I den amerikanska presidentvalskampanjen har Donald Trump
kopplat ihop invandring och brottslighet på ett sätt som känns igen från nutida
europeiska populistpartier. Hätska utspel och hetsande anklagelser om att
mexikaner är våldtäktsmän och muslimer terrorister. Historiskt har annars den
etniska dimensionen i den amerikanska debatten gällt skillnader mellan vitas
och afro-amerikaners brottslighet. Men under 2000-talets första decennium
började frågan om den latinamerikanska migrationen via Mexiko väcka allt större
uppmärksamhet. Långt innan Trump äntrade den politiska scenen framfördes
drastiska förslag om gränsförstärkningar, murar och jakt på illegala
invandrare. Förslag som backades upp av en tvärsäker retorik om att
invandring leder till ökad brottslighet. Aktuell forskning visar dock att
sakförhållandet snarare är det motsatta. Första generationens invandrare är
underrepresenterade i förhållande till USA-födda personer med USA-födda föräldrar.
Resultaten gäller även för delstater och områden med hög grad av illegal
invandring, vilket lett till att man talar om ”lationoparadoxen”. Skillnaderna
är stora och effekten så stark att positiva grannskapseffekter har kunnat
noteras. Problemtyngda och brottsbelastade områden utvecklas positivt och ”mår
bättre” när andelen mexikanska immigranter ökar. För andra generationens
invandrare går det dock något sämre, även om inte heller denna grupp är
överrepresenterad för registrerad brottslighet. Det tycks snarare vara så att
brottsbelastningen för denna grupp motsvarar nivån för befolkningen i stort.
Eller annorlunda; brottsbelastningen tycks öka i takt med anpassningen till
amerikanska samhällsförhållanden. Det ska även tilläggas att forskningen om invandrares
brottslighet inte kunnat påvisa några signifikanta skillnader beroende på
ursprungsland eller involvering i särskilda brottstyper. Vad är förklaringen
till detta mönster? Faktorer som framhålls är bl.a. traditioner med
sammanhållna familjer, stark arbetsetik och auktoritativ uppfostran med hög
grad av föräldrakontroll. Andra bidragande orsaker kan vara snabb och enkel
tillgång till arbetstillfällen. Den sämre utvecklingen för andra generationens
invandrare kan förklaras av sociala utstötnings- och marginaliseringsprocesser
som inverkar under ett mer långvarigt socialt etableringsförlopp, särskilt i
ett ojämlikt och konkurrenspräglat samhälle med hög omvandlingstakt.
Robert Sampson är en av USAs ledande kriminologer. Han är
professor i samhällsvetenskap vid Harvard University, och känd för att
tillsammans med John Laub har åter-introducerat studier om kriminalitet sett ur
ett livsförloppsperspektiv. Tillsammans mottog de the Stockholm Price in
Criminology 2011. Sampson har även varit ansvarig för stora forskningsprojekt
som gällt storstädernas socio-ekonomiskt utsatta områden och grannskapets
effekter på brottsligheten. Han har också deltagit i den allmänna debatten, och
då särskilt pekat på att invandringen till USA har en positiv snarare än negativ
inverkan på brottsdrabbade områdens sociala utvecklingsförmåga. Här är en länk
till en av hans populärvetenskapliga artiklar i ämnet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar