torsdag 12 september 2019

Utvärdering av ”broken windows” – strategin


Metaforen ”broken windows” (trasiga fönster) är ett av vår tids mest kända kriminalpolitiska koncept. Det myntades ursprungligen 1982 av James Wilson och George Kelling i en artikel som publicerades i tidskriften Atlantic Monthly. Den bärande idén i ”broken windows” säger att om oordning och förslumning inte åtgärdas på ett tidigt stadium kommer området (kvarteret, stadsdelen) efterhand att överges av skötsamma invånare och myndighetsföreträdare som känner obehag och rädsla när de ska utföra sina uppdrag. Eskalerad oordning och samtidig frånvaro av social kontroll (särskilt informell) gör att området blir attraktivt för presumtiva brottslingar, med tilltagande allvarlig brottslighet som följd. Författarna illustrerade oredan i fysiska termer – öde områden, skräp och övergivna hus – och i sociala termer – nedskräpning, öppet drickande, prostitution och aggressivt tiggeri. 

Konceptet tillämpades i slutet av 1980-talet/början av 1990-talet för att ”fixa trasiga fönster” i New Yorks tunnelbanesystem. Det gällde primärt inte brottsbekämpning utan att återupprätta social ordning och därmed skapa säkra och trygga transporter för miljoner människor. Åtgärderna inriktades på graffiti, skadegörelse och otillåtna och hänsynslösa ordningsstörningar. Insatserna lovordades och framhölls som en efterlängtad seger för allmän anständighet och social ordning.

Trots sin popularitet och trots att strategin tillskrivits breda framgångar har tillämpningar av konceptet förvånande nog knappast alls varit föremål för systematiska utvärderingar. Nu har Campbell Collaborationemellertid publicerat resultaten från en större utvärdering som gjorts av Anthony Braga, Brandon Welsh och Cora Schnell.* De har utvärderat 30 oberoende tester (28 studier) om effekterna av polisinsatser mot fysisk förslumning och social oordning, genomförda under perioden 1985 till och med 2012. Utvärderingen gjordes enligt det protokoll för högt ställda vetenskapliga krav som utarbetats av Campbell Collaboration. Tolv tester gällde insatser i stora städer (mer än 500 000 invånare), nio handlade om åtgärder i städer i storleksordningen 200 000 – 500 000 invånare, och resterande nio utfördes i småstäder. Samtliga tester avsåg insatser i avgränsade geografiska områden. 

Utvärderingen synade effekterna av ”broken windows” – insatser jämfört med traditionell patrullverksamhet. Utfallet mättes i brottsnivå, innefattande våldsbrott, egendomsbrott, social oordning och narkotikabrott. Forskarna undersökte också om sådana åtgärder koncentrerade till vissa platser ledde till att oordning och brottslighet spreds till andra områden, eller om det var insatsernas kontrollfördelar som ”flyttade runt hörnet”.

Resultatet av utvärderingen säger att ”broken windows” – insatserna fungerar. De leder till brottsminskningar för samtliga undersökta brottskategorier. 15 av de 30 testerna kontrollerade förekomsten av överflyttningseffekter. Resultaten visar att åtgärdernas positiva kontrollfördelar spreds till närliggande områden, men inte oordning och brottslighet. Samtidigt påpekar forskarna en viktig sak: de positiva effekterna uppnås när ”broken windows” – insatserna har en tydlig problemlösande profil och utförs i samverkan med lokalsamhällets invånare. Aggressiva ordningsupprätthållande insatser – ofta marknadsförda under konceptet ”noll-tolerans” – är inte effektiva.

Forskarna avslutar sin utvärdering med att påtala behovet av fortsatt forskning i syfte att bättre utskilja och förstå de nyckelkomponenter som ger maximal brottspreventiv effekt. Ett annat skäl till ytterligare utvärderingar är att det sedan 2013 genomförts både nya åtgärdsprogram och undersökningar av dessa.

*Anthony A. Braga, Brandon C. Welsh and Cora Schnell (2019) ”Disorder policing to reduce crime: A systematic review”. Campbell Collaboration(campbellcollaboration.org)

  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar