Det har blossat upp en debatt om polisens lista över utsatta områden. Åtminstone i Göteborg. Ett spår gäller kunskapsläget, med påståenden om att polisen styr beskrivningar, analyser och kategoriindelningar. Hit hör också uppfattningen att lägesbedömningar och jämförelser präglas av subjektivitet och ensidighet. Ett annat spår gäller vad som bör göras, av vem och i vilka former. Den kommunala fastighetskoncernen Framtidens satsningar och önskemål om formerna för arbetet är en del av det. En del partier vill minska den kommunala bolagiseringen. Andra förespråkar avgränsade och lokalt förankrade verksamhetsformer, som i deras tycke är mer effektiva. Alliansen slår gärna ett slag för blandat boende genom ombildningar till bostadsrätter. Några forskare vill se bredare beskrivningar och efterfrågar ökat inflytande för de boende och mer aktiv medverkan av civilsamhällets grupperingar. Olika aktörer agerar utifrån sina olika intressen.
I denna betraktelse tar jag fasta på spåret som gäller kunskapsläget och uppfattningen att polisen har monopol på verklighetsbeskrivningen. Det är en inställning som förutsätter att man reducerar vetandet till slutsatserna i NOA:s rapporter från 2015, 2017 och 2019 samt till den modell och metodik som används för internt framtagna lägesbilder. Stirrar man sig blind på dessa alster bortser man samtidigt från en rad utredningar och studier som gjorts, inte minst av BRÅ. Det finns förstås också undersökningar som utförts vid universitet och forskningsinstitut, men eftersom jag är mest förtrogen med BRÅ:s material ska jag säga något om det. Först en lista med exempel på utredningar och studier som på olika sätt beskriver och problematiserar förhållandena i socialt utsatta områden (här finns nog någon som jag missat):
Börja med en kartläggning! Kunskapsbaserat arbete i utsatta områden, BRÅ 2015
Stöd till avhoppare från kriminella miljöer. En nationell kartläggning, BRÅ Rapport 2016:6
Kriminella nätverk och grupperingar. Polisens bild av maktstrukturer och marknader, BRÅ Rapport 2016:12
Insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta områden. En kunskapsöversikt,
BRÅ Rapport 2016:20
Utvecklingen i socialt utsatta områden i urban miljö. Analys utifrån Nationella trygghetsundersökningen, BRÅ Rapport 2017:7
Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden, BRÅ Rapport 2018:6
Utvecklingen i socialt utsatta områden i urban miljö 2006 – 2017. En rapport om utsatthet, otrygghet och förtroende utifrån NTU, BRÅ Rapport 2018:9
Skjutningar i kriminella miljöer. En intervjustudie, BRÅ Rapport 2019:3
Tystnadskulturer. En studie om tystnad mot rättsväsendet, BRÅ Rapport 2019:10
Dödligt våld i den kriminella miljön, 2005–2017, BRÅ Rapport 2020:4
Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet och faktorer av betydelse för att lämna ett kriminellt liv, BRÅ Rapport 2021:5
I dessa rapporter beskrivs och analyseras förhållanden på både bredden och tvären. Baserat på NTU-data om brottsutsatthet, oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet jämförs svaren från människor som bor i socialt utsatta områden med svaren från respondenter i andra urbana områden. Här finns också en längre tidsserie som fångar utvecklingen över en dryg tio-års-period. I sammandrag visas att utsattheten för brott mot enskild person och för egendomsbrott är större i socialt utsatta områden. Detsamma gäller andelen otrygga. Här är skillnaderna särskilt tydliga ifråga om utevistelse sen kväll i det egna bostadsområdet. Jämförelserna tyder på små olikheter när det gäller förtroendet för rättsväsendet, och förtroendet för polisen ligger i stort på samma nivå i socialt utsatta områden som i andra urbana områden. En annan typ av jämförelse görs i studien av strategiska brott (Rapport 2021:25). Utifrån uppgifter från lagföringsregistret görs en uppföljning av andelen unga högaktiva lagöverträdare (minst nio lagföringar) i socialt utsatta områden jämfört med motsvarande i andra områden, och BRÅ konstaterar att andelen högaktiva lagöverträdare är dubbelt så stor i utsatta områden. Tematiskt görs fördjupningar i problemställningar som bl.a. gäller inställningen till rättsväsendet och förekomsten av tystnadskulturer. I dessa studier baseras redogörelser och analyser på berättelser och svar som inhämtats via intervjuer och enkäter. I den s.k. trappuppgångsstudien (Rapport 2018:6) besvarades enkätfrågorna av knappt 1 200 boende i två särskilt utsatta områden. Ett viktigt resultat påvisar att de boendes vilja att medverka i rättsprocesser beror på om de misstänker att brottet har kopplingar till kriminella grupperingar i området. Ett annat resultat säger att en stor del av de boende anser att problemen med s.k. parallella strukturer i själva verket har att göra med kriminella grupper i området.
Under de senaste åren har flera utredningar och sammanställningar handlat om den organiserade brottslighetens utmärkande egenskaper och omvandling, med primärt fokus på olika typer av gäng, förekomsten av mer dolda kriminella nätverk, skjutningar i kriminella miljöer och det dödliga våldets förändring och utveckling. Förutom beskrivningar och analyser av förhållandena i socialt utsatta områden omfattar BRÅ:s rapporter också översikter av metoder som utvecklats och tillämpats för att motverka destruktiva sociala inslag och för att förebygga brottslighet och otrygghet. Hit hör exempelvis den s.k. fasteorin (Rapport 2016:20) – en handlingsplan som utvecklats för vägledning av polisiärt arbete och samverkansinsatser i socialt utsatta områden.
BRÅ:s rapporter, som utgår från regeringsuppdrag eller utgörs av internt initierade studier, baseras på olika typer av offentlig statistik och/eller empiriska material som insamlats och redovisats enligt gängse vetenskapliga metoder. Tillvägagångssätt, resultat och slutsatser är därmed möjliga att kontrollera och ifrågasätta. Det ska tilläggas att BRÅ:s rapporter innan färdigställandet är föremål för vetenskaplig granskning, något som ytterligare borgar för att undersökningarna uppfyller kriterierna för vetenskap och beprövad erfarenhet.
Min bedömning är att kunskapsläget om förhållandena i socialt utsatta områden är tämligen gott. Det gäller också betingelserna för den brottslighet och otrygghet som präglar en stor del av vardagslivet för dem som lever, bor och arbetar i dessa områden. Det motsäger dock inte att det finns behov av ytterligare forskning. Aspekter som är särskilt angelägna att beforska gäller tidiga preventionsinsatser och överlag utformningen av åtgärder som mer effektivt kan motverka brottslighet och otrygghet.
Två avslutande reflektioner:
– Det är önskvärt att de som i den offentliga debatten bedömer kunskapsläget om socialt utsatta områden gör hemläxan och tar reda på vad som faktiskt gjorts och görs;
- Det är önskvärt att de beslut som fattas – av riksdag och regering samt myndigheter – i mindre grad baseras på myndighetsintern sekretessbelagd information (typ underrättelsedata) och i större utsträckning grundas på beskrivningar och analyser som utgår från allmänt tillgänglig och kontrollerbar information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar