De politiska partierna har i GP presenterat sina program för
att bryta segregationen, arbetslösheten, kriminaliteten och de fallande
skolresultaten i Göteborgs mest utsatta områden. Vi bjuds på en blandning av
gammalt och nytt. Mest gammalt i form av allmänt hållna synsätt och recept, med
en mix av långsiktiga och kortsiktiga åtgärder (KD problematiserar dock
skillnaden). Nytt är det närmast unisona framhävandet av polisens centrala roll
(men marginellt hos Fi och V). Budpolitiken på nationell nivå med extra
miljarder för att anställa fler poliser gör sig påmind (SD, C, M, D).
Hedersvåld som en specifik problematik lyfts fram av (L). Nytt är också att
lag-och-ordningsfrågor (brottsbekämpning och övervakning) numera kallas
trygghetsfrämjande.
Kända politiska åsikter och positioner tonar förstås fram.
(S), som haft makten längst, pekar på ljuspunkter: försörjningsstödet minskar
och arbetslösheten sjunker. (M) säger inget om social ojämlikhet och växande
klyftor, vilket alla andra gör. (V) bjuder på en mini-föreläsning om
klassbaserade orättvisor, men förbigår kriminaliteten. (SD) skyller på den
släpphänta migrationspolitiken. (MP) ser ojämlikheten som vår största utmaning,
vid sidan av klimathot och miljöförstöring, och (Fi) vill ha mer tillit, inte
mer kontroll.
Men trots kända partipolitiska olikheter och profilfrågor
präglas partiernas analys av total samsyn när det gäller problemområden som
måste åtgärdas. Det rör sig, till skillnad mot det statliga rättsväsendet, om
områden som kommunen själv ansvarar för och har medel att styra (helt eller
delvis): skola, fritid, boende, arbete. Det finns med andra ord en grundval för
att samlas och utforma åtgärder. Görs inte det redan? Jo, men alla – inte minst
partierna själva – är överens om att det som görs inte räcker. Vad kan man då
göra mer, och kanske göra annorlunda? Jag ska ge ett exempel. Det gäller
skolan, och det gäller närvaron, eller om man så vill: åtgärder för att minska
skolket.
Det är ett välkänt faktum att skolket är en tung riskfaktor
för individuella bekymmer och sociala problem. Sambandet mellan skolk och
brottslighet är starkt. Närvaro är en förutsättning för slutbetyg. Slutbetyg är
närmast ett måste för att få jobb. Utan jobb blir kriminalitet och
bidragsförsörjning resterande alternativ. Skolket drar dessutom ned kommunens
gemensamma skolresultat. Skolket är en nyckelfaktor eftersom det påverkar alla
de problem som enligt GP utmärker stadens mest utsatta områden: segregationen,
arbetslösheten, kriminaliteten och de fallande skolresultaten. Ett framgångsrikt
arbete för att minska skolket ger därmed flerfaldiga fördelar och hög
nyttoeffekt (individuellt, socialt och ekonomiskt).
Andra fördelar med en kraftsamling mot skolket är att det
internationellt finns evidensbaserade program som visar hur man nått framgång i
andra länders utsatta områden. Staden har dessutom redan en etablerad
samverkansstruktur i form av SSPF (forum för skola, socialtjänst, polis,
fritid). En tredje gynnsam omständighet är att vi nu får en central skolnämnd,
något som ger nya förutsättningar för samordning och styrning.
Blickar man tillbaka på samhällets satsningar på utsatta
områden, från 90-talets storstadssatsning och framåt, slås man av två saker:
smörgåsbordet av åtgärder och den projektfinansierade kortsiktigheten. Allt
talar för att vi behöver gå i motsatt riktning. Sluta dutta, identifiera en
eller ett par nyckelfaktorer inom de problemområden som styrs med kommunala
budgetmedel. Utforma program med evidensbaserade åtgärder. Inordna dem i
linjeverksamheten. Ange mål och tidslinjer. Utvärdera, modifiera och anpassa.
Arbeta långsiktigt och uthålligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar