Den välkände sociologen Amitai Etzioni tar i en artikel i tidningen The Hill (specialiserad på händelser i Washingtons politiska centra) upp frågan om användningen av datorprogram för ansiktsigenkänning. En intensiv debatt pågår om denna typ av övervaknings-/identifieringsteknik ska tillåtas, åläggas restriktioner eller om den ska förbjudas. Regionalt och lokalt har förbud och moratorier införts, och nu nagelfars frågan av både demokrater och republikaner på nationell nivå. Argumenten mot användning handlar främst om ingrepp i den personliga integriteten – att människor inte längre kan garanteras anonymitet i det offentliga rummet. Detsamma gäller bilder och videoklipp som människor publicerar som offentliga på sociala medier. En annan typ av motstånd tar fasta på att programmen har svårt att identifiera personer med mörk pigmentering, vilket ökar risken för ”falska positiva” (oskyldiga misstänks och grips). I förlängningen av denna invändning möter vi de återkommande anklagelserna om att polisen och andra rättsvårdande enheter präglas av rasistiska fördomar och etnisk partiskhet. De som pläderar för användning av tekniken framhåller dess potential att förhindra brott och terrorangrepp, att ge underlag för snabba gripanden och att förbättra uppklaringen av brott. Den springande punkten är om användningen av datoriserad identifiering via ansiktsbilder svarar mot kriterierna i den amerikanska konstitutionens fjärde tillägg, som skyddar medborgare från ”unreasonable searches and seizures”. Den lagenliga bedömningen handlar till syvende och sist om det i tillräckligt hög grad gagnar det allmänna intresset samtidigt som intrånget i människors personliga liv bedöms vara litet. En viktig tillkommande komponent gäller organisation, tillämpning och tillsyn av tillämpningen. Om dessa villkor uppfylls finns inget konstitutionellt hinder, hävdar Etzioni. Han menar också att det innebär ett mindre ingrepp än DNA-tester och vanligt förekommande säkerhetskontroller på flygplatser. Man kan förstås invända att dessa inte kommer att ersättas av den nya tekniken, varför införandet innebär en ökning av den sammantagna arsenalen av kontrollinstrument och övervakningsinsatser som riktas mot medborgarna.
För svenskt vidkommande kan det vara av intresse att följa den amerikanska debatten om utvecklingen och tillämpningen av denna nya digitala teknik. Avgränsat till brotts- och terrorbekämpning ges vi också möjligheter till granskning via ”naturliga experiment” – på vilka sätt kommer omfattning och tillämpning i demokratiska stater att skilja sig från d:o i diktaturer som Kina? Vilken kraft har det konstitutionella skyddet av den personliga integriteten när problemen pockar och tekniken lockar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar