En ny rapport om invandrares brottslighet har märkligt nog knappast uppmärksammats. Det är Stiftelsen Det Goda Samhällets rapport Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv författad av Patrik Engellau. Han har tillsammans med sociologen Göran Adamson fått tillgång till statistik från SCB och BRÅ för att undersöka om invandrares överrisker att begå brott har förändrats. BRÅ:s rapport 2005:17 Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet utgör en given referenspunkt.
Det rör sig om en kortfattad och tillgänglig rapport. Den är inte skriven för kriminologer, framhåller Engellau. Och inte heller skriven av kriminologer, ska kanske tilläggas. Den länkar till ett omfattande datamaterial (excelfiler) som BRÅ sammanställt och levererat samt till en bifogad teknisk databeskrivning.
Redogörelsen avser två femårsperioder: åren 2002–2006 och åren 2013–2017 med sammanställningar av misstänkta individer/misstänkta brott uppdelade på fyra grupper:
1) inrikes födda med två inrikes födda föräldrar
2) inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder
3) inrikes födda med två utrikes födda föräldrar
4) utrikes födda
Den senare gruppen är uppdelad i undergrupper efter ursprungsland. I det följande koncentrerar jag mig på resultat som gäller överrisker för personer med utländsk bakgrund att begå brott. Överrisken mäter andelen individer i en viss grupp som begår brott jämfört med motsvarande andel individer i en annan grupp. Sistnämnda grupp kallas referensgrupp – här grupp 1 – och denna grupps andel ges värdet 1. Det ska sägas att måttet överrisk att begå brott inte är begränsat till jämförelser mellan personer med svensk och utländsk bakgrund. Det kan gälla män i relation till kvinnor (överrisk 3,5), unga jämfört med äldre (överrisk 2,5), fattiga i förhållande till välbeställda (överrisk 6). Det ska också poängteras att överrisk inte säger något om orsaker; det är helt och hållet ett beskrivande statistiskt mått.
Så här ser överriskerna ut för perioden 2002–2006 jämfört med perioden 2013–2017. Den första tabellen avser misstänkta individer (samma enhet som BRÅ använde 2005). I den andra tabellen har beräkningen gjorts på misstänkta brott, vilket Engellau i huvudsak har valt att utgå ifrån. Standardiseringen innebär att BRÅ statistiskt jämnat ut skillnaderna mellan grupperna ifråga om kön och ålder.
Andel misstänkta individer per 1000 folkbokförda (standardiserat värde inom parentes)
2002–2006
|
2013–2017
| |
Inrikes född med en inrikes född förälder
|
1,5 (1,4)
|
1,6 (1,5)
|
Inrikes född med två utrikes födda föräldrar
|
2,1 (2,0)
|
2,3 (2,1)
|
Utrikes födda
|
2,4 (2,6)
|
2,1 (2,3)
|
Andel misstänkta brott per 1000 folkbokförda (standardiserat värde inom parentes)
2002–2006
|
2013–2017
| |
Inrikes född med en inrikes född förälder
|
1,7 (1,7)
|
1,9 (1,8)
|
Inrikes född med två utrikes födda föräldrar
|
2,6 (2,5)
|
3,1 (2,9)
|
Utrikes födda
|
2,4 (2,6)
|
2,0 (2,2)
|
Två resultat sticker ut. För det första att andra generationens invandrare – särskilt gruppen med två utrikes födda föräldrar – numera har en högre överrisk än utrikes födda. Det är en nyhet jämfört med resultaten från BRÅ:s rapport 2005. För det andra att överrisken har minskat för utrikes födda, trots senare år omfattande flyktingmottagande (här ingår dock enbart personer som blivit folkbokförda före 2017 års utgång).
Liksom i tidigare svenska studier visas att överrisken varierar för olika brottstyper och med avseende på ursprungsland. Överrisken för mord/dråp och rån ligger generellt i intervallet 5 till 8. Beträffande överrisker per ursprungsregion kan noteras att de minskat för samtliga regioner (gäller brott totalt). Störst är minskningen för personer från Afrika och Östeuropa. Trots det är brottsmisstankarna tre till fyra gånger så vanliga bland folkbokförda personer med ursprung i dessa regioner, jämfört med inrikes födda med svensk bakgrund.
När det gäller sexualbrott menar Engellau att överriskerna minskat för både våldtäkt och övriga sexualbrott (med undantag för övriga sexualbrott fördelade på utrikes födda med två utrikes födda föräldrar). Det innebär att brottsmisstankarna för inrikes födda med svensk bakgrund har ökat (med förbehåll för undantaget ovan). Jag menar att det för nämnda brottstyper är lämpligare att skatta överrisken på basis av misstänkta personer (istället för misstänkta brott). Detta för att undvika snedvridningar som kan förekomma på grund av skillnader i antalsräkningen av brott. Nedan visas förändringen av överrisker med detta beräkningssätt.
Våldtäkt och försök till våldtäkt
Överrisker efter andel misstänkta personer per 1000 folkbokförda (standardiserat värde inom parentes)
2002–2006
|
2013–2017
| |
Inrikes född med en inrikes född förälder
|
1,4 (1,3)
|
1,5 (1,4)
|
Inrikes född med två utrikes födda föräldrar
|
2,1 (1,9)
|
1,9 (1,8)
|
Utrikes födda
|
4,0 (4,3)
|
2,7 (3,1)
|
Överrisker efter andel misstänkta personer per 1000 folkbokförda (standardiserat värde inom parentes)
2002–2006
|
2013–2017
| |
Inrikes född med en inrikes född förälder
|
1,3 (1,3)
|
1,5 (1,5)
|
Inrikes född med två utrikes födda föräldrar
|
1,5 (1,5)
|
1,9 (1,8)
|
Utrikes födda
|
2,7 (2,9)
|
2,8 (3,0)
|
Resultatet baserat på misstänkta personer är något mer varierat. För våldtäkt ser vi med ett undantag samma minskning som med Engellaus beräkning. Den relativt kraftiga minskningen av överrisk för utrikes födda när det gäller våldtäkt är överraskande. För övriga sexualbrott ser vi däremot en viss ökning – särskilt för inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
En fördel med den nya sammanställningen är att den också omfattar redovisningar av ej folkbokfördas andel av misstänkta brott. Denna grupp utgörs av EU-migranter, personer som vistas illegalt i landet och turister. Det är en grupp som med åren blivit allt större – något som också avspeglar sig i deras andel av brottsligheten. I rapporten uppskattas att de svarar för 13 % av brottsmisstankarna för samtliga brott (2013–2017). Det är en ökning med 3 procentenheter från perioden 2002–2006 (10 %). Går man längre tillbaka ser man att ökningen varit successiv från perioden 1985–1989 (3 %) och perioden 1997–2001 (7 %). Den nuvarande höga andelen – 13 % – framhålls som en viktig orsak till att majoriteten av brott numera begås av personer med utländsk bakgrund.
Ett annat väsentligt inslag är att man med hjälp av tidigare studier i ämnet gått ytterligare tillbaka i tiden för att få en längre utvecklingslinje. Här återges en illustration (nr 13 på s. 39) som sammanfattar överrisker för två grupper av personer med utländsk bakgrund (beräknat på misstänkta personer):
1985–1989
|
1997–2001
|
2002–2006
|
2013–2017
| |
Inrikes födda med en eller båda föräldrarna födda utrikes
|
1,5
|
1,6
|
1,7
|
1,8
|
Utrikes födda
|
2,1
|
2,5
|
2,4
|
1,9
|
Sammanfattning och funderingar
Rapporten utgör en angelägen redogörelse med intressanta resultat. Framhållas ska främst att överrisken för utrikes födda har minskat medan det omvända särskilt gäller för inrikes födda med båda föräldrarna födda utrikes. Det innebär en ”normalisering” i betydelsen att svenska förhållanden numera överensstämmer med det huvudsakliga internationella mönstret för invandrares brottslighet. Uppmärksammandet av gruppen ej folkbokfördas andel av brottsligheten utgör också ett viktigt bidrag. Som vanligt gäller att resultaten påkallar fördjupning och ytterligare forskning. Grupperna behöver göras mer enhetliga genom standardisering beträffande utbildningsnivå och inkomstförhållande (såsom gjordes i BRÅ:s rapport från 2005). Förhållandet med ökade överrisker för inrikes födda med båda föräldrarna utrikes födda kräver fördjupade och detaljerade analyser. Och så har vi det här med orsaker. Vad beror överriskerna på? En reflektion ska göras (och har gjorts av andra). Överriskerna för utrikes födda har legat stabilt över tid. De första studierna från 1970-talet fram till den här aktuella rapporten innefattar en knappt 50-årig period med betydande samhällsförändringar och inte minst; en period av stora förändringar beträffande invandringens omfattning och sammansättning. Trots det har överriskerna i stort legat stabilt i intervallet 2,0 – 2,5. Det talar för att svaret på överriskernas gåta primärt bör sökas på annat håll än i invandrarnas bakgrund.
Patrik Engellau (2019) ”Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv”. Stiftelsen det goda samhället. Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar