Det är allmänt känt att ett litet antal personer står för en stor del av brotten. Sak samma med den geografiska spridningen. Brotten är koncentrerade till vissa platser – och tider. Det gäller även i områden med hög brottsbelastning; vissa kvarter, torg, gatuhörn och andra ställen fungerar som brottskluster. Utifrån denna kunskap har polisinsatserna världen över under de senaste decennierna blivit mer medvetet riktade vad gäller rum och tid. ”Hot spot policing” är termen för denna strategi. De verksamma inslagen handlar om avskräckning (ökade risker) genom koncentrerad social kontroll och/eller inskränkning av brottstillfällen genom förstärkt situationell prevention. Eftersom strategin blivit populär och anses vara effektiv har också kraven på evidens grundat på välgjorda utvärderingar ökat. Sådana har gjorts och resultaten visar att ”hot spots”- insatser har en brottsreducerande effekt, och att brottsaktiviteterna generellt sett inte överflyttas till angränsade områden. Snarare får man istället en spridning av positiva påverkningar.
Nu har fyra amerikanska kriminologer (med utvärderingsforskning som specialitet) gjort en uppföljning som inkluderar nytillkomna utvärderingar.* De har genomfört en meta-analys av sammanlagt 65 studier med 78 utvärderade insatser. Merparten studier är amerikanska, men här finns också brittiska, svenska, danska, indiska och argentinska. Frågorna gäller om insatserna har positiv effekt (minskad brottslighet) och om överflyttningar har belagts. De undersökta ”hot spots”- insatserna avser allt från våldsbrott (specificerade och ospecificerade) till inbrott och brott i allmänhet, med övervikt för våldsbrott. Analysen följer det protokoll som utvecklats av Campbell Collaboration, vilket innebär att inkluderade studier ska motsvara högt ställda vetenskapliga krav. Resultaten från de analyserade studierna bearbetas statistiskt i syfte att få ett sammanfattande mått på insatsernas verkan.
Resultaten från den uppgraderade meta-analysen visar att ”hot spots”-insatser har en positiv (brottsreducerande) effekt, jämfört med brottsdrabbade platser där traditionell patrullering och/eller händelsebaserade utryckningar praktiseras. I de flesta fall påvisas en notabel brottsreducerande effekt. Sett till olika brottstyper har insatserna störst effekt på narkotikabrott, följt av ordningsstörningar, egendomsbrott och våldsbrott (i fallande ordning). Resultaten ifråga om överflyttningseffekter visar – i linje med tidigare resultat – att de överflyttade positiva kontrolleffekterna är större än brottsspridningen.
En nyhet i den aktuella meta-analysen är att forskarna påvisar en större positiv effekt av ”hot spots”- insatser som görs inom ramen för ett problemorienterat arbetssätt, med insatser som förändrar inslag i den brottsdrabbade miljöns utformning. Detta i jämförelse med ”hot spots”- insatser som enbart innebär ökad närvaro genom styrd och riktad patrullverksamhet. Braga och hans kolleger menar att denna iakttagelse indikerar att det problemorienterade arbetssättet har stor potential när det gäller utformning av skräddarsydda lösningar för specifika brottsproblem knutna till specifika platser.
*Anthony A. Braga et al. (2019) “Hot spots policing and crime reduction: an update of an ongoing systematic review and meta-analysis”. Journal of Experimental Criminology (articles in press).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar