Min icke-medverkan i rapporten ”Går det att lita på BRÅ?”

Jag har varit medlem i BRÅ:s vetenskapliga råd sedan 2007. Under den tiden har landet haft både borgerliga och socialdemokratiska regeringar, myndigheten har haft flera generaldirektörer, polismyndigheten – liksom andra myndigheter som BRÅ samarbetat med – har haft olika chefer, på justitiedepartementet liksom på BRÅ har personal kommit och gått. Så har det också sett ut decennierna dessförinnan. Ändå påstår Stefan Holgersson m.fl. i rapporten ”Går det att lita på BRÅ?” att myndigheten präglas av politisk och ideologisk bias, vidmakthållen av korruptionsliknande band mellan den politiska maktens utövare och chefer på BRÅ. Härutöver hävdas att BRÅ är under stark ideologisk påverkan av kriminologerna vid SU och att en auktoritär myndighetsstyrning har skapat en tystnadskultur vid myndigheten. Envar bör läsa rapporten och ta ställning till de belägg som åberopas, tolkningarna som görs och slutsatserna som dras. För egen del vill jag bidra med att berätta varför jag valde att inte låta mig intervjuas.

När jag per telefon tillfrågades om medverkan och fick en kort beskrivning av projektet, bad jag om kompletterande uppgifter. Jag ville informera mig om syfte, problemställningar, metod, teorianknytning etc. – sådant som normalt finns i en forskningsplan. Jag fick per mail följande svar (inklippt från mail per 2019-10-22):

”Det andra projektet handlar om organisationsforskning och hur man kan öka tilliten för myndigheter. Där krävs inget etiktillstånd. Det är inom det senaste projektet som jag, tillsammans med Ossian Grahn (forskningsassistent) och Malin Wieslander (fil dr vid Linköpings universitet) skriver en rapport. Ossian har varit forskningsassistent ett år och medverkat i doktorandkurs i etik. Malin Wieslander har forskat en hel del på polisen och skrivit bland annat "Den talande tystnaden". Hon, liksom jag, är van att hantera och skydda intervjupersoners identitet. 

Vid intervjuerna styr du vilken väg samtalet tar och jag ställer frågor för att förstå det du berättar. När telefonintervjun genomförts får du en text där du kan läsa, ändra och återta vad det står i text. Även om du sagt en sak vid intervjun behöver det således inte stå med i texten. Och du kan i efterhand komma på saker som du vill lägga till. Det är din ståndpunkt/uppfattning som vi vill fånga. 
Vänliga hälsningar 
/Stefan Holgersson” 

Jag avböjde medverkan eftersom informerat samtycke förutsätter att intervjupersonerna ges utförlig information innan de bestämmer sig för att delta i en undersökning. 

När jag nu läst rapporten förstår jag varför mina e-postlistor från GU under oktober/november begärts ut för granskning (se också rapporten s 19 för motiven till varför e-brevtrafiken begärts ut). Holgersson m.fl. ville på denna väg få tillgång till uppgifter som de inte fick när jag sa nej till att intervjuas. Eventuellt sökte de även efter spår på mailkonversation mellan mig och andra som också avstått medverkan. Det är, vågar jag påstå, ett ovanligt och udda förfaringssätt för insamling av data till ett forskningsprojekt. 

Det som upprör mig mest när det gäller rapportens beskrivning och värdering av vetenskapliga rådets insatser är de felaktigheter och insinuationer som luftas. På s 55 påstås t ex att fyra av sex ledamöter i det vetenskapliga rådet är professorer/gästprofessorer på kriminologiska institutionen vid SU eller/och har arbetat vid BRÅ. Detta ska visa BRÅ:s starka anknytning till nämnda institution. Såvitt jag vet är det bara en, möjligen två, som har haft en sådan anställning. Tre av oss har däremot under senare decennier ägnat tid och kraft åt att bygga upp kriminologiämnet vid andra lärosäten. En kriminologi som inte går i någons ledband. Vilka rådsmedlemmar som under årens lopp har arbetat vid BRÅ eller haft andra BRÅ-uppdrag vet jag inte. Det sägs också att rådens nuvarande bemanning väcker frågor gällande en stark anknytning till det socialdemokratiska partiet. Har Holgersson m.fl.  undersökt rådsmedlemmarnas politiska preferenser och tillhörighet? Jag betackar mig för denna typ av kränkande antydningar om att mina insatser som professor i sociologi med kriminologisk inriktning skulle styras av sådana bindningar.

Eftersom den undersökta perioden omfattar den tid då professor Per-Ole Träskman, vid Lunds universitet och nestor inom nordisk straffrättsforskning, var verksam inom BRÅ:s vetenskapliga råd (han avled under sommaren 2019) vill jag å hans vägnar kraftfullt tillbakavisa alla förtäckta beskyllningar om att han skulle ha låtit sig styras av andra forskare eller av partipolitiska påtryckningar. Det är ynkedom och skam att påstå något som kan tolkas i den riktningen.