Otrygghet och rädsla för brott i Frankrike

Diskussioner om otrygghet och rädsla för brott utgår vanligen från mätningar gjorda i USA, Storbritannien, Australien, Nederländerna, Tyskland och de nordiska länderna. Mer sällan kompletteras bilden av underlag från franska undersökningar. Det har Philippe Robert och Renée Zauberman från Observatoire scientifique du crime et de la justice (OSCJ) nu ändrat på. I en färsk sammanställning beskriver de utvecklingen i Frankrike (paper på engelska).

Otrygghet och rädsla för brott hamnade högt på den politiska dagordningen genom extremhögerns kampanjer i början av 1980-talet. Dessförinnan hade de dock varit tydliga problemställningar även för den traditionella högern. För vänsterns del dröjde det till slutet av 1990-talet innan de togs upp på allvar, till stor del som en konsekvens av Socialistpartiets program för ”trygga städer för fria medborgare”.

Författarna började under 1990-talet sammanställa de få lokala undersökningar om otrygghet och rädsla för brott som då fanns tillgängliga. Från mitten av 1990-talet till mitten av 2000-talet ingick en modul med frågor om brottsutsatthet och upplevd trygghet i årliga nationella undersökningar av hushållens levnadsförhållanden (jfr SCBs undersökning om levnadsförhållanden i Sverige från 1981 och framåt). Från 2000-talets första år har flera årliga nationella mätningar gjorts som dessutom kompletterats med lokala undersökningar av storstadsområden. Roberts och Zaubermans sammanställning gäller utvecklingen från 2001 till och med 2015 för Parisområdet och andra storstadsområden i Frankrike.

Översikten visar att fransmännen – som folk mest  – är mer oroliga för andra än för sig själva, särskilt för sina barn (s.k. altruistisk oro). Oron för barnen gäller särskilt vistelser på gator och allmänna transportmedel, medan den är lägre för skolan och fritidslokaler. I Paris norra förorter är dock oron för barnens vistelse i skolan hög. Sett över tid noteras en konstant hög orosnivå, med knapp tendens till minskning för barnens vistelser på gator och färd med allmänna transportmedel. Oron för vistelse i fritidslokaler har minskat påtagligt från 2001.

Undersökningar från Parisområdet och Lyon visar att oron för färd med allmänna transportmedel är hög. Det gäller särskilt pendeltåg och tunnelbana. När det gäller otrygghet i det egna bostadsområdet ligger den tämligen stabilt på 10 % – 13 % i storstadsområdena under de senaste tio åren. För Parisområdet är den dock högre: stabilt kring 20 %. Otrygghet i hemmet (svar på frågan om man själv någonsin känner sig otrygg hemma) förekommer i mindre grad. Mellan 7 % till 10 % i storstadsområdena som helhet upplevde otrygghet i hemmet under de senaste tio åren. För Parisområdet noteras en ökning från 2009, medan nivån i övriga storstadsområden minskade något från 2013. Lokala undersökningar pekar på betydligt större otrygghet i hemmet för invånarna i Parisområdets norra förortsområden.

De nationella undersökningarna frågar även efter vilka problem som människor oroar sig mest för. Arbetslöshet toppar listan, följt av fattigdom och på tredje plats brottslighet. Oron för de två förstnämnda problemen har ökat från 50 % till knappt 80 % i Parisområdet (2001 till 2015). I övriga storstadsområden har orosnivån för dessa problem dock snarare minskat från 2013 (från 60 % till 50 %). Oron för brott har halverats under perioden 2001 till 2015 (från 40 % till 20 %) i Parisområdet. I övriga storstadsområden minskade andelen som listade brottsproblemet överst från 18 % till 10 %.  Från och med 2007 finns även terrorism med som angeläget problem. Det framhölls som viktigast av 3 % till 5 % av befolkningen fram till 2015, då det ökade till knappt 18 %. Författarna noterar att 2015 års stora ökning för terrorismproblemet inte innebar en ökad oro för brottsproblemet.

Författarna avslutar sammanställningen med en beskrivning av tre urskiljbara grupperingar ifråga om rädsla för brott:

-       De trygga = drygt 70 % av befolkningen anser att brottsligheten inte är något anmärkningsvärt problem – de verkliga problemen gäller arbetslöshet och fattigdom.

-       De otrygga – drygt 20 % av befolkningen kombinerar en mångfasetterad känsla av otrygghet – oro för sig själva och för andra – med markering av brottsligheten som ett allvarligt socialt problem.

-       De besatta – omkring 8 % av befolkningen upplever inte att de själva är särskilt hotade av brottsligheten, men trots det rankar de detta hot som det största sociala problemet.