Dödligt våld t o m 2018

Ökar det dödliga våldet? Det är en fråga som stöts och blöts i olika sammanhang. Svaret beror i hög grad på vilket basår man väljer för den tidsmässiga jämförelsen. Nedan har vi två diagram med siffror hämtade från Socialstyrelsens nyligen publicerade dödsorsaksstatistik som innefattar uppgifter fram till och med 2018. Måttet är antalet döda per 100 000 invånare, dvs. antalet per år delat med det årets befolkningstal multiplicerat med 100 000. Med detta relativa mått tas hänsyn till att befolkningen ökat rätt kraftigt under perioden. I det första diagrammet är 1997 basår och perioden omfattar drygt 20 år (den period som är tillgänglig i Socialstyrelsens statistikdatabas). Sett i detta perspektiv har det dödliga våldet minskat – för både män och kvinnor och därmed också totalt. Vi ser också att dödligt våld med män som offer ökat påtagligt sedan 2012, medan dödligt våld mot kvinnor fr.o.m. detta år uppvisar en liten ökning följt av en i stort konstant nivå. Den årsvisa variationen i antal fall är betydande.

Diagram 1: Dödligt våld per 100 000 inv. åren 1997 – 2018

Källa: Socialstyrelsens databas, dödsorsaker (egen bearbetning).

I diagram 2 har vi en kortare period – 2008 är basår och perioden elva år. Skillnaden mot den dubbelt så långa tidsperioden är slående. Dödligt våld mot män har under perioden påtagligt ökat (+ drygt 40 %). För kvinnor har det snarare minskat något. Ökningen av män som offer för dödligt våld är så stor att den slår igenom för det dödliga våldet totalt.                 

 Diagram 2: Dödligt våld per 100 000 inv. åren 2008 – 2018

Källa: Socialstyrelsens databas, dödsorsaker (egen bearbetning).

Svaret på frågan om det dödliga våldet har ökat är alltså: nej, inte om vi ser utvecklingen i ett längre tidsperspektiv (drygt 20 år); men ja, om vi ser utvecklingen i ett något kortare tidsperspektiv (drygt 10 år). Svaret är också att dödligt våld mot män har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden, medan dödliga övergrepp mot kvinnor har minskat över tid – både i ett längre och i ett något kortare perspektiv.

Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik ger också besked om den åldersmässiga fördelningen. Jag håller mig här till de senaste drygt tio åren. Flest fall av dödligt våld sker i ålderskategorierna 20–24 år, 25–29 år, 40–44 år och 45–49 år (i fallande ordning). Den ökning från 2012 och framåt som noterats ovan är särskilt markant i ålderskategorierna 20–24 år, 25–29 år och 30–34 år. Men ökningen syns också i ålderskategorin 15–19 år.

Dödsorsaksstatistiken bygger på dödsorsaksregistret som i sin tur baseras på de dödsorsaksintyg som läkare utfärdar vid dödsfall för folkbokförda personer i landet, eller d:o som dött i utlandet. Dödsorsaksintyg för ej folkbokförda personer registreras med fördröjning. Det händer att intyg missas, och det händer att dödsorsaker blir felaktigt klassificerade. Ett exempel på det är den applicerade sprängningen av en bil i Torslanda 2015, varvid fyra personer dödades. Vid tillfället för registreringen var orsaken oklar, varför dödsfallen klassificerades som ”skadehändelse med sprängmedel, oklar avsikt”. Dödsorsaksregistret har således brister, vilket all registerdata har. Men i sin helhet håller det hög kvalitet. BRÅ:s analys av det dödliga våldet i landet visar att överensstämmelsen mellan rättsdata om dödligt våld och siffrorna från dödsorsaksregistret är god (BRÅ-rapport 2019:6).  

Dödsorsaksregistret förs enligt riktlinjerna för WHO:s internationella klassificeringssystem. Det ger en klar fördel när man gör länderjämförelser, som annars ofta bygger på rättsdata från rättssystem som uppvisar betydande olikheter.