Viktig rapport från Barnombudsmannen

Barnombudsmannen har i dagarna presenterat en ovanlig och intressant rapport, väl värd att läsa: "Barns och ungas erfarenheter av våldsbejakande islamistisk extremism". I den berättar 55 barn/unga i åldrarna 12 - 25 år om sina erfarenheter. Några av dem (en mindre del) har egna erfarenheter från IS-kontrollerade områden, andra har syskon, släktingar och vänner som åkt iväg och de övriga lever i de miljöer där merparten resande kommer ifrån, dvs. i särskilt utsatta områden. Förutom att ge inblickar i motiv och om de processer som leder fram till att en ung människa reser, ges ingående beskrivningar om vad det innebär att som barn/ung leva i skuggan av våld, kriminalitet, utsatthet, rasism etc. Kopplingen mellan kriminalitet och engagemang för våldsbejakande islamistisk extremism blir tydlig. Ett annat återkommande tema i berättelserna handlar om identitetsskapande processer och sökandet efter identitet och erkänsla.

Det sistnämnda leder tankarna till Hjalmar Söderbergs ord från 1905 (ur ”Doktor Glas”):

Man vill bli älskad
i brist därpå beundrad
i brist därpå fruktad
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon sorts känsla.
Själen fryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Barnens och de ungas berättelser i Barnombudsmannens rapport visar på det tidlösa och allmänmänskliga i Hjalmar Söderbergs dikt.