälla minst tre områden: förebygga brott, öka människors trygghet och ge bevismaterial så att fler brott kan klaras upp. De utvärderingar som gjorts gäller primärt den brottsförebyggande effekten.

Den mest omfattande utvärderingen har gjorts av Brandon Welsh och David Farrington (2008) enligt den utvärderingsmodell som tillämpas vid Campbell Collaboration (www.campbellcollaboration.org) Det är en meta-analys (utvärdering av analyser) omfattande 44 studier som mätte effekter före/efter införandet av kameraövervakning och/eller innefattade jämförelser mellan områden med respektive utan kameraövervakning. Meta-analysen gav sammanfattningsvis följande resultat:

·      Kameraövervakning har en blygsam effekt på brottsnivån

·      Kameraövervakning är mest effektiv när det gäller bilstölder och stöld från/ur fordon på parkeringsplatser

·      Kameraövervakning är mindre effektiv i stadscentra, i allmännyttans bostadsområden (public housing) och inom kollektivtrafiken

·      Kameraövervakningens effektivitet är större med högre grad av kameratäckning

·      Kameraövervakning har ingen effekt på nivån av våldsbrott

·      I samtliga studier med positiv effekt på bilparkeringar var kameraövervakning ett av flera inslag i situationell prevention (fler vakter, bättre ljus, avskiljning med stängsel)

·      Det går inte att avgöra om kameraövervakning leder till att brottsligheten flyttar på sig, eller för den delen om positiva effekter sprider sig till andra områden

En annan genomgång av utförda studier (delvis samma som ingick i ovanstående granskning) har gjorts vid the Center for Problem-Oriented Policing (www.popcenter.org). Resultatet överensstämmer i stort med Welshs och Farringtons granskning. Sammanfattningsvis konstateras:

·      Kameraövervakning är effektivare för att bekämpa egendomsbrott än våldsbrott och ordningsstörningar

·      Kameraövervakning fungera bäst i mindre, väl definierade områden/ytor (t ex bilparkeringar)

·      Den specifika miljön och sättet som systemet används har betydelse för utfallet

·      Det kan vara svårt att fastställa statistiskt signifikanta minskningar av brottsligheten

·      En nära relation med polisen verkar vara viktigt för att bestämma utformningen av ett framgångsrikt system

·      Kameraövervakning ger fördelar för de undersökningar som initieras efter att ett brott har inträffat.

BRÅ har utvärderat svenska projekt med kameraövervakning, både äldre och nyare. Det gäller exempelvis utvärderingar av kameraövervakning på Möllevångstorget i Malmö och i stadsparken i Helsingborg i början av 00-talet (Brå rapport 2003:11). Utvärderingen visar på intressanta skillnader. På Möllevångstorget i Malmö minskade antalet anmälda brott under det första året generellt med 40 %. För brott mot person var minskningen 50 %. BRÅ gör bedömningen att andra simultana åtgärder i området endast hade begränsad inverkan på minskningen. Inga överflyttningseffekter till omkringliggande områden kunde noteras. Däremot hade kameraövervakningen ingen effekt på förekomsten av fylleri och andra ordningsstörningar, och tryggheten ökade enbart i begränsad omfattning. Minskningen av anmälda brott i Stadsparken i Helsingborg uppgick till 10 %. Enligt BRÅ var det tre faktorer som gav ett mer fördelaktigt utfall i Malmö jämfört med Helsingborg: en hög brottskoncentration på Möllevångstorget, övervakning av hela torget (kamerorna hade hög täckningsgrad) samt tydligt skyltning.

I Landskrona satte kommunen år 2007 upp kameror i centrala, nöjestäta områden som utmärktes av höga nivåer av våldsbrott och hög grad av upplevd otrygghet. BRÅs utvärdering (Brå rapport 2009:14) visar att de anmälda våldsbrotten inte minskade. Tvärtom, under det första året ökade de med 70 % (reell ökning, inte ökning av anmälningar till följd av kamerorna). Däremot ökade den upplevda tryggheten hos 50 % av de intervjuade, trots ökningen av våldsbrotten. Kameraövervakningen gav i stort sett inget underlag för initierade brottsutredningar.

Ett exempel på ett i tid mera närliggande projekt är kameraövervakningen på Stureplan och Medborgarplatsen i Stockholm 2012 – 2015 (Brå rapport 2015:21). Här fanns ett samarbete med polis som övervakade kamerorna i realtid och som samarbetade med poliser och ordningsvakter i området. Syftet var trefaldigt: minska brottsligheten, öka tryggheten och ge underlag för lagföringar. BRÅs utvärdering säger sammanfattningsvis att människor var positiva till kamerorna, att tryggheten på platserna inte ökade, att brottsligheten (brott mot person) minskade – men det gjorde den samtidigt också på andra liknande platser i staden under samma period (en viss positiv effekt kunde möjligen knytas till minskat antal anmälda sexualbrott). BRÅ bedömer att bilder från kamerorna hade begränsad betydelse för de efterföljande brottsutredningar som initierades.

Med undantag för kameraövervakningen av Möllevångstorget i Malmö pekar både internationella och övriga nationella utvärderingar i samma riktning. Användningen av kameraövervakning har en begränsad brottspreventiv effekt. Effekten är större för egendomsbrott än för våldsbrott och ordningsstörningar. Användningen av kameror kan ge fördelaktigt underlag för efterföljande brottsutredningar, och kameraövervakningen kan ha viss positiv inverkan på den upplevda tryggheten. För att optimera effekten av kameraövervakning bör kamerainslagen vara en del av en bredare brottspreventiv satsning: syfte, placering, skyltning och antal kameror samt teknisk nivå på utrustningen behöver tydliggöras och följas.