Det händer mycket inom området kameraövervakning. Ny teknik med förbättrad bildkvalitet och realtidsbevakning har introducerats. Fr. o. m. 1 augusti 2018 gäller den nya kamerabevakningslagen som bl.a. innebär att färre behöver söka tillstånd men att kraven på att informera om kamerabevakning skärps. Datainspektionen blir tillsynsmyndighet. En ytterligare förändring är det ökade allmänna – och politiska – intresset av att använda kameraövervakning för att förebygga brott, förbättra brottsuppklaringen och öka människors trygghet. Krav på förenkling och snabbare beslutsgång har formulerats och debatterats. En ny utredning föreslår att tillståndsplikten för polisen, SÄPO, tullen och kustbevakningen ska slopas under nästa år. Myndigheterna kommer då själva att få besluta om kamerabevakning i brottsbekämpande och trygghetsskapande syfte, och i samband därmed ska de också väga behovet av övervakning i förhållande till behovet av skydd för den personliga integriteten.
Dessa sammantagna nyheter och förändringar gör det angeläget att ta reda på vad forskningen säger om kameraövervakning som kriminalpolitiskt verktyg. Lägligt nog föreligger nu en ny rapport som värderar sakernas tillstånd inom åtminstone vissa delar av det aktuella området.
En grupp internationellt framstående forskare har på BRÅs uppdrag granskat och analyserat forskningen om kameraövervakningens brottsförebyggande effekter. Det är en uppdatering av en liknande studie som två av forskarna (Welsh och Farrington) gjorde 2007. Då ingick 44 studier i granskningen. Den nu aktuella rapporten omfattar 80 studier (de tidigare plus 36 nya).
Nu liksom tidigare ställdes höga metodmässiga krav för att en studie ska komma med: kameraövervakning (CCTV) ska vara den huvudsakliga åtgärden, utvärderingen ska mäta effekter på förekomst av brott, studien ska som minimum omfatta en före-efter-jämförelse mellan insatsområdet och ett kontrollområde (helst bör det handla om experiment med slumpmässigt valda platser), både insatsområdet och kontrollområdet ska ha haft minst 20 dokumenterade brott innan åtgärden sattes in.
En styrka med den nya granskningen är att den omfattar utvärderingar av åtgärder som gjorts i flera länder: Kanada, Sydkorea, Sverige, Storbritannien, USA och övriga (här ingår Spanien, Norge, Polen och Australien). Antalsmässigt är dock skillnaderna stora. Storbritannien svarar exempelvis för 34 studier och USA bidrar med 24, medan övriga länders bidrag rör sig om enstaka utvärderingar.
En annan skillnad mellan den nya och den gamla är att den nya omfattar en större variation av platser och flera olika brottstyper. Ifråga om plats handlar det om parkeringsplatser, städers och samhälles centrumbildningar, bostadshus och boendeområden, kollektivtrafik och övriga. Effekter på följande brottstyper omfattas: ordningsstörningar, narkotikabrott, tillgreppsbrott, bilbrott och våldsbrott.
Den brottsreducerande effekten mättes som kvoten mellan antalet brott i insatsområdet före och efter åtgärder jämfört med kvoten för antalet brott i kontrollområdet före och efter åtgärden.
Sammanfattningsvis säger granskningen följande:
· I stort ger kameraövervakning en måttlig men statistiskt säkerställd minskning av brott.
· Effekten var störst och mest frekvent på bilparkeringar. Men resultaten visar att kameraövervakning har effekt också på andra platser (miljöer), såsom i bostadsområden. I städers och samhälles centrumbildningar (gator och torg) kunde statistiskt säkerställda minskningar dock inte konstateras.
· Ifråga om brottstyper var brottsminskningen statistiskt säkerställd för tillgreppsbrott, bilbrott och narkotikabrott. För den senare brottstypen noterades relativt kraftiga minskningar – minus 20 % – men dock enbart i ett fåtal studier. För våldsbrott och ordningsstörningar konstaterades inga statistiskt säkerställda positiva resultat.
· I de sex länder där kameraövervakning undersöktes var effekten störst i Storbritannien.
· Sättet som kameraövervakning används är viktigt. Aktivt övervakade system och insatser där kameraövervakning är en del av ett bredare åtgärdsprogram ger jämförelsevis större effekt.
Det bör understrykas att granskningen koncentrerats på studier där kameraövervakning användes för att minska brottsligheten. Granskningen omfattar inte utvärderingar av åtgärder där kameraövervakning används i brottsuppklarande syfte, dvs. för att dokumentera information som kan användas för identifiering av misstänkta samt andra aspekter som kan ge uppslag, indicier och bevis i lagföringsprocessen. Granskningen säger inte heller något om kameraövervakningens effekter på människors upplevda trygghet. När det gäller båda dessa aspekter – brottsuppklaring och trygghetsskapande – finns ett stort behov av forskning för att utröna om kamerabevakning svarar mot de allt högre förväntningar som ställs.
Eric L. Piza, Brandon C. Welsh, David P. Farrington & Amanda L. Thomas (2018) CCTV and Crime Prevention. A New Systematic Review and Meta-Analysis.BRÅ, Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar