Göteborg har åtta utsatta områden. Fem av dessa ligger i stadsområdet Nordost. När det skrivs om Bergsjön, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Gårdsten handlar det mest om segregation, socioekonomisk utsatthet, kriminalitet, otrygghet, tystnadskultur, klanvälde, otillräckliga myndighetsinsatser m.m. Ofta skildras missförhållanden och konflikter genom uppmärksammade exempel och larmrapporter. Redogörelserna är ofta befogade sett till beskrivna avigsidor och oönskade konsekvenser. När exemplen och larmrapporterna läggs till grund för konklusioner om utvecklingen över tid blir det dock lätt missvisande och betänkligt. Särskilt när det kryddas med en rejäl dos dystopi, som när krönikören Janne Josefsson utifrån exemplet med ungdomsgäng som härjar på biblioteket i Hammarkullen förkunnar att rättssamhället har abdikerat och att vi i verkligheten förmodligen redan har börjat montera ned grundbulten för det som kallats för demokrati och rättssamhälle. (DN 18 maj 2022).
Frågan är varför man måste gissa och tro när det finns data. Dessutom data från olika källor som kan läggas till grund för fylliga beskrivningar av brottslighetens och otrygghetens utveckling. Syftet med detta blogginlägg är att utifrån sådana data beskriva läget i Nordost. Jag kommer att ta fasta på problemens nivå – genom att jämföra Nordost med Göteborg totalt – och trenden – genom att jämföra utvecklingen i Nordost över tid.
Datakällorna utgörs av kriminalstatistiken över anmälda brott, BRÅ:s nationella trygghetsundersökningar (NTU) och sjukvårdsstatistik från VG-regionens avdelning för data och analys. Tidsmässigt avgränsas beskrivningen till perioden 2017 – 2022, vilket är de år då NTU har jämförbara data. När det gäller denna undersökning ska noteras att perioden egentligen avser människors upplevelser under föregående 12 månader, dvs. snarare 2016 – 2021.
Stadsområdet Nordost inrättades den 1 januari 2021 och utgörs av mellanområdena Angered och Östra Göteborg. Data före nämnda datum har avlästs och summerats för dessa båda områden. NTU har en delvis annan geografisk indelning och avser polisområde (PO) Nordost, som förutom de nämnda mellanområdena även omfattar Örgryte-Härlanda samt Partille kommun.
En annan avgränsning gäller typ av brott. Jag begränsar mig här till två; misshandelsbrott som kan beskrivas utifrån tre olika datakällor och olaga hot som kan beskrivas utifrån två. Det är också dessa båda brottskategorier som ofta förekommer i skriverierna om läget i Nordost. När det gäller otrygghet tar jag upp några ofta refererade aspekter och avslutningsvis beskrivs utvecklingen vad gäller invånarnas förtroende för polisen.
Låt oss börja med misshandelsbrott som anmäls till polisen, den datatyp som får anses minst tillförlitlig, beroende på att det kan finnas flera olika skäl att inte anmäla ett sådant brott (angreppets art och grad, platsen för brottet, offrets relation till gärningsperson, rädsla för repressalier, förtroende för rättsväsendet m.m.).
Källa: Brottsförebyggande rådet, statistikdatabas om anmälda brott.
Nivån av anmälda misshandelsbrott är betydligt högre i Nordost än i Göteborg totalt. Medeltalet för åren 2021 och 2022 (siffror för det nya stadsområdet Nordost) är 1 013 anmälda misshandelsbrott per 100 000 invånare. Motsvarande för Göteborg i stort är 846 anmälda brott per 100 000 invånare. Trenden är dock likartad, dvs. antalet anmälda brott har minskat under den aktuella perioden. Om minskningen beror på färre faktiska brott eller på reducerad anmälningsbenägenhet kan diskuteras. Men eftersom trenden är densamma för hela Göteborg – och summerat för alla typer av misshandelsbrott – speglar den sannolikt en faktisk minskning.
Det som ovan sagts om anmälningsbenägenheten för misshandelsbrott gäller även för olaga hot, plus att hoten stundom kan te sig som mer bagatellartade än misshandelsbrotten.
Källa: Brottsförebyggande rådet, statistikdatabas om anmälda brott.
Nivån för anmälda hotbrott är i likhet med misshandelsbrotten betydligt högre i Nordost, jämfört med Göteborg totalt. Medeltalet för åren 2021 och 2022 (siffror för det nya stadsområdet Nordost) var 636 anmälda brott per 100 000 invånare, jämfört med 489 per 100 000 invånare i Göteborg totalt. Trenden i Nordost är som synes nedåtgående medan utvecklingen i Göteborg totalt går i motsatt riktning, med en ökning av anmälningarna fr o m 2019. Den kraftiga minskningen i Nordost år 2022 är avgörande för skillnaden. Om nedgången speglar en faktisk minskning eller färre anmälningar är vanskligt att avgöra. Som vi snart ska se är det dock färre som uppger att de utsatts för hot i Nordost år 2022, vilket talar för en tänkbar minskning.
Metoden att med enkäter och/eller intervjuer fråga människor om deras utsatthet för brott – s.k. offerundersökningar – introducerades för att skapa ett korrektiv till det ensidiga beroendet av den polisiära anmälningsstatistiken. Men detta alternativ (komplement) har förstås också sina begränsningar. NTU, som är en omfattande och årligt återkommande undersökning, baserad på post- och webbenkäter, utmärks av både externt och internt bortfall. Därtill blir antalet tillfrågade personer relativt litet när man skalar ner på lokal områdesnivå. Antalet svarande personer i Nordost i NTU 2022 uppgick till 672 personer (oviktat). Det externa bortfallsproblemet hänger samman med att personer måste kunna nås på, eller via, sin folkbokförda adress för att kunna tillfrågas. Det finns anledning att tro att bortfallet här inte är slumpmässigt, dvs. att de som inte svarar är brottsutsatta enligt annat mönster än genomsnittet. Det interna bortfallet uppstår då en del svaranden hoppar över vissa frågor alternativt svarar ofullständigt. Till saken hör också att de tillfrågade behöver minnas vad som hänt dem under de senaste tolv månaderna och att deras uppfattning om händelserna i rimlig grad överensstämmer med frågornas beskrivningar.
Låt oss nu se hur svaren fördelar sig i Nordost. Vi börjar med utsatthet för misshandel.
Källa: NTU 2022 (BRÅ).
Genomsnittligt uppger 4,2 % i Nordost att de utsatts för misshandel under den aktuella perioden. För Göteborg totalt ligger nivån på 3,7 %. Trendmässigt har vi en nedgång i Nordost, något som framför allt beror på det låga värdet 2022. Trenden för Storgöteborg är densamma, med en tydlig nedgång från och med 2018.
Källa: NTU 2022 (BRÅ).
När det gäller utsatthet för hot under de aktuella åren uppger i medeltal 10,3 % i Nordost att de drabbats av hot. Det är något högre än för Storgöteborg sammantaget där motsvarande medeltal ligger på 10,1 %. Trendmässigt har vi en ökning i både Nordost och Storgöteborg, dock med något varierande högsta och lägsta årsvärden.
Den datakälla som mest obundet speglar misshandelsbrotten är sjukvårdens statistik över vårdkontakter. Dessa omfattar i vårt fall besök/vårdtillfällen på grund av våldsskador som en person med folkbokföringsadress i Nordost haft under ett år. En och samma person kan ha mer än ett besök/vårdtillfälle per år. Självfallet kan personer som drabbats av våld låta bli att söka vård, varför det kan förmodas att sjukvårdsstatistiken inte fullt ut beskriver lindrigare fall av övergrepp av annan person.
Källa: VG-regionen, avd. för data och analys.
Förekomsten av våld enligt detta mått varierar stort mellan Göteborgs fyra stadsområden. Om vi tar hänsyn till olikheter i invånarantal ser nivåerna ut så här år 2021 (senaste året med tillgänglig befolkningsstatistik): Nordost 291 per 100 000 invånare, Hisingen 192 per 100 000 invånare, Sydväst 153 per 100 000 invånare och Centrum 146 vårdkontakter per 100 000 invånare. Fördelningen på kön är däremot likartad. Sett till hela perioden är kvinnors andel lika med: Nordost 43 %, Centrum 42 %, Sydväst 42 % och Hisingen 41 %. Nordost har som sagt den högsta nivån, men som diagrammet ovan visar är trenden i stadsområdet nedåtgående. Två saker bör observeras angående detta. Nedgången startade innan pandemirestriktionerna inleddes och uppgången år 2022 gäller våldsskador för män. För kvinnor har minskningen fortsatt år 2022.
Åter till NTU. Denna kartläggning undersöker också människors upplevda otrygghet och rädsla för att drabbas av brott samt deras förtroende för rättsväsendet. Denna del är omfattande och jag har här valt att enbart redovisa några poster. Det är frågor/svar som ofta brukar framhållas, och här finns två som mäter förändring av beteende som är ett säkrare tecken på otrygghet än indikatorer som avser upplevda känslor.
Aspekter av otrygghet (procent)
2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | 2022 | |
Otrygg vid utevistelse | 34 | 31 | 31 | 34 | 31 | 31 |
Valt annan väg | 27 | 25 | 27 | 27 | 27 | 27 |
Avstått aktivitet | 15 | 16 | 14 | 16 | 14 | 15 |
Oro utsättas för missh. | 12 | 14 | 11 | 11 | 13 | 11 |
Problem med person/gäng som bråkar eller stör | 9 | 10 | 9 | 8 | 6 | 8 |
Källa: NTU 2022 (BRÅ).
Skillnaderna vad gäller trygghetsnivå tycks vara mindre än skillnaderna i brottsutsatthet. Jämförelsevis har vi följande medeltal för de olika posterna:
Utevistelse: Nordost 32 % mot 28% för Storgöteborg, Annan väg: 27 % mot 27%. Aktivitet: 15% mot 14 %. Oro att utsättas för misshandel: 12 % mot 12 %. Problem med person/gäng: 8,3% mot 6,8 %. Störst skillnader kan noteras beträffande otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet respektive problem med person/gäng som bråkar eller stör. Sett till jämförelser mellan åren rör det sig om små årsvisa variationer och trenden för otrygghet beskrivs bäst som i stort oförändrad under den aktuella perioden.
Avslutningsvis har vi frågan om i vilken grad människor i Nordost har förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete. Nedan redovisas andelen som säger att de har mycket/ganska stort förtroende för polisen.
2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | 2022 | |
Mycket/ganska stort förtroende för polisen | 46 | 49 | 52 | 50 | 53 | 54 |
Källa: NTU 2022 (BRÅ).
Medeltalet för Nordost under perioden är 51 %, att jämföra med 54 % för Storgöteborg totalt. Förtroendenivån är alltså lägre i Nordost, men nivån är stigande. Skillnaden mellan 2017 och 2022 är en uppgång på hela 8 procentenheter.
I sammanfattning visar min översikt att brottsnivån (misshandel och hot) är högre i Nordost än i Göteborg totalt. När det gäller misshandel (våld) visar tre olika datakällor på en minskning under perioden 2017 – 2022. För hot är bilden mer oklar. Sammanvägt indikeras en viss ökning, med hänsyn tagen till en låg och varierad grad av anmälningsbenägenhet för detta brott. Nivåskillnaderna för otrygghet är mindre än för brottsutsatthet, men aspekter som gäller utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet och oro för personer/gäng som bråkar eller stör har större inverkan i Nordost än i Göteborg i stort. Graden av otrygghet är tämligen oförändrad. Förtroendet för polisens sätt att arbeta är lägre i Nordost, men trenden är klart positiv, med en ökning av 8 procentenheter under perioden.
Sammanställningen visar att man inte behöver gissa och bygga slutsatser på obestyrkt tro. Det finns bra data för beskrivningar och underbyggda slutsatser. Både data och slutsatser kan givetvis ifrågasättas och diskuteras. Det är själva poängen, och en förutsättning för ett sakligt offentligt samtal om ett aktuellt samhällsproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar