Under 1980-talet var ekonomisk brottslighet det stora kriminalpolitiska debattämnet. Inom berörda myndigheter, bland forskare och bland opinionsbildare var flertalet överens om att fenomenet gällde lagöverträdelser som med ekonomiskt vinningsmotiv begås inom ramen för en legal näringsverksamhet. Men på den politiska nivån pläderades för att även inkludera enskildas fiffel och fusk. Socialdemokraterna ville räkna in enskildas skattebrott, och bland borgerliga partier och näringslivsorganisationer ville man ha med enskildas bidragsfusk.
Ett hithörande tvisteämne gällde den ekonomiska brottslighetens omfattning. Beräkningarna av den påverkades förstås av hur fenomenet avgränsades. Ju mer av enskildas fiffel och fusk som inkluderades, ju större omfattning. Och ju rymligare definition som användes desto mer oprecisa blev beräkningarna av den näringslivsbaserade ekonomiska brottslighetens storlek.
Det bör noteras att varken Rikspolisstyrelsen (AMOB), Ekobrottskommissionen eller Ekobrottsberedningen initierade några egna undersökningar av den ekonomiska brottslighetens omfattning. Det som presenterades var primärt uppgifter om undanhållen skatt och därpå gjorda skattningar av den svarta ekonomin. AMOB (1977) värderade summan undanhållen skatt till 15–20 miljarder kr per år. Ekobrottskommissionen (1984) kom fram till 16–20 miljarder kr per år som ett mått på den ekonomiska brottslighetens del av den svarta sektorn. Den socialdemokratiska regeringen (1995) angav i den skrivelse som följde på Ekobrottsberedningens utredning att den ekonomiska brottslighetens totala omfattning i vissa sammanhang angivits till 100–150 miljarder kr per år. I efterföljande mening sägs att beloppet avser hela den s k svarta sektorn och får anses osäkert.
Nationalekonomer gjorde under den här tiden makroekonomiska beräkningar av den svarta sektorns omfattning, baserat på nationalräkenskapernas siffror. För perioden 1970 till 1981 skattades den till mellan 5,1 % – 7,9 % av BNP. Motsvarande beräkningar för 1991 uppgick till 4,9 % av BNP (71 miljarder kr). Av detta belopp beräknades företagens del till 41 miljarder kr. I slutet av 1990-talet företog Riksrevisionsverket en omfattande genomlysning av svartarbete i landet. Baserat på en kombinationsmodell summerades den ekonomiska omfattningen till ca 3 % av BNP.
Uppgifterna ovan är hämtade från min bok om ekonomisk brottslighet (Lindgren 2000) som jag bläddrar i när jag försöker ringa in dagens skattningar av den organiserade brottslighetens ekonomiska omfattning. Jag googlar och får det här svaret: ”Den kriminella ekonomin omsätter varje år mellan 100 och 150 miljarder kr i Sverige.” Det hänvisas till en rapport utgiven av Stockholms Handelskammare (Rostami & Mondani 2024) i vilken det sägs att Polismyndigheten uppskattar brottsvinsterna från den kriminella ekonomin till mellan 100 och 150 miljarder kr per år (s. 35). Jag går till Polismyndighetens pm (2023) ”Så bekämpar polisen den kriminella ekonomin”. Där sägs att den kriminella ekonomin genererar 100–150 miljarder kr i brottsvinster varje år. Inkomstkällor som nämns är narkotikabrott, arbetslivskriminalitet, välfärdsbrottslighet och bedrägerier.
Polismyndighetens uppgifter om 100–150 miljarder kr per år har upprepats av flera tunga avsändare. Här är några exempel:
I en debattartikel i SvD 15 september 2023 skriver finansminister Elisabeth Svantesson tillsammans med ministrar från fp, kd och sd: ”Uppskattningar indikerar att den kriminella ekonomin omsätter uppemot 150 miljarder kronor per år.” I samma tidning den 16 juli 2024 skriver justitieminister Gunnar Strömmer: ”Under ytan finns en omfattande kriminell ekonomi som omsätter 100–150 miljarder kronor per år.” I regeringens skrivelse 2023/24:67 ”Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet” konstateras: ”Den kriminella ekonomin omsätter enligt polisen uppskattningsvis 100–150 miljarder kronor per år.”
Exemplifieringarna ger anledning till några påpekanden. Min fråga gäller den organiserade brottslighetens ekonomiska omfattning. Svaren som ges handlar om något annat. För det första talas det om den kriminella ekonomin. Är det samma sak som den organiserade brottslighetens ekonomiska omsättning? Nja, kanske (beroende på hur den definieras). För det andra säger Polismyndigheten explicit att det rör sig om årliga brottsvinster, medan politikerna talar om omsättning. Det är ingalunda samma sak. Om brottsvinsterna uppgår till 100–150 miljarder kr årligen måste omsättningen vara större. Dessutom är det minst sagt svårt att räkna fram vederhäftiga vinstnivåer eftersom varje kriminell inkomstkälla har olika vinstmarginaler. Narkotikahandelns marginaler skiljer sig från människohandelns, som i sin tur inte är desamma som för nätbedrägerier, som har andra vinstmarginaler än avfallsdumpning, som å sin sida är annorlunda än handeln med illegal tobak osv. Det hela fördunklas dessutom av att Polismyndigheten inte anger hur man räknat och inte heller vem som har räknat.
Enligt Polismyndigheten är den kriminella ekonomin tydligt kopplad till brottslighet av organiserat och affärsmässigt slag. Det poängteras att brottsvinster är den drivande faktorn bakom den organiserade brottsligheten. Aktörerna och nätverken inom denna är multikriminella och de kriminella nätverken kan vara uppbyggda som multinationella företag med förgreningar i andra länder. Den brottslighet som enligt denna avgränsning alstrar den kriminella ekonomin motsvarar EU:s definition av Organised Crime Groups (strukturerad sammanslutning, viss varaktighet över tid, agerar i syfte att begå grova brott, för att uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning) (se Hulme, Disley & Blondes 2021, s. 3).
Rostami & Mondani (2024) för ett delvis annorlunda resonemang. Deras utgångspunkt är forskning om den dolda (svarta) ekonomin. De identifierar två underkategorier: den svarta och den illegala ekonomin. Den förstnämnda omfattar produktiva och lagliga aktiviteter som undanhålls från myndigheternas kännedom av främst skatteskäl. Den illegala ekonomin består av illegal produktion (varor och tjänster) samt illegala transaktioner, t ex bidragsbrott och penningtvättbrott. Den illegala ekonomin utgör den kriminella ekonomin (något oklart om de illegala transaktionerna inräknas).
I en annan text av Rostami (2022) definieras den kriminella ekonomin som ett ekosystem där brottsvinster genereras genom att svarta pengar från den illegala marknaden förs in i den legala marknaden, eller genom att vita pengar förs in i en illegal marknad, där de omsätts, för att åter tvättas till vita pengar.
I dessa bestämningar sägs inget om brottslighetens karaktär. Här finns inga villkor om organisationsform och affärsmässighet. Den viktiga distinktionen avser flödet mellan illegala och legala marknader. Därmed är det rimligt att anta att även det ekonomiska utfallet av enskilda individers illegala aktiviteter ingår i den kriminella ekonomin.
Hur stor är den kriminella ekonomin? Enligt Polismyndigheten (2023) genererar den som vi noterat 100–150 miljarder i brottsvinster per år. Rostami & Mondani (2024:36) utgår från en studie om den dolda (svarta) ekonomins omfattning i olika länder (Medina & Schneider 2018). Enligt denna utgör den kriminella ekonomin mellan 3 % till 16 % av Sveriges BNP. Med hänvisning till statistik som tillhandahålls av svenska myndigheter anser Rostami & Mondani att 3 % är en rimlig uppskattning. Det ska dock noteras att Medina & Schneider inte använder begreppet kriminell ekonomi. Deras siffror gäller den dolda (svarta) ekonomin, och de säger uttryckligen (s.4) att de tillämpar en definition av denna som så långt möjligt exkluderar illegala och kriminella aktiviteter. Vi får då det aningen märkliga förhållandet att den kriminella ekonomin enligt Rostami & Mondani är lika med den illegala ekonomin, vars storlek de skattar utifrån siffror om den dolda (svarta) ekonomin, exklusive den illegala.
Rostami & Mondani (2024) understryker att frågan om den kriminella ekonomins storlek inte är en enkel fråga att besvara. Det är bara att instämma. Olika metoder används för att beräkna olika saker. I en del definitioner av den dolda (svarta) ekonomin inkluderas illegala aktiviteter, i andra exkluderas de. Enighet tycks dock råda om att överlappningar knappast helt kan undvikas. Dessutom varierar syftena. I en del fall gäller kunskapsobjektet ekonomisk brottslighet inom legala företag, i andra gäller det kriminella nätverk (organiserad brottslighet), i åter andra gäller det diskrepansen mellan registrerad och faktisk BNP. Därutöver är man ibland intresserad av vinster, ibland av omsättning. De beräkningar som gjorts och görs visar att precisionen haltar. Det går inte att få fram exakta siffror. Snarare mer eller mindre bra. Svaret på min fråga om den organiserade brottslighetens ekonomiska omfattning får nog anses vara mindre bra. Det var det också under 1980-talet då man försökte fastställa den ekonomiska brottslighetens storlek.
Kan det bli bättre? Definitivt. Här följer några rekommendationer:
- Ange ett tydligt kunskapsobjekt och definiera detta.
- Skilj på omfattning i termer av omsättning respektive vinst.
- Använd data och metoder som är etablerade inom forskning.
- Prioritera transparens – redovisa tydligt vilka data och metoder som används (se Hulme, Disley & Blondes 2021b för ett föredömligt exempel).
- Använd resultat som framtagits inom ramen för EU:s och Europols (Socta) program för sammanställning och analys av data om grov kriminalitet och organiserad brottslighet inom EU.
Referenser
EU/Europol (Socta 21) Serious and organised crime threat assessment. A corrupting influence. The infiltration and undermining of Europe´s economy and society by organised crime. www.europol.europa.eu
Shann Hulme, Emma Disley & Emma Louise Blondes (eds.) (2021a) Mapping the risk of serious and organised crime infiltrating legitimate businesses. Final report. Bryssel: European Commission.
Shann Hulme, Emma Disley & Emma Louise Blondes (eds.) (2021b) Mapping the risk of serious and organised crime infiltrating legitimate businesses. Technical Annexes. Bryssel: European Commission.
Sven-Åke Lindgren (2000) Ekonomisk brottslighet. Ett samhällsproblem med förhinder. Lund: Studentlitteratur.
Leandro Medina & Friedrich Schneider (2018) Shadow Economies Around the World: What Did We Learn Over the Last 20 Years? IMF Working Paper, International Monetary Fund.
Polismyndigheten (2023) Så bekämpar polisen den kriminella ekonomin.
Regeringens skrivelse 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Regeringens skrivelse 2023/24:67 Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet.
Amir Rostami (2022) Den svenska brottsparadoxen. Tankesmedjan Fores.
Amir Rostami & Hernan Mondani (2024) Kriminella entreprenörer – en studie av den organiserade brottslighetens kopplingar till näringslivet. Stockholms Handelskammare.
RPS (Rapport 86/1834, AMOB) (1977) Organiserad och ekonomisk brottslighet i Sverige. Ett åtgärdsförslag.
RRV 1998:28 Svart arbete: arbetstagare och företagare. Omfattning.
RRV 1998:29 Svart arbete: arbetstagare och företagare. Struktur.
SOU 1984:14 Ekonomisk brottslighet i Sverige. Slutbetänkande av kommissionen mot ekonomisk brottslighet.
SvD 15 september 2023 ”Den kriminella ekonomin ska krossas” (Elisabeth Svantesson m fl.).
SvD 16 juli 2014 ”Vi ska göra mer för att slå mot gängen” (Gunnar Strömmer).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar