Offer för våld i Göteborg

Sjukvårdens uppgifter om personer som vårdats för våldsskador utgör den mest pålitliga källan för kunskap om våldets omfattning och utveckling över tid. Åtminstone det våld som är av mer allvarligt slag. Diagnosticeringen görs enligt internationell standard och det finns rikstäckande uppgifter från 1987. Patientregistret dokumenterar personer som vårdas inom slutenvård. Men fr o m 2008 kompletteras dessa uppgifter med data från den specialiserade öppenvården. Det innebär att vi idag har ett relativt heltäckande underlag för beskrivning och analys av våldet i vårt samhälle. Patienter som söker vård inom primärvården faller dock fortfarande utanför. Därför lämpar sig patientdata bättre för trendanalys än för nivåanalys.

Nedan presenteras utvecklingen beträffande personer som sökt vård för våldsskador inom slutenvård och specialiserad öppenvård i Göteborg (patienter folkbokförda i staden). Siffrorna är omräknade till antal per 100 000 invånare för att neutralisera effekten av periodens befolkningsökning. Det bör noteras att en och samma patient kan vårdas vid mer än ett tillfälle under samma år. Samma person kan utsättas för våld mer än en gång under ett år (upprepad utsatthet), eller så kan en och samma våldsskada kräva mer än ett vårdtillfälle. Tillgängliga registerdata ger inte besked om vilket. Men vårdtillfällena per år är alltså fler än antalet patienter. Vissa år är skillnaden betydande. Skadeuppgifter baserade på antalet patienter underskattar därför mängden brottstillfälle (skadetillfälle) under ett år.  

Antal vårdsökande för våldsskador per 100 000 invånare (inom slutenvård och specialiserad öppenvård)

Källa: Socialstyrelsens patientregister (särskild körning), egen omräkning till skadade per 100 000 invånare.

Under periodens första fem år minskade våldet, i huvudsak som en konsekvens av minskat våld riktat mot män. För kvinnor har vi en mer måttlig tillbakagång under denna period. Från 2012 ökade våldet, både mot män och mot kvinnor. För män varade ökningen fram till 2016. Därefter har vi en liten minskning. Våld riktat mot kvinnor ökade till 2014, följt av en påtaglig minskning, och därefter återigen en ökning fram till 2017. En anmärkningsvärd förändring är att skillnaden mellan mäns och kvinnors utsatthet har reducerats. I början av perioden var det drygt dubbelt (100 %) så många män som utsattes för våld, men tio år senare har skillnaden krympt till 66 % fler män än kvinnor.

I debatten om våldets utveckling har framför allt skjutningar och knivvåld uppmärksammats. Låt oss därför detaljgranska antalet patienter som skadats med sådana vapen.

Antal vårdsökande för kniv- och skottskador (reella tal) inom slutenvård och specialiserad öppenvård

  

  

Källa: Socialstyrelsens patientregister (särskild körning).

Trendlinjen (glidande medelvärde) visar att knivskadorna minskat från periodens början fram till 2015. Därefter har vi en påtaglig om än inte oavbruten ökning. Skottskadorna ligger som högst 2011 och 2015. Efter sistnämnda år har vi en märkbar nedgång med tendens till marginell ökning under de sista åren. 

Knivvåldet drabbar både män och kvinnor. Totalt för perioden är det 13 % kvinnor och 87 % män som knivskadats. Skottskadorna träffar i stort sett bara män, men vissa år finns också enstaka kvinnliga patienter som vårdats för denna typ av våldsskada. Baserat på patientuppgifter går det inte att säga hur stor del av skottskadorna som kan härledas till skjutningar bland kriminella grupperingar. Men med tanke på det ringa antalet skadade per år är utrymmet för skottskador orsakade av andra sannolikt litet. Det ska också noteras att från och med 2014 finns enstaka patienter som skadats genom sprängning.

Totalt sett är kniv- och skottskadorna relativt få jämfört med de två stora våldsskadekategorierna: obeväpnat våld (slag och sparkar) och övrigt våld (som innefattar sexuella övergrepp, strypning/kvävning, dränkning, förgiftning m.fl.). Den sistnämnda är störst och den har också störst andel kvinnor – 46 % – medan det obeväpnade våldet drabbar kvinnor i 25 % av fallen.

Sammanfattningsvis: Under perioden 2008 till 2018 har allvarligt våld mot män minskat, medan våldet mot kvinnor ligger på i stort sett en och samma nivå. Det innebär att skillnaden mellan mängden våldsutsatta män och kvinnor har minskat. Skador av knivvåld minskade fram till 2015. Därefter har det ökat påtagligt. Skottskadorna drabbade flest personer åren 2011 och 2015. Efter sistnämnda år har vi en minskning med något varierande nivåer för de enskilda åren. Det vanligaste våldet klassificeras som ”övrigt våld” – en sammanslagning som innefattar flera olika typer av våld. Därefter följer obeväpnat våld. Dessa båda typer av våld drabbar i högre grad kvinnor än våld med kniv och skjutvapen. Andelen uppgår till 46 % respektive 25 %.