Varför verkar vissa sociala problem så svårlösta? Även om moderna samhällen har uppnått stora framsteg när det gäller fattigdom, analfabetism, våld och barnadödlighet så tror majoriteten att det bara går utför och blir värre och värre. Vad kan det bero på? I en artikel i tidskriftenScience 2018/360: 1465–1467 hävdar en grupp psykologer från ledande universitet* (David Levari, Daniel Gilbert mfl.) att det beror på att vi människor har en kognitiv tendens att anpassa våra bedömningar och inkludera delvis andra empiriska fall när de ursprungliga minskar i omfattning. När exempelvis våld i betydelsen fysisk attack mot en annan person minskar i omfattning vidgas definitionen av våld till att även inkludera icke-fysiska provokationer och kränkningar.
I en serie experiment visade forskargruppen hur denna s k ”prevalensframkallade begreppsförändring” fungerar. Deltagarna fick se en serie av 1000 prickar som varierade från skarpt blå till skarpt lila och uppmanades att välja ut de blå prickarna. Efter 200 prov minskades mängden blå prickar för en av försöksgrupperna. Det visade sig att deltagarna tenderade att inkludera prickar som de tidigare exkluderat som lila. Deras ”blå-begrepp” ändrades och de blev mer generösa i sina bedömningar av vad som räknas som blått. Resultaten upprepades när forskargruppen i förväg berättade att mängden blå prickar skulle minska, och när en del deltagare uppmanades att vara noggranna och hålla koll på blått respektive lila. Upplägget ändrades också så att mängden blå prickar minskades abrupt istället för gradvis, och i en avslutande omgång ökades mängden blå prickar istället för att minskas. Som förväntat blev resultatet det omvända: ökningen gjorde att deltagarna efterhand i mindre grad identifierade en prick som blå. Enligt forskargruppen visade sig den ”prevalensframkallade begreppsförändringen” vara förvånansvärt robust. Den påverkades som sagt inte av förvarningar, inte av instruktioner och incitament, inte av hastiga minskningar och inte heller när förändringen (minskningen) gick i motsatt riktning.
Experimentet utvecklades till att omfatta mer avancerade förändringar. I en serie försök fick deltagarna se 800 datorgenerade ansikten som varierade ifråga om hotfullhet (enligt oberoende bedömare). Deltagarna uppmanades bestämma om de ansikten de såg var hotfulla eller inte. Efter 200 prov minskades mängden hotfulla ansikten för den ena deltagargruppen. På samma sätt som med prickarna ”ersatte” gruppen försvunna hotfulla ansikten med sådana som tidigare hade bedömts vara icke-hotfulla. Deras begrepp om hotfulla ansikten vidgades när de ”verkligt” hotfulla blev färre. I ett tredje experiment fick deltagarna spela rollen av granskare av forskningsansökningar. De fick ta ställning till 240 ansökningar som (enligt oberoende bedömare) varierade från mycket etiska till att vara mycket oetiska. Uppdraget var att besluta vilka som skulle få tillstånd att genomföra studierna. Efter 96 prov minskades mängden oetiska ansökningar för den ena deltagargruppen. I linje med tidigare experiment visade det sig att de ”kompenserade” för bortfallet av oetiska ansökningar genom att i ökad utsträckning exkludera ansökningar som de tidigare hade ansett vara etiskt godtagbara.
Mekanismen med ”prevalensframkallad begreppsförändring” innebär alltså att begrepp vidgas när åsyftade empiriska fall reduceras. Problemet i sig minskar i omfattning, men det förblir intakt i föreställningsvärlden genom att andra empiriska yttringar identifieras och värderas utifrån de ursprungliga bedömningsgrunderna (blå prickar, hotfulla ansikten, oetiska ansökningar … osv). Gränserna förflyttas och nya exempel graderas om.
*Levari, David E. et al. (2018) ”Prevalence-induced concept change in human judgement”. Science, 360: 1465–1467.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar