Replik av professor Per-Olof H. Wikström

P-O Wikström: Några snabba och korta kommentarer till Sven-Åke Lindgrens diskussion av min rapport ”När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ”

1.     Jag uppskattar den sansade och seriösa tonen i Lindgrens inlägg. Vi behöver mer seriös debatt om brottslighetens orsaker och dess implikationer för kriminalpolitiken och det brottsförebyggande arbetet. Debatten på social media kännetecknas ju inte alltid av detta. Det är lite tragiskt att t.ex. läsa personer som betonar sin akademiska bakgrund men vars argument innehåller kommentarer som ’bluff’, ’storhetsvansinne’ och ’dårskap’. Även om det kanske kan ha sitt underhållningsvärde och tillfreställa meningsfränders ’blodtörst’. 

2.     Jag har ingen oenighet med Lindgren när det gäller att moral (och normer) är viktiga -om än inte alltid centrala och välutvecklade aspekter - i många (men inte alla) kriminologiska (och beteendevetenskapliga) teorier och jag har länge hävdat att detta faktum är en fruktbar utgångspunkt för att integrera vissa centrala insikter från sociologiska, psykologiska och neuropsykologiska ansatser i studiet av brott (dvs. att en fruktbara utgångspunkt är insikten att människor i grunden är regelstyrda varelser och att samhället är grundat på – mer eller mindre - gemensamma handlingregler). Situational Action Theory (SAT) är ett försök att arbeta för en sådan integration. Ingen lätt uppgift men en som jag och mina kollegor arbetat med i många år och kommer att fortsätta att utveckla (för närvarande jobbar vi t.ex. på frågan hur man kan bättre analysera och förstå makro-mikro relationer i förklaringen av brottshandlingar). 

3.     Betydelsen av självkontroll är inget nytt inslag i SAT. Det har funnits med hela tiden  sedan den första skissen av SAT (se Wikström, 2004) och jag och min kollega Kyle Trieber diskuterade särskilt skillnaderna mellan SATs och Gottfredson & Hirschis användning av självkontroll i en artikel från 2007 (Wikström & Treiber, 2007). 

4.     Lindgren begränsar sin redovisning av SAT huvudsakligen till dess situationella modell, men den är bara grundvalen (utgångspunkten) för att söka förstå hur människor och deras utveckling påverkas av det samhälle i vilket de lever och verkar. 

Den grundläggande idén här är att vi först måste förstå vad som får människor att handla på det ena eller andra viset innan vi tar oss an vilka (och hur) samhällsförhållanden och deras utveckling påverkar individers brottsligheten och dess utveckling. Mot den bakgrunden har vi t.ex. analyserat individers kriminella karriärer och dess drivkrafter (se t.ex. Wikström & Treiber, 2018; Wikström, Treiber & Roman, 2023).

5.     När det gäller riskfaktorer är inte mitt argument att alla riskfaktorer saknar orsaksrelevans (uppenbarligen anser jag att personlig moral och förmåga till självkontroll är orsaksrelevanta faktorer) endast att de flesta identifierade riskfaktorer sannolikt saknar det och att den centrala uppgiften är att avgöra vilka få av de många (100-tals) riskfaktorer det är som har någon större påverkan på människors brottsbenägenhet och deltagande. Jag har i ett annat sammanhang hävdat att det är bättre och klarare att skilja mellan samband (prediktion) och orsaker(prediktion + trovärdig orsaksmekanism) än, som man t.ex. har föreslagit, att skilja mellan riskfaktorer och orsaksrelevanta riskfaktorer, eftersom begreppet risk innefattar idén om påverkan.

6.     Moralfiltret i SAT är ingen personegenskap utan den perception av handlingsalternativ i relation till en motivation som uppstår när en person tillämpar sin personliga moral i den moraliska kontext i vilket denne befinner sig i stunden. Jag håller inte med Lindgren om att SAT har lite att säga i denna fråga. Snarare tvärtom hävdar jag att SAT har mycket mer att säga om detta än de flesta vanliga kriminologiska teorier som oftast saknar en utvecklad handlingsteori (annat än att de i vissa fall gör allmänna hänvisningar till den rationella valteorin, en teori som enligt min uppfattning har stora brister när det gäller att förklara brottsligt handlande, något jag bl.a. diskuterar i vår kommande bok (se Wikström, Treiber & Roman, 2023, som innehåller en uppdaterad och den mest utvecklade presentationen av SAT).

7.     I vår kommande bok diskuterar jag en rad olika kriminologiska teorier och hur de relaterar till SAT. Den diskussionen innehåller också en diskussion av Banduras teori om ”moral disengagement” och en kritik av denna och dess empiriska forskningsstöd. I korthet hävdar jag där att människor tillämpar sin moral i olika moraliska sammanhang INTE att de behöver neutralisera sin moral för att kunna begå olika övergrepp.

8.     En inte ovanlig kritik är att man hävdar att värderingar och attityder är detsamma som handlingar, och att det är problematiskt eftersom, som Lindgren uttrycker det, att det finns en ”tendens till överlappning mellan det som ska förklaras och själva förklaringen”. Jag har väldigt svårt att se något större stöd för ett sådanat argument. Värderingar och attityder är inte detsamma som handlingar (om man inte har en väldigt okonventionell defintion av handlande). Att tycka att det är OK att slå någon som är dum (värdering) är inte detsamma som att slå en person (handling).

Jag misstänker att den tanken ibland är ett resultat av mättekniska problem snarare än teoretiska problem.  Man har ju också t.ex. hävdat att kamraters brottslighet mäter detsamma som egen brottslighet, vilket det såklart inte gör. Jag tror det finns en viss oklarhet här när det gäller att skilja mellan problem att mäta variabler och deras teoretiska status. 

9.     Lindgren kritiserar mig för att jag inte listar en rad konkreta åtgärdsförslag, men det var inte syftet med rapporten. Syftet vara att diskutera vad brottsprevention ska påverka, inte hur detta kan påverkas. Mitt argument är att brottspreventionen saknar en förståelse för brottslighetens orsaker (vad den ska påverka) och därför saknar en effektiv styrning och samordning och därmed utvecklar alla möjliga olika åtgärder utan större grund i varesig teori eller forskning. Det är naturligtvis viktigt att arbeta för att ta fram och utveckla åtgärder som kan påverka brottslighetens orsaker. Min huvudkritk i rapporten är att brottspreventionen fokuserar alltför mycket på kortsiktiga reaktiva och defensiva åtgärder (inriktade på att hantera kriminellt aktiva individer och brottshändelser) på bekostnad av utvecklingen av långsiktiga proaktiva och offensiva åtgärder (inriktade på påverka miljöförhållanden som kan bidra till att reducera människors brottsbenägenhet och miljöers normaliserande av brott).

10.  Lindgren hävdar  att SAT är en rudimentär teori men jag hävdar nog att i jämförelse med de flesta dominerande kriminologiska teorierna är den mer utvceklad när det gäller att klart specificera hur olika påverkansmekanismer kan tänkas fungera.  

11.  Lindgren hävdar att det finns inget som säger att SAT ”sett till den kriminologiska forskningen” ”skulle vara mest lämplig som grundval för brottsförebyggande vägledning”. Om detta kan vi naturligtvis ha olika uppfattning men det hade varit intressant att höra mer om varför Lindgren anser att social inlärning, social kontroll och rationella valhandlingar är teorier som enligt den kriminologiska forskningen utgör en bättre grundval för att utveckla brottsprevention.

 

Referenser

 

Wikström P-O (2004). Crime as Alternative. Towards a Cross-level Situational Action Theory of Crime Causation. In (Ed) J. McCord : Beyond Empiricism: Institutions and Intentions in the Study of Crime. Advances in Criminological Theory. New Brunswick. Transaction.  

 

Wikström P-O & Trieber K. (2007) The Role of Self-Control in Crime Causation. Beyond 

Gottfredson and Hirschi’s General Theory of Crime. European Journal of Criminology

4:237-264.

 

Wikström P-O & Treiber K. (2018). The Dynamics of Change. Criminogenic Interactions

and Life-Course Patterns of Crime. In (Eds) D. P. Farrington, L. Kazemian & A. Piquero: The Oxford Handbook of Developmental and Life-Course Criminology. Oxford, Oxford University Press

 

Wikström P-O, Treiber K. & Roman G. (2023 – in press*). Character, Circumstances and

Criminal Careers. Towards a Dynamic Developmental and Life-Course Criminology.

Oxford. Oxford University Press.

 

*publiceras hösten 2023