Läget i socialt utsatta områden

BRÅ har nyligen publicerat en rapport om ”Relationer till rättsväsendet i socialt utsatta områden” (Rapport 2018:6). Den är ovanlig och viktig i minst två avseenden. Den bygger inte bara på NTU-data från socialt utsatta områden utan omfattar även uppgifter i form av intervju- och enkätsvar från boende, föreningsrepresentanter, kommunanställda och poliser i några av områdena. Det gör att beskrivningar och analyser baseras på ett ovanligt omfattande och rikt material. För det andra tar man ett ordentligt grepp på frågan om parallella samhällsstrukturer. Eller snarare; förekomsten av olika alternativa samhällsfunktioner i socialt utsatta områden. Styrande frågeställningar är vilka uttryck för parallella samhällsstrukturer som kan identifieras samt hur dessa påverkar rättsväsendets möjligheter att utföra sitt uppdrag. Innan vi fördjupar oss i BRÅs svar på dessa frågor ska jag kortfattat sammanfatta rapportens resultat i övrigt.

I de socialt utsatta områdena förekommer öppen narkotikaförsäljning, skadegörelse, nedskräpning, allvarliga trafikbrott och periodvis allvarlig våldsbrottslighet i en helt annan omfattning än i andra urbana områden.

Allvarlighet, utbreddhet och koncentration ifråga om brotts- och ordningsproblem påverkar tryggheten negativt. Ju fler problem man upplever, desto större sannolikhet att man anger hög otrygghet. Störst enskild påverkan har ”gäng som bråkar och stör”, ”buskörning” och ”öppen narkotikaförsäljning”. Enskilda allvarliga händelser som skjutningar kan ha stor påverkan på många boendes trygghet. De problem som flest boende identifierar är nedskräpning, buskörning, bilbränder och skadegörelse.

Många av de uppgivna problemen är associerade med kriminella gäng, eller med grupper av unga killar och män. Problemen i områdena upplevs ofta vara koncentrerade till vissa tider, personer eller situationer. För många boende är den officiella avgränsningen (stadsdel, primärområde etc.) knappast relevant. Vardagen utspelar sig på gårdar, gator och torg, med betydande variation ifråga om brottslighet, ordningsstörningar och otrygghet.  

Utbredda brotts- och ordningsproblem leder till jämförelsevis högre grad av otrygghet bland de boende. Ca 36 % uppger att de känner sig otrygga vid utevistelse i det egna bostadsområdet en sen kväll. Majoriteten av kvinnorna som bor i socialt utsatta områden uppger att de är otrygga. Det är i stort sett dubbelt så många som i övriga urbana områden. En iögonfallande aspekt är kvinnors frånvaro i det offentliga rummet, och omvänt: mäns dominans. Otryggheten påverkar beteendet. Ca hälften uppger att de påverkas och i olika grad anpassar sig eller vidtar försiktighetsåtgärder.

Andelen som säger att de har förtroende för rättsväsendet är något lägre än i övriga urbana områden: ca 55 %. Det tycks dock ha ökat jämförelsevis mer mellan perioderna 2006–2011 och 2012–2017. Två resultat från ”trappuppgångsenkäten” sticker ut: 1) den enskilt viktigaste faktorn för förtroendet för polis och rättsväsendet är upplevelsen att polisen är effektiv och att polisen är rättvis. 2) yngre anger lägre förtroende för polisen än äldre – särskilt yngre män har lågt förtroende.

Undersökningen visar att många boende är motiverade att samarbeta med polisen. De hindras dock av rädsla för kriminella i områdena. Rädslan för repressalier är påtaglig. De som uppfattar att skjutningar är ett problem i området tycks vara mindre benägna att vittna. Många uttrycker oro för att anhöriga ska utsättas. Det finns en utbredd uppfattning att rättsväsendet inte kan skydda vittnen och många önskar att de skulle kunna vittna anonymt. Bland yngre finns dessutom oskrivna regler om att man inte ska samarbeta med rättsväsendet (”golare har inga polare”).

BRÅs analys av parallella samhällsstrukturer visar att det rör sig om delvis olika slags alternativa samhällsfunktioner. De har en gemensam logik som innebär att gruppens bästa – så som det tolkas av tongivande manliga aktörer – väger tyngre än individers rättigheter. En betydande majoritet (nära 70 %) av de boende som medverkat i trappuppgångsstudien anser att problemen med parallella samhällsstrukturer främst handlar om kriminella personer eller grupperingar som utövar makt i områdena. De sprider rädsla genom sitt skrämselkapital. Det rör sig om grupper som i hög grad står utanför samhället och som löser konflikter på egen hand. Vedergällning och hämndaktioner är i sociologisk mening exempel på ”laglös rättvisa”.

En mindre andel (12 %) uppger att grupper som baseras på t ex släktskap, etnicitet eller religion påverkar de boende i områdena. Exempel ges på hur sådana grupperingar är involverade i konfliktlösningar (motsvarande tvistemål) och familjeproblem, utdömer och omfördelar skadestånd och kompensationer, och hur de fungerar som alternativa spar- och kreditkassor, samlar in och fördelar pengar för olika ändamål etc. 

BRÅ sammanfattar analysen av parallella samhällsstrukturer i en tabell som fångar relationerna mellan samhällets formella institutioner och funktioner och olika grader och typer av alternativa samhällsfunktioner. 

	Använder inte samhällsfunktionen	Tecken på alternativa samhällsfunktioner	Motarbetar samhällsfunktionen
Rättsskipning – brottmål	Vill inte polisanmäla eller lämna uppgifter	Har egna rättsproces-ser inom gruppen	Hotar brottsoffer och vittnen
Rättsskipning – tvistemål	Går inte till Kronofog-den eller kommunen	Fördelar vårdnaden eller har egna proces-ser inom gruppen	Hotar motparten
Bankväsende- och betalsystem	Har mycket kontanter hemma	Hawalabanker, anonyma betalnings-kort	Penningtvätt och misstänkta transaktioner
Bostadsmarknad	Kan inte få egen bostad eller bor otillåtet i andra hand	Fördelar om lägenheter inom gruppen, storskalig andrahandsuthyrning	Bor under falsk identitet, skenskriver sig, kapar adresser, hotar hyresvärd för att inte bli vräkt
Försäkrings- och trygghetssystem	Har inte kvalificerat sig eller söker inte bidrag, saknar försäkring	Betalar för beskydd, har egna försäkringar, samlar in pengar vid olyckor etc. Fördelar om bidrag i gruppen	Fuskar med bidrag, försäkringsbedrägerier
Arbetsmarknad	Står utanför den reguljära arbetsmark-naden	Utpressar sig till arbeten, arbetar i det parallella systemet med sysslor, t ex indrivare eller ”pådrivare”/ muskler	Fuskar med t ex arbetslöshetsersätt-ning och arbetsgivarstöd
Utbildningssystem	Använder inte utbildningsväsendet	Självcensur hos lärare, egna skolor	Hotar lärare och rektor för att undgå rapportering
Monopol	Använder inte Systembolaget, spelar inte	Säljer alkohol, illegala spelklubbar etc	Konsumerar obeskattad alkohol, tvättar pengar på spelsajter, matchfixning

Ladda gärna ner rapporten från BRÅ:s hemsida och läs mer om hur människor upplever och hanterar brottslighet och otrygghet i socialt utsatta områden.