Knivvåldet i England

I Sverige handlar dagens kriminalpolitik främst om gängskjutningar. I England handlar det om knivvåld. Efter en nedgång i början av 2010-talet har det ökat kraftigt sedan 2014. Det går att utläsa från olika redovisningar: kriminalstatistik, offerundersökningar och antal vårdade vid sjukhus. Vanligast är det i samband med misshandel, rån och våldtäkter, men dödligt våld med kniv har också ökat. År 2015 hade England/Wales 185 mord med kniv; 2018 hade det ökat till 285 (den högsta nivån sedan 1946). London är särskilt drabbat, med mer än dubbelt så många fall per invånare jämfört med andra regioner. Knivvåldet är inte ett utpräglat ungdomsfenomen, men ca var fjärde offer är mellan 18–24 år, och var fjärde som drabbas är etniskt svart (afrikanskt eller västindiskt ursprung), vilket är en kraftig överrepresentation.

Förklaringarna som dryftas är många och skiftande. Allmänna ekonomiska nedskärningar och ökad ojämlikhet lyfts fram. Fattigdom och utsatta områden är ett tema som känns igen från den svenska debatten, liksom gängrivalitet och konkurrens om knarkförsäljning. Neddragningar inom polisen sedan 2010 och en mycket kraftig minskning av antalet genomförda ”stops and searches” sedan samma år (nästan en fyrfaldig minskning) framhålls också. En annan omständighet som nämns är den kraftiga ökningen av temporärt avvisade och permanent utestängda skolelever (disciplinåtgärder mot bråkiga elever). Hip hop kulturens destruktiva inslag ges också en del av skulden – och då särskilt en våldsbejakande rapvariant kallad UK drill.

Vad görs och vilka särskilda åtgärder föreslås? På politisk nivå debatteras anslagsnivåer och krav på fler poliser. Detsamma gäller en återgång till mer offensiva polismetoder med fler genomförda ”stops and searches”. Säkerhetsteknologiska lösningar i form av passersystem och metalldetektorer blir vanligare. Straffen har skärpts för våldsbrott generellt, men särskilt för knivvåld. Gärningspersoner under 18 år blir dock fortfarande främst varnade och erbjuds sociala insatser. 

Ur brottspreventiv synvinkel är den mest intressanta satsningen det initiativ som tagits av Londons borgmästare Sadiq Khan. Han har öppnat för införandet av den skotska modellen ”Violence Reduction Unit” – en samverkansmodell med tydlig folkhälsoprofil. Den har med framgång utvecklats i Skottland sedan 2005, då den introducerades som ett svar på ökat dödligt våld (Glasgow kallades då Europas ”mordhuvudstad” av WHO). I grunden är det en tillämpning av den amerikanska modellen ”Cure Violence”, utvecklad i Chicago. Ett viktigt inslag i den skotska modellen är det arbete som utförs av ”navigatörer” (Navigators) – volontärer som arbetar på och i samarbete med de sjukhus som tar emot våldsskadade patienter. Deras uppgift är att ta kontakt och erbjuda stöd och hjälp. Insatserna omfattar också anhöriga som är i behov av omedelbar assistans och mer långsiktig hjälp. ”Navigatörernas” arbete utgår från konceptet ”läraktigt ögonblick” (teachable moment). Det som hänt ses som en möjlighet till förändring – ett tillfälle att ändra på saker för att undvika framtida våld. Mottot för ”Violence Reduction Unit” är: Violence is preventable – not inevitable (Ung. våld kan förebyggas, det är inte ofrånkomligt).

Läs gärna mer om Violence Reduction Unit – www.actiononviolence.org